Kategoriarkiv: hälsa

VR-festivalen är tillbaka

För andra året i rad arrangerar KTH-doktoranden Elena Malakhatka en virtual reality-festival på KTH:s campusområde i Stockholm.

Syftet med festivalen är precis som förra och första året: alla deltagare får möjligheten att tillsammans utforska olika användningsområden för virtual reality / virtuell verklighet och hur denna teknik kan brukas för att ta både konsten och vetenskapen till nya nivåer.

Årets tema är ”den virtuella staden”. Tanken är att de som medverkar med vr-teknikens hjälp ska hitta idéer och lösningar på några av de allra mest akuta problemen i dagens samhälle när det kommer till transportsektorn, industrin, samhällsplaneringen och hälsan.

Några av de mer intressanta punkterna i agendan är VR Sci Films (18:e och 19:e maj, 10:00 – 18:00) och VR Talks (18:e maj, 18:00 – 21:00).

Under filmdelen kommer besökarna kunna ta del av produktioner från Discovery VR, The New York Times, The Guardian, NASA, National Geographic, IBM, Phillips och andra pionjärer som producerar 360-/vr-filmer.

Under seminariedelen kommer talare som Gabo Arora (United Nation VR), David Romero (HTC Vive), Yedan Qian (MIT Media Lab / BMW) och Francesca Panetta (The Guardian) att berätta om sina arbeten med vr.

VR Sci Fest 2018 äger rum mellan den 17:e och 20 maj i KTH:s bibliotek (Osquars backe 31) samt på SUP46, Start-Up People of Sweden (Regeringsgatan 65).

Nedan finner du en kort introduktion till VR Sci Fest 2018. Glutta! Och missa inte heller Sveriges Radios inslag från en av Elenas tidigare vr-arrangemang.

KTH:s skosensor på världens största teknikmässa

Idag, den 9 januari, slår den enorma teknikmässan Consumer Electronics Show (CES) upp portarna i Las Vegas.

Inertial Elements kallar sin version av sensorn för Osmium MIMU22BL.

Det ska bli spännande att följa årets rapportering därifrån. Här brukar nämligen en majoritet av de mest tongivande nya teknikerna lanseras. Till exempel var OLED bland det hetaste på mässan år 2008 när jag var på CES. Idag är det en högst vedertagen standard i tv- och skärmvärlden.

Nyhetsflödet börjar dock dagar innan mässhallarna öppnar. Igår kom det till exempel ett mejl från KTH-professorn Peter Händel. Det lyder som följer:

”God fortsättning Peter!

Lite nyheter om ”våra” skosensorer. Vi släppte ju koden fri via www.openshoe.org och den plockades bland annat upp av det indiska uppstartsföretaget GT Silicon som tillverkar produkter baserad på koden via www.inertialelements.com och www.oblu.io. Nu i dagarna presenterar de en ny variant på CES-mässan i Las Vegas, se pressrelease.”

Se där. Jätteroligt att KTH-teknik hittat till CES! Och spännande att det är mycket KTH i USA just nu.

Bland annat här, här och här kan du läsa mer om KTH:s skosensor.

Även en hel del medier har skrivit om sensor. Bland dem Ingenjören, SVT, Veckans affärer och Ny Teknik.

Föreläsningsfest när KTH:s campus fyller jämt

Allt du vill veta om KTH:s forskning och forskare, och väldigt mycket mer därtill, kommer att lyftas under ett seminariemaraton som varar över två dygn. Det är i vecka 42 som KTH firar att det centrala campuset på Östermalm i Stockholm fyller ett sekel, och det med kunskapsspridning i världsklass.

100 år, 100 talare, 50 timmar. Där har du ramarna för föreläsningsfesten som startar klockan 12:00 tisdagen den 17 oktober. Firandet startar dock redan dagen innan, den 16 oktober.

Under seminariemaratonet kommer forskare, professorer, lektorer och alumner från KTH att gjuta liv i spännande berättelser från KTH:s historia, men också nutida och framtida forskning. Varje talare får 20 minuter på sig, sedan är det dags att kliva av scenen för att ge plats åt nästa forskare. Och så håller det på, dygnet runt, fram till torsdagen den 19 oktober klockan 14:00.

Seminariemaratonet riktar sig till alla och är uppdelat i nio olika teman. Dessa är urbanisering, livsvetenskap, rymden, mobilitet, energi, samhällsutveckling, utbildning och lärande, kommunikation samt miljö.

Publiken har många trevliga höjdpunkter att se fram emot. Professorn Hjalmar Brismar kommer att leverera en hyllning till mikroskopet, en kärleksrelation mellan människa och apparat som varat i 400 år. Lektor Sabine Höhlers berättelse om jorden som ett rymdskepp kommer också att vara fängslande. ”Spaceship Earth” är ett sätt att betrakta vårt jordklot som en rymdfärja med ändliga resurser där vi måste ta hand om vår miljö. En analogi som inte minst idag, med potentiella konflikthärdar som till exempel Nordkorea, befinner sig närmare verkligheten än någonsin tidigare.

Dan Zenkert, professor i ämnet lättviktskonstruktioner, håller i ett föredrag om att använda delar av en bilkaross, till exempel fordonstaket, som ett batteri. Man kan både spara vikt och ha plats för mer batterikapacitet. Även forskarna Anna Pernestål Brenden och Peter Georén kommer att hålla ett tal om bilar då de berättar en framtidsvision om hur staden kommer att se ut år 2050. Garanterat tankeväckande och inspirerande. Vägen dit, som rullar via självkörande bilar, kommer också att förklaras.

Universitetslektor Joakim Lilliesköld tar ett annorlunda grepp om utbildning och lärande. Hans berättelse handlar om hur studenter ska förberedas inför framtidens arbetsmarknad genom att lära sig att bygga usla robotar, ”shitty robots”.

Inom ramarna för ämnena robotar, perception, lärande och artificiell intelligens kommer Hedvig Kjellström, professor i datavetenskap, också att röra sig. Hon ska berätta om hur man bygger maskiner som kan tolka ditt och mitt kroppsspråk.

Så där fortsätter det. I femtio timmar. Vill du veta mer om rymdteleskopet som utvecklades i en källare på KTH eller hur det uppkopplade samhället ser ut om 50 år, kom till KTH den 17 oktober.

Förutom seminariemaratonet kommer även en hel del utställningar, labbrundor och annat trevligt att äga rum under vecka 42. Hela programmet återfinns här.

Ja, just det: Stockholmskrögaren Erik Lallerstedt kommer och lagar mat under jubileumsveckan. Hans farfar, som också hette Erik Lallerstedt, var arkitekt och en av de som var med och ritade husen på campusområdet.

För den som vill lära sig mer om KTH:s centrala campus finns det mer att läsa här, här, här och här.

Jämställdhet en arbetsmiljöfråga

Genom att lyfta jämställda arbetsvillkor till att bli en arbetsmiljöfråga vill Annika Vänje, genus- och arbetsmiljöforskare vid KTH, se till att arbetsplatser blir bättre för arbetstagare. God social och organisatorisk arbetsmiljö för såväl kvinnor som män är målet, och syftet med projektet är att identifiera villkor och förutsättningar för ledning och styrning som kan bidra till bättre arbetsvillkor.

De verksamheter som står i fokus är vård- och omsorgsförvaltningar (hemtjänst) och tekniska- och samhällsbyggnadsförvaltningar.

I en intervju på föreningen Suntarbetsliv webbplats berättar Annika Vänje att hon och de andra forskarna vill stärka ett mer genusmedvetet arbetsmiljöarbete i kommunala verksamheter, detta för att få ner sjukskrivningarna i kvinnodominerade yrken.

När jag läser intervjun poppar det upp en del frågor i skallen. Vilken betydelse kan kön ha på arbetsplatsen? Finns exempel? Vilka olikheter i arbetsvillkoren för kvinnodominerade och mansdominerade kommunala verksamheter finns det? Varför är det så? Vad kan man göra åt det? Hur kommer det sig att alla på arbetsplatsen – inte bara kvinnor eller enbart män – mår bra av jobba på en jämställd arbetsplats? Låter logiskt, men går detta att utveckla? Finns det några generella problem och lågt hängande frukter i fråga om lösningar?

Jag kontaktar Annika Vänje och får en omfångsrik och omsorgsfullt ihopskriven bakgrundshistoria i retur.

”Kön har många olika betydelser och på olika plan. Det finns strukturella skillnader som visar att kvinnor och män återfinns inom olika sektorer och inom olika yrken, dessutom är det ofta så att det dessutom finns en segregering mellan vad kvinnor och män gör inom samma yrke.

Det här bottnar i att vi har kulturella värderingar kring vad vi förväntar oss att kvinnor och män kan jobba med. Även om det börjar luckras upp, så finns fortfarande dessa skillnader. Tydligt är det exempelvis inom IT-branschen där en klar majoritet är män och inom vårdyrken där en majoritet är kvinnor.

När det gäller den psykosociala arbetsmiljön vet vi att den är sämre inom offentlig sektor än inom tex tekniska yrken i det privata. Vi vet också att kvinnor och män reagerar lika på en dålig arbetsmiljö.

I offentlig sektors vård- och omsorgsyrken ser vi stora arbetsgrupper, med många medarbetare per chef, en tidsstyrd verksamhet, emotionell belastning som ökar på de som inte är sjukskrivna, budget som inte är verksamhetsanpassad och teknikstöd som inte är utvecklad och anpassad efter den aktuella verksamheten.

Orsakerna är bland andra att det är lågstatusjobb kopplat till vård- och omsorg som tidigare inte var avlönat arbete. I dagens resultatfixerade verksamheter är det dessutom svårt att visa på direkt ekonomisk vinst.

I ett tidigare projekt var det en chef från kommunal hemtjänst som uttryckte det som att ”vi ses endast som en kostnad…”. Det här är bland annat ett resultat av att till exempel Lean production används med betoning på lean och med avsaknad av lärande i arbetet och kvalitet.

Teknisk förvaltning å sin sida har av tradition och i egenskap av teknikinriktningen en högre status. Verksamheten är också tydlig utifrån att den visar resultat här och nu, som till exempel underhåll av fastigheter och vägar. Något som kan beskrivas som investeringar i kommunens ägande/verksamhet.

Det gör i sin tur att de kan ta mer plats och få mer resurser till verksamheten, vilket skapar möjligheter till mindre tidspress i arbetet (friare arbete) och mindre arbetsgrupper – vilket lägger grunden till en bättre arbetsmiljö.

I projektet kommer vi att synliggöra den här typen av frågor och skapa ett lärande som leder till en bättre medvetenhet om hur arbetsmiljön påverkar hälsan och kvaliteten i arbetet. Den typen av kunskaper blir viktiga vid styrning och ledning av verksamheten och dess arbetsmiljö. En aktuell åtgärd kan bli att utveckla former för ökad delaktighet från berörda medarbetare vid budgeteringsarbete (så att resurserna är anpassade efter den verkliga verksamheten), men också att utveckla verksamhetsanpassade processer för ett systematiskt arbetsmiljöarbete där genusfrågorna (exempelvis utifrån ovanstående faktorer) finns med på agendan. Det senare handlar också om ett värderingsarbete.”

Ska bli intressant att följa.

För övrigt har KTH Magazine uppmärksammat Annika Vänjes arbete tidigare. Läs intervjun här.

Solen ska rena vattnet från skadliga mikroplaster

Blåmusslor surplar i sig mikroplaster, och människan äter blåmusslor.

Mikroplaster kallas allt plastavfall som flyter omkring i vattnet som är mellan 0,3 till 5 millimeter stort.

De här små fragmenten, som bland annat kommer från tandkrämer, smink och fleecekläder när vi tvättar de senare i maskin, är högst otrevlig nedsmutsning. De når först reningsverken där de bara delvis kan filtreras bort. Därefter anländer mikroplasterna i till exempel våra sjöar där abborrlarver får hjärnskador för att de hellre äter mikroplastpartiklar än plankton.

Men det är inte bara fiskar som mumsar i sig mikroplaster. Även skaldjur, maskar, djurplankton, musslor och andra, mindre djur äter upp avfallet. Detta är högst onyttigt eftersom plasten dels kan innehålla hormonstörande och cancerogena tillsatser, dels kan plasten fungera som en magnet för olika kemikalier. Risken är att gifterna på plasten tar sig in i fettvävnaden på djuret och transporteras uppåt i näringskedjan, där människan står högst upp.

Vilka mängder pratar vi då om? En rapport från IVL berättar att Henriksdalsverket i Stockholm släpper ut 27 miljoner mikroplastpartiklar i timmen. Ryaverket i Göteborg släpper ut 70 miljoner partiklar, också per timme. Det innebär att dessa två reningsverk släpper ut 849 miljarder mikroplastpartiklar per år, grovt räknat.

För att lösa detta miljöproblem har forskare vid KTH försökt sig på att bryta ner de miljövidriga mikroplasterna i vatten med hjälp av solljus, något de precis fått tio miljoner kronor från EU för att jobba vidare med.

Joydeep Dutta, professor i nanofysik vid KTH, är ansvarig för projektet och han berättar i en intervju i Sveriges Radio att processen kallas fotokatalys. Fotokatalysen omvandlar mikroplastpartiklarna till till kol- och vätemolekyler som genom mineralisering omvandlas till koldioxid och vatten. Mikroplasterna löses alltså upp och bubblar delvis upp till ytan.

Att hitta en metod för att få bort mikroplasterna är viktigt eftersom det idag finns få metoder att rena vattnet från just dessa partiklar.

Det forskarna nu ska göra är att hitta ett sätt att snabba på nedbrytningsprocessen genom att konstruera ett filter med nanobeläggning av zinkoxid, ett ämne som höjer ljusets verkningsgrad och därmed nedbrytningen.

Det färdiga filtret ska sedan kunna placeras till exempel vid reningsverkens utlopp.