Kategoriarkiv: lättviktare

Skickar ej ut mejlnotifiering

KTH:s alla labb

Fotografen Marc Feminia plåtar kungaparet som besökte campus på tisdagen. På fotografiet (från vänster) syns även KTH:s rektor Sigbritt Karlsson, samt forskarna Göran Cars och Karolina Keyzer. Foto: Peter Ardell.

I och med att KTH:s centrala campusområde denna vecka fyller hundra jämt så arrangerar vi ett gäng så kallade labbrundor. Det vill säga rundvandringar i några av alla laboratorier som finns på KTH:s campus vid Valhallavägen i Stockholm.

… å eftersom KTH är Skandinaviens största tekniska universitet så finns det ett par stycken. Här är några:

  • Nuclear Power Safety.
  • Högspänningslabbet.
  • Sollabbet.
  • BIM-labbet.
  • Visualiseringslabbet / VIC.
  • Elkraftlabbet.
  • PDC Center / Parallelldatorcentrum.
  • Smart Mobility Lab.
  • Odqvistlaboratoriet.
  • Robotlabbet.
  • XPRES Lab.

… och så vidare. Detta är som skrivet förstås bara ett litet axplock.

Vad är det då för typ av labb som listas ovan? Här följer en kortare beskrivning:

Nuclear Power Safety

– Avdelningen för kärnkraftssäkerhet på KTH forskar om termohydraulik och olycksförlopp i kärnreaktorer. I labbet jobbar forskarna med att lösa de säkerhetsfrågor som är viktiga i kärnkraftverk, exempelvis problem som ångexplosion och koriumkylning, som är av största vikt för säkerheten i alla kärnreaktorer.

Högspänningslabbet

– I högspänningslabbet bedriver man forskning med fokus på högspänning, isolationsmaterial och komponenter i elkraftssystem. I labbet finns utrustning för blixturladdningar, trådlös kraftöverföring och elektrostatiska experiment.

Sollabbet

Sollabbet är en del av kraft- och värmetekniks stora experimenthall. Labbet har flera tillämpningsområden: CSP (concentrated solar power, koncentrerad solkraft), solvärme (varmt vatten eller ånga), koncentrerad PV, solreaktorer (produktion av väte) samt kombinerad solkraft och värme. Kraft-och värmetekniks infrastruktur består även av stora vindtunnlar för gasturbiner och ångturbiner samt bioförgasning, stirlingmotor, mikroturbin samt vattenrening genom membrandestillering.

BIM-labbet

– Här är labbet som gör det möjligt att visualisera i storformat och visa ritningar, bilder och videor ur flera olika perspektiv samtidigt. Labbet liknar en 3D-biograf med tre stora projektordukar som kan täcka in större delen av synfältet.

Visualiseringslabbet / VIC

– Visualiseringsstudion (som labbet också kallas) har många olika typer av teknik för att hantera och interagera med stora mängder data och information, bland andra haptik, ögonspårning, multitouch och diverse stereoskopiska system. Det är en forskningsmiljö med högmodern teknik för visualisering och interaktion.

Elkraftlabbet

– Inom labbet bedrivs forskning och utbildning inom ämnet elkraftteknik. Det innebär allt från prototyputveckling till test av kraftelektronik, elmaskiner och drivsystem.

PDC Center / Parallelldatorcentrum

– Här återfinns nordens mest kraftfulla superdator. När man besöker PDC brukar Erwin eller Gert berätta om hur stordatorn är uppbyggd och hur den används i forskningen.

Smart Mobility Lab

– I detta labb arbetar forskarna med utveckling och tester av lösningar för intelligenta transportsystem med hjälp av simulering och modeller. Det handlar både om självkörande fordon och lastbilar som ingår i så kallad kolonnkörning.

Odqvistlaboratoriet

– Här finns det riktigt fräcka faciliteter. som ekofritt rum, ett efterklangsrum, ett stöt-, vibrations- och materialtestrum och ett halv-ekofritt rum. Har man varit här minns man det för evigt. Odqvistlabbet samlar laboratorieresurser för avdelningarna för Farkost och flyg, hållfasthetslära och mekanik.

Robotlabbet

– Här finns det… robotar. Mycket av forskningen går ut på att arbeta med robotar som manipulerar och greppar objekt (robothänder), robotsyn, Artificiell intelligens, samarbete robotar emellan och liknande. Samt hur robotar ska fungera i miljöer gjorda för människan.

XPRES Lab

– Ett gemensamt initiativ mellan KTH, Mälardalens högskola (MDH) och Swerea som håller på med produktionsforskning. Med hjälp av labbets visualiseringsbord kan man, om man sitter rätt placerad, se en 3D-bild som är vändbar i alla vinklar (ett hologram). Detta gör att man till exempel kan se hur en produkt kommer att se ut, utan att först behöva tillverka en modell.

För övrigt passade TV4 på att titta in i Smart Mobility Lab imorse. Spana in besöket här!

Frustrerad magnetism

Skivorna i en traditionell hårddisk har ett ytskikt som är magnetiskt, precis som gamla rull- och kassettband.

Blir du också omåttligt nyfiken när du stöter på fikonspråk (eller fackspråk som är den mer professionella benämningen). Jag blir det. I alla fall när orden i sig är målande och beskrivande – i detta fall ”frustrerad magnetism” – men där motsatsen förmodligen inte är ”en belåten magnet”.

Frustrerad magnetism har ytterst kortfattat med bland annat ämnesområdet kvantdatorer att göra. Anledningen till att vi för ett tag sedan sökte en doktorand inom fältet är att KTH är verksamt inom forskningsområden där frustrerad magnetism förekommer (se mer nedan). Forskarna Mark Pearce (partikel- & astropartikelfysik) och Patrik Henelius (kondenserade materiens teori) är till exempel två professor med mycket kunskap om just denna form av magnetism.

Här är utdrag ur jobbannonsen som beskriver ”det vetenskapliga missnöjet”:

Frustration, eller oförmåga att tillfredsställa alla växelverkningar, är ett avgörande begrepp inom fenomen som sträcker sig från kärnspaghetti i det inre av stjärnor och proteinveckning inom biovetenskap till strukturen av vanlig is. Detta projekt fokuserar på magnetisk frustration, ett område rikt på exotiska fenomen såsom magnetisk monopolexcitationer, dold ordning och residual grundtillståndsentropi. I synnerhet är målet att undersöka effekterna av att applicera högt tryck på magnetiskt frustrerad material såsom spinn-is samt att utreda hur trycket påverkar materialets inre växelverkningar och tendenser till magnetisk ordning vid låg temperatur.

Ja, du läste rätt. Kärnspaghetti. Fikonspråk är kanske en ganska bra term trots allt. Jag tror bestämt att det är dags för ett mejl till Mark Pearce eller Patrik Henelius för ta reda på var pasta kommer in i bilden. Om det nu inte är enbart liknelsen som är relevant?! Det vill säga att beståndsdelarna i stjärnkärnor är långa och cylinderformade, precis som spaghetti. Och kanske gula då.