Etikettarkiv: Datorseende

Vi som växte upp med Amiga

Jag gjorde det. Kanske du också?

Amigan formade i alla fall mitt liv, och är en stor anledning till att jag idag arbetar på KTH. Den väckte ett intresse för teknik, och framför allt it, programmering och grafisk form.

Jag trivdes med allt det som fanns bakom ord som Lemmings, Fairlight, Deluxe Paint, Psygnosis, 512 kb ram. Kaktus & Mahoney (och Noisetracker!), Space Quest och Roger Wilco, Stunt Car Racer, Workbench, Amiga Basic, multitasking, Elite, 16 respektive 32 bitar…

Kompisarna? De fick nöja sig med SID, The Last Ninja och åtta bitar. Jepp, C64:an.

Amigan sålde väldigt bra i Sverige och inspirerade en hel generation tjejer och killar till att söka sig vidare in i datorvärlden. En hel del av dem, idag fyrtio-någonting, återfinns numera på landets lärosäten, däribland KTH.

En av dem är Mårten Björkman – expert inom dator- och robotseende på KTH. Han intervjuas av författaren Jimmy Wilhelmsson i dennes nya bok ”Generation 500: Amiga 500 tog mig dit jag ville”.

Mårten Björkman, universitetslektor vid KTH.

Jag kontaktar Mårten och ber om lite mer kött på benen, både om Amiga-scenen på KTH i allmänhet och boken i synnerhet.

– Jo, det finns en hel del gamla Amiga-människor på KTH. Det finns någon representant inom varje avdelning eller åtminstone ett par per skola, säger han.

Boken innehåller ett antal profiler från diverse områden, som alla hade det gemensamma att de använde Amiga 500.

– Jag hamnar nog i kategorin demo-kodare, som representant av demoscenen i Sverige på den tiden. De fyra sidor som berör mig handlar om hur jag började med datorer och kom in i demovärlden i grupper som North Star, Fairlight och Phenomena. Sedan står det lite kuriosa om effekter jag hittade på. Till sist finns det en sida om hur jag kom i kontakt med SVT och gjorde en del spel åt dem, de första inom sitt slag som visades på svensk TV. Det finns för övrigt ett separat uppslag om hur SVT började använda Amiga.

Vad gör då Mårten Björkman idag på KTH?

– Jag undervisar inom främst datorseende och forskar inom inlärning för robotar. Jag försöker få en robot att genom interaktion med sin omgivning utforska sin egen kropp och hur den kan påverka omgivningen, för att på så sätt låta roboten själv lära sig nya beteenden.

Mårten berättar att i likhet med den motoriska utvecklingen hos ett barn försöker han få roboten att successivt lära sig allt mer komplexa beteenden, utan att låta en mänsklig designer har för stor inverkan.

– Det skiljer sig lite från typisk forskning inom robotik där en designer normalt är den som skapar modeller som roboten sedan använder.

Mm. Vi har otroligt mycket intressant robotforskning på KTH.

Det fria samhället krymper

Hedvig Kjellström, professor i datavetenskap på KTH.

Häromdagen publicerades två teknikrelaterade nyheter som båda i grunden är mycket positiva.

Den första nyheten handlar om att Bredbandsbolaget nu enligt en dom i hovrätten tvingas blockera webbplatser för sina egna kunder. Det handlar om streamingsajten Swefilmer och fildelningssajten Pirate Bay, två webbplatser som tjänar pengar på reklamintäkter samtidigt som de deltar i brott mot upphovsrätten. Det är väl en god sak att medverka till att stoppa denna kriminella verksamhet, så konstnärer och artister får betalt för sitt arbete.

Men…

Vad skulle hända om vi får en ny regering som anser att Wikileaks borde blockeras. Är det verkligen internetleverantörens jobb att stoppa trafiken till enskilda webbplatser? I så fall borde väl även personbilarnas hastighet i detta land strypas till 120 km/h, eftersom detta är maxhastigheten i Sverige. Eller? Posten då? Paket med illegalt innehåll, hur ska detta hanteras?

Blir det någon leverans till eller från Stadsgatan 1 i Grönköping där Lars Larsson bor, han som bär fotboja. Vem vet vad paketen innehåller liksom.

Den andra nyheten är den om att polisen nu storsatsar på smart kameraövervakning. Detta i ett försök att stävja grövre brottslighet i städer som till exempel Malmö.

Jag kontaktar Hedvig Kjellström som är professor i datavetenskap på KTH. Hon arbetar bland annat med robotar och datorseende, och forskar bland annat om hur kameror och datorprogram ska upptäcka tidiga tecken på demenssjukdomar hos människor.

Jag frågar henne om följande scenario är möjligt:

”En kriminell och efterlyst man kör in i ett bostadsområde. Bilens regplåt fotograferas och processas av teknik för smart kameraövervakning. Det visar sig att fordonet står registrerad på en efterlyst och tungt kriminell person. Vid nästa kamera fotograferas regplåt på nytt och känns då blixtsnabbt igen av tekniken varpå förarens ansikte också plåtas. Det visar sig direkt att det är den efterlyste mannen som kör bilen. Alltså varskor tekniken polisen om mannens ungefärliga position, och kan kort därefter gripa brottsligen.”

Hur bra som helst ju. Finns det andra tillämpningar? Hur ”smart” är tekniken? Hur lätt är det att samköra ett foto från denna teknik mot passfoto?

– Allt du nämner är fullt tekniskt möjligt. Det kommer i framtiden – en mycket nära framtid – att bli väldigt viktigt att reglera sådana här system i lag. Kan man fånga kriminella är det ju jättebra, men vad händer om en ny, korrupt svensk regering med annan uppfattning om yttrandefrihet än den nu gängse (tyvärr ett inte helt orimligt scenario) börjar förfölja journalister på detta sätt, säger Hedvig Kjellström.

Plötsligt verkar tekniken inte längre i mänsklighetens tjänst.

– Vidare måste man reglera hur exempelvis fotografier av folks ansikten kan användas i ”data analytics”. Detta är lättare sagt än gjort eftersom det är väldigt lätt att hitta fotografier av alla personer på nätet. Överhuvudtaget måste man enligt min mening ta på allvar – på ett helt annat sätt än idag – att de flesta människor lämnar ifrån sig kontrollen över stora mängder information om sig själva till både företag, myndigheter och ideella organisationer, säger Hedvig Kjellström.

Klokt. Det är trots allt inte första gången som svensk lagbok hamnar duktigt på efterkälken när det kommer till teknikutvecklingen.