Etikettarkiv: demokrati

Källkritik blir allt viktigare

Fake news, eller falska nyheter på svenska, kan beskrivas som en elektronisk pandemi. Många är exemplen, och du möter dem nästan varje dag om du använder internet.

Hittills har de varit begränsade till exempelvis bleka manipulerade skärmdumpar om ihopljugna Twitter-inlägg från kända politiker eller journalister, men tekniska landvinningar öppnar för fler ”möjligheter”.

Som de här teknikerna som The Washington Post döpt till ”verktygen som kan användas för att skapa morgondagens falska nyheter”. Det vill säga teknik som i realtid kan förvanska vad människor säger i bild och ljud.

Gabriel Skantze, som är universitetslektor på KTH.

Sätt verktygen i händerna på människor med till exempel en rasistisk agenda och de kommer använda den, är min första tanke. Då behöver dessa personer inte längre dåligt photoshopade skärmdumpar som snabbt kan granskas och skjutas ner som de lögner dessa bilder är.

Teknikerna som presenteras av The Washington Post kommer från ett flertal olika forskargrupper, verksamma vid bland annat Münchens tekniska universitet (Visual Computing
Lab) och Skolkovo Institute of Science and Technology (Skoltech) i Ryssland. Men kunnandet finns överallt, även på KTH.

Här jobbar till exempel Hedvig Kjellström, Gabriel Skantze med flera med så väl artificiell intelligens, ansiktsigenkänning och visuell presentation som har det gemensamt att de spelar en stor roll för hur tekniken ovan fungerar. I KTH-forskarnas fall är dock syftet bland annat demensforskning och pedagogisk kommunikation.

Jag skickar ett mejl till Gabriel Skantze, som är universitetslektor på KTH, och undrar hur han ser på de tekniska landvinningarna.

– Det görs mycket sådant nu, har sett många exempel. Tekniken är definitivt mogen för de som vill använda den. Frågan är väl vad som händer med bevisvärdet hos till exempel bilder och ljudmaterial när man så lätt kan manipulera detta, säger Gabriel Skantze.

Universitetets visualiseringslabb VIC med föreståndaren Björn Thuresson i spetsen jobbar med visualiseringsteknik, också med stark koppling till ämnet.

Jag ber även Björn reflektera lite.

– Det är synnerligen intressant att det är så pass enkelt att nå ett övertygande resultat. ”Sanna” källor blir mer och mer problematiska. På Reddit har de sedan en tid tillbaka ”fake history” som utgår ifrån att knyta felaktig metadata till bilder eller filmer. Till slut blir förekomsten så stor att de felaktiga beskrivningarna potentiellt prioriteras högre än de korrekta. Det ansluter till problemet med fel tillskrivna citat, enklare bildmanipulation etcetera. Med den här tekniken kan vi skapa än mer trovärdiga artefakter som blir helt felaktiga referenser och – när det blir riktigt knäppt – i realtid ändra en utsaga. Det är en hel hög med Black Mirror-avsnitt som nu börjar bli verklighet.

Mm. Alla och envar kan konstatera vilka risker och möjligheter som ovan omskrivna tekniker erbjuder. Förvisso ett extremt exempel, men det skulle förmodligen gå att kapa en tv-utsändning och se till att den amerikanska presidenten förklarar krig på mot Nordkorea. Eller bara fejka för arbetsgivaren att du ligger i sjuksängen hemma med feber när du i själva verket befinner dig på en strand i Mexiko och lapar sol. Ja, den dag Facebook eller Iphone utvecklat en liknande app för mobilen.

Helt klart är att teknik och etik i allt större usträckning behöver stötas och blötas. Kanske är det just därför som Storbritannien i deras höstbudget 2017 offentliggjorde en satsning på AI och etik med 450 doktorander. Något som KTH-professorn Jan Gulliksen berättade för mig häromdagen då vi pratade om en pressinbjudan till ett AI-seminarium om just etik och moral på KTH som han är moderator för.

En stol för alla män

Man på plats i Androstolen. Foto: Martin Brunn.

Normkritisk tänkande är alltid intressant. Och viktigt. Det visar inte minst KTH-forskaren Karin Ehrnbergers arbete. På fredag disputerar hon med avhandlingen ”Tillblivelser – En trasslig berättelse om design som normkritisk praktik”.

Karin Ehrnberger har för övrigt varit involverad i framtagandet av ett flertal normkritiska saker, bland annat Androstolen (se bild ovan). Denna stol är till för undersökning av mäns prostata, designad utifrån kvinnors upplevelser av gynekologstolen.

Nedan följer en beskrivning av fem projekt som varit del av Karin Ehrberger forskningsarbete.

Borren och stavmixern

Ett projekt som undersöker hur könskodade föreställningar runt tekniska artefakter förstärks och reproduceras genom dess formspråk. Genom att byta formspråket på två handmaskiner, en borr och en stavmixer, synliggörs könskodade värderingar kopplade till ett visst formspråk. Med detta följer även en hierarkisering av vad som anses vara ”en bra funktionell produkt”.

Energy Aware Clock

En energimätare som utmanar det traditionella, reduktionistiska sättet att mäta energianvändning genom angivelsen kilowatt. Energy Aware Clock mäter istället energianvändningen i form av en graf som över tid bildar ett dynamiskt och intuitivt mönster. Den är dessutom designad för att göra energikonsumtionen i hushållet till en synlig och lika självklar del av vardagen som en klocka som mäter tiden. Projektet utfördes på Interaktiva Institutet.

 

 

Androstolen

Androstolen syftade till att diskutera hur föreställningar om kvinnors och mäns kroppar begränsar hur vi ser på och värderar individuella behov i innovationsprocesser av hälsoteknik. Att synliggöra kvinnors upplevelser av gynekologstolen i en undersökningsstol för män blev ett sätt att illustrera detta på. Projektet utfördes i samarbete med Högskolan i Halmstad.

Origo

Ett samverkansprojekt mellan ett av Storstockholms största brandförsvarsförbund, KTH och Högskolan i Halmstad. Projektet syftade till att genom design som verktyg, synliggöra och ifrågasätta normerande tankesätt som står i vägen för en mer inkluderande utveckling inom Brandförsvaret. Projektet resulterade i tre koncept: Skyddstoppen, Brandlåset och Återhämtningsrummet.

KTH-kopparna

Kopparna var en del av projektet ”Teknik, konst och design i nya KTH-huset” som finansierades av och genomfördes på KTH mellan 2011–2012. Projektet resulterade i totalt sex koppar som utgjorde tre motsatspar. I designprocessen av dessa undersöktes relationer och maktförhållanden mellan formkropp, ornament och grafisk dekor.

 

 

 

 

Trollfabriker, näthatare och fejknyheter

Hur är egentligen klimatet på internet idag, och varför ser det ut som det gör? Hur ser historien ut bakom delar av internets baksida? Kan man göra något åt situationen?

Hot och alternativa sanningar flödar, den saken är säker, precis som att trollfabriker, näthat och fejknyheter är en del av samma problembild. Låt oss dyka lite djupare ner i det digitala träsket.

I mitten av februari arrangerade KTH ett hackathon för att med teknikens hjälp försöka komma tillrätta med just näthat och fejknyheter. Eftersom dessa problem har potential att påverka demokratin både i Sverige och utomlands är de mycket viktiga att hantera på olika sätt.

Malin Picha Edwardsson, forskare och lärare på avdelningen för medieteknik och interaktionsdesign på KTH, berättar att ett av hennes forskningsprojekt om digitalt berättande som legat till grund för hackathonet.

– Efter en stunds resonerande kom alla medverkande – däribland KTH, Schibsted, UR, Sveriges Radio, JMK och Bonnier News – fram till att ha yttrandefrihet och teknik som tema. Bland lösningarna som togs fram under de 24 timmarna fanns teknik för att faktagranska nyheter och andra smarta lösningar för att stärka yttrandefriheten, säger Malin Picha Edwardsson.

Hon berättar att hon nyligen var på en konferens om datajournalistik i Odense, Danmark, där situationen på nätet idag diskuterades livligt och mycket.

– Läget beror delvis på hur tekniken i sig är konstruerad. Det sätt på vilket den samspelar med människor, och vilket information algoritmerna väljer att visa eller inte visa.

Med det kan man säga att tekniken kan bidra till det första steget i skapandet av den filterbubbla som varit på tapeten på senare tid. Det vill säga att människor främst konsumerar sådant som stärker bilden av det de själva redan vet eller tror på. Om informationen sedan stämmer eller inte är sekundärt.

Vad kan man då göra åt saken? Så väl Google som Facebook känner till problematiken, menar Malin Picha Edwardsson, och delvis jobbar dessa företag med olika lösningar.

Malin Picha, forskare på KTH. Foto Joakim Ståhl.

Samtidigt har åtminstone Facebook markerat att de inte vill betrakta sig som ett medieföretag med det utgivningsansvar detta innebär. Och Google vill kunna förmedla all typ av information, oavsett om den är sann eller inte.

– Det är därför viktigt att vi bemöter det som sägs, exempelvis Donald Trumps uttalanden. Människor måste också bli bättre på källkritik. Mycket bättre. Alla medborgare måste veta hur de faktagranskar ett påstående om det är sant eller falskt. Alla måste ha dessa grundkunskaper.

Malin Picha Edwardsson har förstås helt rätt i det. Med friheten kommer också ett ansvar.

KTH har på inget sätt varit förskonade när det kommer till näthat. I mars 2010 kom ett dödshot till universitetet via det ökända internetforumet 4Chan. ”På måndag tänker jag ta med min sportskyttepistol till KTH och skjuta så många jag hinner” hade en anonym person skrivit, och hotet togs på största allvar av så väl vanlig polis som SÄPO.

Kort därefter kunde en 33-åring gripas, och den enda förklaringen till inlägget löd: ”det var ett dåligt skämt”. 33-åringen var djupt ångerfull efteråt, enligt vederbörandes försvarsadvokat Ralph Ekman.

Sedan dess har det hänt en del och idag är det inflytelserika makthavare som anammar ett kränkande sätt att kommunicera. Och ett sätt att förhålla sig till sanningen som kan ifrågasättas. Makthavarna är både mycket inflytelserika politiker som stjärnor i underhållningsindustrin. Tonläget är rått, rått och åter rått.

De flesta minns väl Youtube-stjärnan Pewdiepies hårt kritiserade klipp för några månader sedan där han betalade två indier fem dollar för ett extremt fientligt meddelande till de som bekänner sig till judendomen.

Kortfattat förklarade Pewdiepie aka Felix Kjellberg sitt klipp med att det var satir. Typ humor. Ett sätt att skämta som härstämmar från internets barndom.

Förmodligen har han rätt i sak även om väldigt många inte förstår det roliga i det hela. I synnerhet inte nytillkomna internetdeltagare.

Ja, just denna råa, hårda ”humor” var mycket frekvent redan under av mitten av 90-talet när internet slog igenom på bred front. Då på Internet Relay Chat (IRC), ett sätt att samtala med andra människor världen över i olika chattrum.

För en hel del människor blev IRC bland annat ett verktyg att ta ett steg framåt i så väl den skrivna kommunikationen som debattens och retorikens ädla konst.

Det framgångsrika sättet att hävda sig på (att synas, att få uppskattning) var att bli bra på att uttrycka sig, men tyvärr också allt för ofta att förolämpa andra. Ibland med stil, för det mesta inte.

Framför allt handlade mycket också om att kunna ta emot förolämpningar utan att bli kränkt. Den som blev just märkbart illa berörd hade ”förlorat” och var besegrad.

Frågan är om det har hänt något under de senaste tjugo åren eller om människor fortfarande använder sig av samma metod för att få utrymme i mediebruset. Mm. Tyvärr gäller det senare.

Frågan är om vi ska sluta att ta åt oss? Är kommentarerna så kränkande? Är det för mycket hatretorik? Har vi blivit för känsliga? Eller är vissa av oss rent av för okänsliga…

Hur som helst: Här och här är läsvärda artiklar om 4Chan, ett forum som åtminstone delvis ges äran för att ha skapat vilt skilda rörelser som Wikileaks, Anonymous och alt-right.

Det fria samhället krymper

Hedvig Kjellström, professor i datavetenskap på KTH.

Häromdagen publicerades två teknikrelaterade nyheter som båda i grunden är mycket positiva.

Den första nyheten handlar om att Bredbandsbolaget nu enligt en dom i hovrätten tvingas blockera webbplatser för sina egna kunder. Det handlar om streamingsajten Swefilmer och fildelningssajten Pirate Bay, två webbplatser som tjänar pengar på reklamintäkter samtidigt som de deltar i brott mot upphovsrätten. Det är väl en god sak att medverka till att stoppa denna kriminella verksamhet, så konstnärer och artister får betalt för sitt arbete.

Men…

Vad skulle hända om vi får en ny regering som anser att Wikileaks borde blockeras. Är det verkligen internetleverantörens jobb att stoppa trafiken till enskilda webbplatser? I så fall borde väl även personbilarnas hastighet i detta land strypas till 120 km/h, eftersom detta är maxhastigheten i Sverige. Eller? Posten då? Paket med illegalt innehåll, hur ska detta hanteras?

Blir det någon leverans till eller från Stadsgatan 1 i Grönköping där Lars Larsson bor, han som bär fotboja. Vem vet vad paketen innehåller liksom.

Den andra nyheten är den om att polisen nu storsatsar på smart kameraövervakning. Detta i ett försök att stävja grövre brottslighet i städer som till exempel Malmö.

Jag kontaktar Hedvig Kjellström som är professor i datavetenskap på KTH. Hon arbetar bland annat med robotar och datorseende, och forskar bland annat om hur kameror och datorprogram ska upptäcka tidiga tecken på demenssjukdomar hos människor.

Jag frågar henne om följande scenario är möjligt:

”En kriminell och efterlyst man kör in i ett bostadsområde. Bilens regplåt fotograferas och processas av teknik för smart kameraövervakning. Det visar sig att fordonet står registrerad på en efterlyst och tungt kriminell person. Vid nästa kamera fotograferas regplåt på nytt och känns då blixtsnabbt igen av tekniken varpå förarens ansikte också plåtas. Det visar sig direkt att det är den efterlyste mannen som kör bilen. Alltså varskor tekniken polisen om mannens ungefärliga position, och kan kort därefter gripa brottsligen.”

Hur bra som helst ju. Finns det andra tillämpningar? Hur ”smart” är tekniken? Hur lätt är det att samköra ett foto från denna teknik mot passfoto?

– Allt du nämner är fullt tekniskt möjligt. Det kommer i framtiden – en mycket nära framtid – att bli väldigt viktigt att reglera sådana här system i lag. Kan man fånga kriminella är det ju jättebra, men vad händer om en ny, korrupt svensk regering med annan uppfattning om yttrandefrihet än den nu gängse (tyvärr ett inte helt orimligt scenario) börjar förfölja journalister på detta sätt, säger Hedvig Kjellström.

Plötsligt verkar tekniken inte längre i mänsklighetens tjänst.

– Vidare måste man reglera hur exempelvis fotografier av folks ansikten kan användas i ”data analytics”. Detta är lättare sagt än gjort eftersom det är väldigt lätt att hitta fotografier av alla personer på nätet. Överhuvudtaget måste man enligt min mening ta på allvar – på ett helt annat sätt än idag – att de flesta människor lämnar ifrån sig kontrollen över stora mängder information om sig själva till både företag, myndigheter och ideella organisationer, säger Hedvig Kjellström.

Klokt. Det är trots allt inte första gången som svensk lagbok hamnar duktigt på efterkälken när det kommer till teknikutvecklingen.

Kan de hacka sönder näthatet?

Oj!

Alltså. Hackathon i all ära. Från början skapades dessa sammankomster för att snabbt och lekfullt ta fram enkla lösningar på kluriga problem. Lösningar som sedan, över tid, kunde förfinas och effektiviseras i så kallade iterationer. Problem och lösningar var i början nästan uteslutande it-relaterade.

Över tid har hackathon blivit ett verktyg för alla tänkbara utmaningar. Från hållbar stadsplanering till den lokala bostadsrättsföreningens problem med katter i barnens sandlåda. Gott så.

Det har samtidigt gått inflation i ordet. Man ser det lite varstans, och inte alltid är det en jättespännande metod att lösa problem på.

Alltså finns det en given plats för ett ”Oj!” här. KTH är nämligen initiativtagare och arrangör av ”Media Hackathon”, ett hackathon där studenter bland annat ska hitta lösningar näthat och mobbing på internet. Ett hackathon som ska främja demokrati och yttrandefrihet. Ett hackathon där även viktiga aktörer (i sammanhanget) som Bonnier, Sveriges Radio och Schibsted medverkar. Där man för en stund tycks sluta konkurrera om medieutrymmet för den goda sakens skull.

Så viktigt och välbehövligt. Så rackarns bra tajming i tider som dessa. Så stolt jag är att KTH är med och bidrar till en (eller flera) lösningar.

Här är de tre utmaningarna som studenter ska brottas med:

1. I love my privacy

Everyone has rights to privacy, but whether a story appears in your alert or a feed is increasingly decided by intrusive computer algorithms. How can we create tools and services to secure that consumers privacy is protected despite them personalizing their news feeds?

2. The search for true stories

Every story has multiple sides, moreover technology enhancements have changed consumers into producers and exposed us to challenging perspectives. How can we create tools and services that allow crowdsourcing while filtering out untrue and false stories?

3. Safe to express myself

People should not be in danger based on their recording a happening. Youth today are subjected to intense cyber bullying for expressing their views. Can we invent tools and technology to protect all citizens right of expression without retaliation?

Mer information finns på hackathonets webbplats och kommer nog att publiceras på KTH:s webbplats vad det lider. Media Hackathon äger rum på KTH 13 och 14 februari.