Kategoriarkiv: medicin

Rena vatten med mossa

Vattenkrokmossa.

Våren är här på allvar, och med den gör vattnet i vår natur sig påmint igen. Vi kommer snart att både bada och fiska i det.

Det här får mig att tänka på den forskning med KTH-anknytning som uppmärksammats i media på senare tid. Så väl Upsala nya tidning, Sveriges television, Ny teknik och Aftonbladet har under de senaste dagarna lyft det arbete som bland andra den tidigare KTH-forskaren Arifin Sandhi gjort. Det som går ut på att använda mossa för att rena vatten från arsenik.

Mossan det handlar om återfinns i vatten och växer bland annat i norra Sverige. Växten heter vattenkrokmossa (det latinska namnet är Warnstorfia fluitans) och har visat sig ha förmågan att snabbt samla på sig arsenik från vatten.

Arifin Sandhi, forskare vid KTH.

Ja, så snabbt att en timme kan räcka för att vattnet ska gå från förorenat till att vara fullt drickbart.

När jag kontaktar Arifin Sandhi så menar han att mossan mycket väl skulle kunna fungera för att rena vatten också från andra föroreningar, men hittills har forskarna bara testat just arsenik.

Upptäckten av vattenkrokmossans renande egenskaper gjorde forskarna bland gruvavfall utanför Skellefteå. Dit begav de sig på grund att arsenikens nära koppling till järnmalm och att gruvområden ofta är förorenade av just arsenik.

– Vår plan var att testa en hållbar och miljövänligt marksaneringsteknik (fytoremediering) för att avlägsna arseniken från gruvvattnet. Förutom att tekniken som sådan är miljövänlig så är den också billig i jämförelse med mekaniska och kemiska alternativt, säger Arifin Sandhi.

Han berättar vidare att det stora flertalet växter klarar av att ta upp tungmetaller. Bland dem är det dock bara ett fåtal som klarar stora mängder metalliska ämnen, som arsenik. I världen, fram till idag, har forskare upptäckt tolv plantor som klarar av just arsenik.

– Detta gör vattenkrokmossa till nummer tretton på den listan. De tolv första plantorna är dock landbaserade, vilket gör vattenkrokmossan till nummer ett på en ny lista då den återfinns i vatten. Vidare så är vattenkrokmossan den enda svenska växten som har de här filtrerande egenskaperna när det kommer till arsenik, säger Arifin Sandhi.

Här hittar du för övrigt Arifins doktorsavhandling.

Just vattenrening är något KTH traditionellt sett är och varit bra på. Här är en lista över några av de forskare som jobbar med detta på KTH, med tillhörande artiklar i ämnet:

Sätt ett plåster på benbrottet

Just nu håller jag på att skriva ett pressmeddelande om det benlim och benplåster som några KTH-forskare jobbar med. Skickas när den vetenskapliga artikeln publiceras (har inte ännu fått en tidsangivelse).

Redan nu kan en dock konstatera att detta nya sätt – unikt enligt forskarna – att fixera ben tycks vara både en snabb och förhållandevis skonsam process för patienten. Särskilt i det långa loppet.

Nikotinexpert på KTH

Ibland blir en glatt överraskad över hur många olika typer av expertkompetenser som finns på KTH. Det förflyter faktiskt sällan mer än en vecka mellan upptäckterna. Variationen är imponerande.

Sist ut i raden är professor Per-Åke Nygren, som precis kommenterat ett nytt sätt att behandla nikotinberoende i den vetenskapliga tidskriften Chemistry World.  Behandlingen går ut på att tillföra ett nydesignat enzym till människor med nikotinberoende. Enzymet ska sedan avlägsna nikotinet från blodet innan det kan stimulera hjärnans belöningssystem.

Per-Åke Nygren finner behandlingen intressant, men har också en del tankar om eventuella problem som kan uppstå vid behandlingen mot nikotinberoende.

Föreläsningsfest när KTH:s campus fyller jämt

Allt du vill veta om KTH:s forskning och forskare, och väldigt mycket mer därtill, kommer att lyftas under ett seminariemaraton som varar över två dygn. Det är i vecka 42 som KTH firar att det centrala campuset på Östermalm i Stockholm fyller ett sekel, och det med kunskapsspridning i världsklass.

100 år, 100 talare, 50 timmar. Där har du ramarna för föreläsningsfesten som startar klockan 12:00 tisdagen den 17 oktober. Firandet startar dock redan dagen innan, den 16 oktober.

Under seminariemaratonet kommer forskare, professorer, lektorer och alumner från KTH att gjuta liv i spännande berättelser från KTH:s historia, men också nutida och framtida forskning. Varje talare får 20 minuter på sig, sedan är det dags att kliva av scenen för att ge plats åt nästa forskare. Och så håller det på, dygnet runt, fram till torsdagen den 19 oktober klockan 14:00.

Seminariemaratonet riktar sig till alla och är uppdelat i nio olika teman. Dessa är urbanisering, livsvetenskap, rymden, mobilitet, energi, samhällsutveckling, utbildning och lärande, kommunikation samt miljö.

Publiken har många trevliga höjdpunkter att se fram emot. Professorn Hjalmar Brismar kommer att leverera en hyllning till mikroskopet, en kärleksrelation mellan människa och apparat som varat i 400 år. Lektor Sabine Höhlers berättelse om jorden som ett rymdskepp kommer också att vara fängslande. ”Spaceship Earth” är ett sätt att betrakta vårt jordklot som en rymdfärja med ändliga resurser där vi måste ta hand om vår miljö. En analogi som inte minst idag, med potentiella konflikthärdar som till exempel Nordkorea, befinner sig närmare verkligheten än någonsin tidigare.

Dan Zenkert, professor i ämnet lättviktskonstruktioner, håller i ett föredrag om att använda delar av en bilkaross, till exempel fordonstaket, som ett batteri. Man kan både spara vikt och ha plats för mer batterikapacitet. Även forskarna Anna Pernestål Brenden och Peter Georén kommer att hålla ett tal om bilar då de berättar en framtidsvision om hur staden kommer att se ut år 2050. Garanterat tankeväckande och inspirerande. Vägen dit, som rullar via självkörande bilar, kommer också att förklaras.

Universitetslektor Joakim Lilliesköld tar ett annorlunda grepp om utbildning och lärande. Hans berättelse handlar om hur studenter ska förberedas inför framtidens arbetsmarknad genom att lära sig att bygga usla robotar, ”shitty robots”.

Inom ramarna för ämnena robotar, perception, lärande och artificiell intelligens kommer Hedvig Kjellström, professor i datavetenskap, också att röra sig. Hon ska berätta om hur man bygger maskiner som kan tolka ditt och mitt kroppsspråk.

Så där fortsätter det. I femtio timmar. Vill du veta mer om rymdteleskopet som utvecklades i en källare på KTH eller hur det uppkopplade samhället ser ut om 50 år, kom till KTH den 17 oktober.

Förutom seminariemaratonet kommer även en hel del utställningar, labbrundor och annat trevligt att äga rum under vecka 42. Hela programmet återfinns här.

Ja, just det: Stockholmskrögaren Erik Lallerstedt kommer och lagar mat under jubileumsveckan. Hans farfar, som också hette Erik Lallerstedt, var arkitekt och en av de som var med och ritade husen på campusområdet.

För den som vill lära sig mer om KTH:s centrala campus finns det mer att läsa här, här, här och här.

Läkemedelsfabriker i mikrostorlek inuti kroppen

Låter det som en utopi? Det är det. Är det fullt görbart inom en överskådlig framtid? Ja, enligt Wouter van der Wijngaart, professor i mikro- och nanosystemteknologi vid KTH.

Vid frukostseminariet ”Teknikdriven medicinsk forskning” idag berättade Wouter om två riktigt intressanta forskningsprojekt som han vill ägna framtiden åt.

Det första projektet går ut på att skapa läkemedelsfabriker i mikrostorlek inuti människokroppen. Anledningen? I exempelvis traditionell behandling av cancer är det mer än bara sjukdomen som attackeras av de cellgifter som sätts in. Oftast påverkas stora delar av människokroppen med tuffa biverkningar som resultat.

Det handlar om att injicera implanterbara mikrokapslar i människokroppen, kapslar inte större än 100 nanometer vilket motsvarar ett hårstrås diameter.

Det det kommer till cancersjukdomar skulle kapseln kunna placeras inuti en tumör. Därefter skulle en så kallad ogiftig ”pro drog” kunna injiceras i kroppen som skulle kunna sätta igång tillverkningen av cytostatika i kapseln, eller läkemedelsfabriken som den då förvandlas till.

Det andra spåret kallar Wouter för ”programmable matter”, eller robotliknande material.

Det handlar om material som kan förändra form och funktion beroende på syfte. Exempelvis skulle det kunna injiceras i kroppen via en spruta (minimalt invasivt), i medicinskt syfte, för att forma exempelvis en höftled. Ja, efter att det skjutits in i kroppen skulle materialet kunna bygger upp sig självt på plats.

Wouter säger att ett sådant material också skulle ha sin plats på rymdexpeditioner till exempelvis planeten Mars. ”På så sätt kan man skicka en hink material oavsett om man behöver en borrmaskin eller en spade”.

Han tillägger sedan, för säkerhets skull, att detta ligger cirka tio år framåt i tiden. Likväl är det fullt realistiska målsättningar för den forskning som bedrivs inom ramen för hans ämnesområde, mikro- och nanosystemteknologi.