Etikettarkiv: Artificiell intelligens

AI överallt

Lite stiltje på bloggen just nu. Det handlar främst om att andra arbetsuppgifter är prioriterade. Som att skriva om KTH:s nya självseglande båt.

AI, förstås. Ett het omdiskuterat ämne just nu. Både på KTH och annorstädes.

På tal om AI så var det ett inslag från KTH på SVT:s Aktuellt igår, Thomas von Heine pratar med forskaren Jana Tumova om fuskande datorprogram och hur AI kan användas för att leta buggar i mjukvara. Skönt nördigt inslag man bara rådiggar. Särskilt in- och utgången… 😀

 

Källkritik blir allt viktigare

Fake news, eller falska nyheter på svenska, kan beskrivas som en elektronisk pandemi. Många är exemplen, och du möter dem nästan varje dag om du använder internet.

Hittills har de varit begränsade till exempelvis bleka manipulerade skärmdumpar om ihopljugna Twitter-inlägg från kända politiker eller journalister, men tekniska landvinningar öppnar för fler ”möjligheter”.

Som de här teknikerna som The Washington Post döpt till ”verktygen som kan användas för att skapa morgondagens falska nyheter”. Det vill säga teknik som i realtid kan förvanska vad människor säger i bild och ljud.

Gabriel Skantze, som är universitetslektor på KTH.

Sätt verktygen i händerna på människor med till exempel en rasistisk agenda och de kommer använda den, är min första tanke. Då behöver dessa personer inte längre dåligt photoshopade skärmdumpar som snabbt kan granskas och skjutas ner som de lögner dessa bilder är.

Teknikerna som presenteras av The Washington Post kommer från ett flertal olika forskargrupper, verksamma vid bland annat Münchens tekniska universitet (Visual Computing
Lab) och Skolkovo Institute of Science and Technology (Skoltech) i Ryssland. Men kunnandet finns överallt, även på KTH.

Här jobbar till exempel Hedvig Kjellström, Gabriel Skantze med flera med så väl artificiell intelligens, ansiktsigenkänning och visuell presentation som har det gemensamt att de spelar en stor roll för hur tekniken ovan fungerar. I KTH-forskarnas fall är dock syftet bland annat demensforskning och pedagogisk kommunikation.

Jag skickar ett mejl till Gabriel Skantze, som är universitetslektor på KTH, och undrar hur han ser på de tekniska landvinningarna.

– Det görs mycket sådant nu, har sett många exempel. Tekniken är definitivt mogen för de som vill använda den. Frågan är väl vad som händer med bevisvärdet hos till exempel bilder och ljudmaterial när man så lätt kan manipulera detta, säger Gabriel Skantze.

Universitetets visualiseringslabb VIC med föreståndaren Björn Thuresson i spetsen jobbar med visualiseringsteknik, också med stark koppling till ämnet.

Jag ber även Björn reflektera lite.

– Det är synnerligen intressant att det är så pass enkelt att nå ett övertygande resultat. ”Sanna” källor blir mer och mer problematiska. På Reddit har de sedan en tid tillbaka ”fake history” som utgår ifrån att knyta felaktig metadata till bilder eller filmer. Till slut blir förekomsten så stor att de felaktiga beskrivningarna potentiellt prioriteras högre än de korrekta. Det ansluter till problemet med fel tillskrivna citat, enklare bildmanipulation etcetera. Med den här tekniken kan vi skapa än mer trovärdiga artefakter som blir helt felaktiga referenser och – när det blir riktigt knäppt – i realtid ändra en utsaga. Det är en hel hög med Black Mirror-avsnitt som nu börjar bli verklighet.

Mm. Alla och envar kan konstatera vilka risker och möjligheter som ovan omskrivna tekniker erbjuder. Förvisso ett extremt exempel, men det skulle förmodligen gå att kapa en tv-utsändning och se till att den amerikanska presidenten förklarar krig på mot Nordkorea. Eller bara fejka för arbetsgivaren att du ligger i sjuksängen hemma med feber när du i själva verket befinner dig på en strand i Mexiko och lapar sol. Ja, den dag Facebook eller Iphone utvecklat en liknande app för mobilen.

Helt klart är att teknik och etik i allt större usträckning behöver stötas och blötas. Kanske är det just därför som Storbritannien i deras höstbudget 2017 offentliggjorde en satsning på AI och etik med 450 doktorander. Något som KTH-professorn Jan Gulliksen berättade för mig häromdagen då vi pratade om en pressinbjudan till ett AI-seminarium om just etik och moral på KTH som han är moderator för.

Årets musikfestival arrangeras på KTH

Vårt motto är som bekant ”Vetenskap och konst” och har egentligen inget att göra med just konst (i form av exempelvis musik och teater). Men utgår vi ifrån att så är fallet så passar de tre ordet alldeles ypperligt också som etikett på Music Tech Festival som äger rum på KTH mellan den sjunde till den nionde september i år.

Ett gränslöst arrangemang att verkligen se fram emot.

Så vad är Music Tech Festival då? Jo, en ambulerande och interaktiv musikidéfestival för alla, kort och gott.

När det står klart att den elfte upplagan kommer att äga rum på ett av Europas ledande tekniska universitet är det också ganska tydligt att Music Tech Festival inte låter sig beskrivas särskilt enkelt. Egentligen. Gott så. Ju snävare ramar, desto mer begränsat resultat. Oftast.

Syftet med festivalen är dock glasklart. Att genom nyfikenhet, lek och experimenterande utforska tal, teknik, musik, ljus och rörelse. Och sedan skapa saker ur detta. Upplevelser, till exempel.

Festivalen är en interaktiv mötesplats för en rad yrkeskategorier och människor. Hackare, forskare, näringslivet, musiker, journalister, politiker och konstnärer är några exempel.

Ett program för den sjunde till den nionde september återstår att offentliggöra, men tidigare år har festivalen huserat allt från hackathon (även för barn), till experimenthörnor och konserter. I städer som Berlin, Ljubljana, Paris, London, Boston och Wellington. Ta en titt på Music Tech Festivals webbplats och förundras.

Men… Ett sätt att definiera vad Music Tech Festival är och innebär, är att välja ut några av alla de personer, företag och organisationer som tidigare medverkat. En helt igenom stabil och diger lista.

Här är några namn: Martyn Ware från The Human League / Heaven 17, skivbolaget Warp, musiktjänsterna Mixcloud, Last.fm, Spotify, Soundcloud och Shazam, medier som BBC och Wired, musikerna i och bakom 808 State, Imogen Heap, The London Symphony Orchestra, skådespelaren Stephen Fry, bolagen EMI, RCA Records, MTV, Microsoft och Cisco, instutitioner som EU-kommissionen, Fraunhofer Society, MIT Media Lab, Royal College of Art, stencoola företag vid namn Ableton, Native Instruments, Izotope, FXpansion, RS Components, RjDj, Ninja Tune, MusicBrainz, Reactable…

Puh! Och detta är bara toppen av ett isberg.

Ytterligare en frän detalj är att media inte bara bevakat festivalen tidigare år, de har till och med varit med och skapat. Som BBC:s LJ Rich som varit med som aktiv deltagare.

Under det decennium jag jobbat på KTH har det varit få arrangemang som nått upp till Music Tech Festivals ambitionsnivå. Det ska bli riktigt kul att se (och uppleva!) denna tillställning. Kommer de medverkande att skapa musik av blockkedjor? Eller låta mänskliga känslor tolkas av AI för att bli till musik?

PS. Liten önskelista inför 2018 över deltagande företag och personer: Aphex Twin, Boston Dynamics, SoundHound, Black Madonna, James Cameron, Propellerhead, Nvidia, Björk, Tesla, Residents, Robyn och Suzanne Ciani. Och… 😀 DS.

Dags att summera året

Erik Stenberg, lektor vid KTH. Foto: Christer Gummeson.

När vi tittar tillbaka på 2017 kan vi snabbt konstatera att firandet av KTH:s centrala campusområde (100-åringen) spelar en viss roll för sammanfattningen. Ett seminariemaraton där 100 talare höll låda i 50 timmar blev till ett snyggt tvärsnitt av var KTH för närvarande befinner sig.

Här är några höjdpunkter:

  • Erik Stenberg, universitetslektor och forskare vid KTH Arkitekturskolan, går igenom hur bostadssituationen såg, ser och kommer att se ut i framtiden. Problem och möjligheter vädras ut!

  • KTH-forskaren Jonas Anund Vogel, även föreståndare för KTH Live-In Lab, berättar om den forskning om framtidens boende som sker vid universitet.

  • Sveriges ende astronaut Christer Fuglesang behöver väl ingen närmare presentation?! Det här är hans historia – från KTH till rymden och tillbaka.

  • KTH-professorn Nicole Kringos berättar framtidens infrastruktur. Grön asfalt, självläkande vägar och infrastrukturens roll för självkörande bilar – våra vägar blir allt mer komplexa. Och kan utgöra en lysande exportmöjlighet.

Jag återkommer till fler höjdpunkter under föreläsningsfesten i början av 2018. Finns ett antal intressanta filmklipp att dela med sig av.

PS. Det är glädjande att se att det sker allt mer forskning om etik när det kommer till teknik. Särskilt på områden som artificiell intelligens, AI. Anna Felländer intervjuades precis av Svenska Dagbladet och hon berättar bland annat att det finns risk för att historiska fördomar sprids vidare till framtiden när AI studerar vår samtid. DS.

PS2. Först ut för egen del 2018 blir en artikeln om hur spel på ett lekfullt sätt kan användas för hörselträning. Bra start på året med lustfylld teknik i människans tjänst. DS2.

Bra inspel om hetaste tekniken just nu

Som bekant så har artificiell intelligens (AI) kommit in i värmen permanent efter ett antal år ute i kylan. Detta påstående kan styrkas på väldigt många sätt, och här är några av de viktigaste exemplen med KTH-koppling:

Sedan har KTH redan en rad forskningsprojekt som rullar där AI används för allt från sjukdomsdiagnoser via självkörande bilar till att prata med delfiner.

Med detta i backspegeln kan det förstås vara bra att veta vad AI egentligen är. Mer i detalj.

För det ändamålet har webbplatsen www.forskning.se, en samarbete mellan Formas, Vetenskapsrådet, Vinnova med flera, tagit fram en film om just AI. En film där KTH-forskarna Anna Pernestål Brenden och Maja Fjaestad bidragit med kunskap.

Förutom att besvara en hel mängd frågor i ämnet skapas också några nya spörsmål. Det är dessa som kommer att debatteras de nästkommande fem till tio åren.

Några exempel är det här med säkerhet, moral och etik. Hur välutbildad måste en självkörande bil med AI egentligen vara för att få köra själv i trafiken? Vad händer om man drar en parallell till skillnaden mellan en nybakad körkortsinnehavare och en erfaren bilförare med 40 000 mil i ryggen? Var befinner sig den självkörande bilen då, rent ”kunskapsmässigt”?

Hur ska AI fatta beslut vid akuta situationer där risken är överhängande att en människa blir skadad eller till och med dödad? Ska bilen köra på en gångtrafikant eller köra i diket med risken för att passageraren i bilen skadas eller avlider?

Vem är eller vilka är ansvariga? Tillverkare, passagerare, gångtrafikanter? Vem betalar? Försäkringsbolaget? Trafikverket?

Slutligen lär en hel del människor med bilen som hobby ställa sig själva och omvärlden frågan: Kommer jag att få lov att köra bil själv i framtiden?

Vi går en spännande framtiden eller mötes. Eller åker kanske. Resan börjar här.

PS. Läs gärna Nicklas Berild Lundblads understreckare i SvD där KTH-alumnen Max Tegmarks bok Liv 3.0 och andra vettiga idéer och tankar om AI diskuteras. Nicklas är för övrigt adjungerad professor i innovation på KTH (och samhällspolitisk chef för Europa på Google). DS.