Etikettarkiv: Arkitektur

Helt unika kolonistugor

En av kolonistugorna. Foto: Håkan Lindgren.

De som föreställer sig ett koloniområde får snabbt en gammal bekant bild på näthinnan: Ett vanligt bostadshus i miniatyr, kanske rött med vita knutar.

Så ser inte de nya kolonistugorna ut som för närvarande byggs på koloniområdet Karlbergs-Bro intill Karlbergskanalen i centrala Stocholm.

De nya husen har en speciell utformning och är ritade och byggda av KTH:s arkitekturstudenter inom ramen för kursen ”World Record Vill”. Ambitionen är att sätta världsrekord genom att ta fram hus med unik design.

En stuga har solceller på taket och finurlig vattenförsörjning, en annan är extra prisvärd och lätt att bygga ut. En tredje är mer hållbar än vanligt, bland annat genom att väggarna är skyddade mot regn och har utbytbara delar.

Det fjärde huset, färdigbyggt inom några veckor, kännetecknas av att det ska upplevas som en integrerad del av trädgården.

Totalt är det åtta nya stugor på vardera nio kvadratmeter som ska byggas i koloniområdet – de fyra sista kommer att stå klara nästa år.

Samarbetet med koloniföreningen inleddes för två år sedan, enligt KTH-läraren Anders Berensson. I en intervju i KTH:s personaltidning Campi berättar han vidare att man kan kalla stugorna för ”Sveriges mest arkitektritade småhus”.

Här kan du läsa Campi-artikeln.

KTH-studentens mobila konstgalleri

Erika Wolters är studenten på KTH Arkitekturskolan som skapat ett flyttbart konstmuseum, förmodligen Sveriges både minsta och mest intima galleri.

… för om inte människorna kommer till konsten, får konsten komma till människorna, right?!

– Galleriet är en reaktion mot att konst för det allra mesta visas upp på ett likartat sätt och att nästan alla konstmuseum återfinns i centrala Stockholm. Om man tittar på vilka som besöker konstmuseum är det en liten och ganska homogen grupp. Jag vill göra konst mer tillgänglig för fler, berättar Erika Wolters.

Galleriet – som går under namnet Galleri Flyktig – har tagit fyra veckor att bygga och är formgett för att kunna flyttas kortare sträckor för hand. Ja, det har hjul! Just nu ställs verk ut i galleriet från flera olika unga konstnärer.

Invändigt består galleriet av tre olikfärgade boxar med ljusinsläpp ovanifrån. Underredet är i svetsat stål och de tre boxarna för konsten byggs i plywood. Tanken är att strukturen lätt ska gå att bygga om för att passa olika typer av konst.

– Galleriet är litet, kanske det minsta i Stockholm, med sina 1,5 kvadratmeter. Storleken är både ett resultat av att det ska kunna flyttas runt lätt men jag hoppas också att det gör att det blir lättare att snabbt ta del av konsten i farten. Som besökare tar det bara några minuter att ta del av utställningen och den kommer att flyttas runt till platser där många människor passerar.

För de som aldrig besöker konstmuseum kan det kännas som ett stort steg att åka in till exempelvis moderna museet. Erika Wolters tror också att många inte känner sig hemma i de sterila rummen på de stora konstinstitutionerna och tänker att konsten inte är för dem.

– Konst som uttrycksform är väldigt viktig. Den utmanar vårt sätt att se på världen och kan beröra oss på ett djupare plan. Min förhoppning är att initiativ som det här kan göra att fler känner att konsten är något som tillhör och angår oss alla. Och kanske i längden göra att fler känner sig lockade och välkomna att besöka även våra större museum.

Den som är nyfiken på mer kan spana in Erika Wolters arbete på hennes projektblogg.

Vi går mot ljusare tider

Ofta krävs en anpassning av utformningen av byggnader för att maximera dagsljusinsläppet.

Ett forskningsområde på KTH som befinner sig lite i skymundan är det om ljus. Exemplen är många, från professor Fredrik Laurell som vill skapa en levande laser (!) till KTH:s pampiga solkraftslaboratorium som lockat många besökare, till exempel Sveriges statsminister Stefan
Löfven (för att nämna en potentat).

Ett annat upplyst område inom ramen för den ljusforskning som pågår på KTH är det om belysning. Dagsljusexperten tillika KTH-forskaren Bengt Sundborg ska hålla ett föredrag om sitt arbete på konferensen 4th VELUX Academic Forum i Berlin den andra maj.

När jag läser programmet blir jag nyfiken på att ta reda på mer om vad Bengt Sundborg arbetar med. Hans föredrag heter ”To Make the Most of Daylight in Town Planning” – att maxa dagsljuset vid stadsplanering – vilket naturligtvis är relevant i en stad som Stockholm där intresset för skyskrapor är stort just nu.

Bengt Sundborg berättar att hans forskningsarbete visar att det är viktigt att ta tillvara dagsljuset, särskilt som solljus är något av en bristvara i Skandinavien. Detta kan uppnås både genom hur hus utformas och hur de placeras i förhållande till varandra.

Ibland kan emellertid en diagonal placering av samma byggnader räcka långt.

– Underlättar man för solens strålar att nå in i rummen går det att reducera inomhusbelysningens elkonsumtion. Detta förutsätter att husen är designade för detta, och ett exempel på det är hus i olika höjder.

Han tillägger att dagsljus tyvärr inte är en parameter man tar hänsyn till idag vid stadsplanering och husritande, och inte sällan är resultatet det motsatta. Dagsljuset blockeras.

– Kostnaden vid husbyggande blir inte högre om man väljer denna väg att gå i relation till konventionell arkitektur, givet att dagsljuset ju är kostnadsfritt.

Bengt Sundborg flaggar för att den ekonomiska vinsten av minskade elkostnader inte är tillräckligt stor att den ensamt kan avgöra hur ett byggprojekt skall utformas. Samtidigt ska höjd tas för alla andra fördelar som dagsljuset ger, som soliga balkonger samt ljusa vardagsrum och
kök. Samverkar detta med energisparandet blir det intressant att försöka ta tillvara dagsljuset.

Hans avhandling kommer att läggas fram i juni 2019, och fram till dess kommer Bengt Sundborg bland annat att arbeta med att jämföra olika byggnadskonstruktioner, analysera konsekvenserna av olika typer av stadsplanering och studera så kallade mikroklimat.

Just det: Bengt Sundborgs arbete finansieras av Energimyndigheten som är intresserad av energibesparingarna som kan uppnås. De stödjer projektet med 4,1 miljoner kronor under de närmaste tre åren.

KTH satsar på växthus i storstan

Livsmedel är väl inte ett ämne som de flesta tänker på när KTH förs på tal. Nu ska det dock blir ändring på det. KTH-forskaren Annika Carlsson-Kanyama är ansvarig för det nya, fyra meter höga växthuset för grön tillverkning av mat som ska byggas på Östermalm. Ett hus som från början var tänkt att se ut att vara hämtad ur J. R. R. Tolkiens värld…

Annika Carlsson-Kanyama, forskare inom industriell ekologi på KTH, har sedan tidigare gjort sig ett namn när det kommer till forskning om odlingar i urbana miljöer och låta staden blomstra. Exempelvis har hon undersökt hur miljöhus påverkar de boende och forskat om fisk- och grönsaksodlingar i hemmet. Hon har också varit involverad i Botkyrka kommuns projekt om att bli först i landet med stora växthus på taken i höghusområden.

Tidningen Miljöaktuellt utsåg därtill Annika Carlsson-Kanyama till nummer 64 bland Sveriges miljömäktigaste för några år sedan.

Att hon nu satsar på forskning runt hållbar matproduktion via ett växthus mitt i Stockholm är alltså helt i sin ordning.

– Vi vill sätta KTH på kartan inom hållbar matproduktion. Jag tror vi har mycket att visa upp som kan inspirera studentgrupper, forskare och andra besökare, såväl nationellt som internationellt. Förhoppningen är att bidra till att ta fram tekniker och metoder som kan främja utvecklingen av odling i urbana miljöer, säger Annika Carlsson-Kanyama till tidningen Campi.

Så vad vet vi om växthuset. Jo, fyra meter högt ska det vara, och bland annat innehålla en kulle för odling av olika växter och träd. Konstruktionen, kallad The Seed, är ritad av studenter på KTH Arkitekturskolan. Från börjar fanns det en rad olika idéer om hur växthuset skulle vara utformat. Bland annat pratade man om ett hus likt de kullar som hobbitarna bor i J.R.R. Tolkiens fantasifulla romaner. Men till bestämde de ansvariga sig alltså för det frö-/rymdkapsel-inspirerade förslaget.

Fasaden är för övrigt lite kul. Den ska vara klart inspirerad av bubbelplast!

Kanske kan det bli tal om proteinproduktion i växthuset, detta i form av sexbenta djur. Själv när Annika Carlsson-Kanyama nämligen en idé om att starta en insektsodling.

Frasigt värre.

Utan KTH ingen Stringhylla

Dagens Stringhyllor kan köpas och många färger och storlekar.

Den som bara är lite bevandrad i svensk design känner med stor sannolikhet till Stringhyllan. Men visste du att KTH har ett litet men betydelsefullt finger med i spelet till hyllans tillkomst?!

Det var på KTH som paret Kajsa Svanholm och Nils ”Nisse” Strinning träffades och blev förälskade i varandra. Paret, som tillsammans designade Stringhyllan, läste nämligen arkitektur ihop vid universitetet.

Stringhyllan är för övrigt mer än bara vacker design. Den härstammar ur lösningen på ett problem: Dåtidens diskställ var gjorda av trä som ruttnade och möglade, och därmed luktade illa och var ohygieniska. De diskställ som tillverkades av järn rostade i stället.

Så paret Svanholm/Strinning doppade metalltråd i plast och skapade därmed ett funktionellt trådställ där disken enkelt kunde rinna av och torka.

När Bonniers Folkbibliotek något senare (1949) utlyste en tävling om att skapa en folkbokhylla (till deras satsning på kommersiell folkbildning) var Kajsa och Nisse inte sena att göra om diskstället till en bokhylla. Av 194 tävlingsbidrag från hela världen kom deras bidrag String att vinna hela klabbet.

Efter det har Stringhyllan kantats av både succéer och bakslag. En sak är dock säker: Hyllan är numera en odödlig designklassiker.