Etikettarkiv: Fairlight

Vi som växte upp med Amiga

Jag gjorde det. Kanske du också?

Amigan formade i alla fall mitt liv, och är en stor anledning till att jag idag arbetar på KTH. Den väckte ett intresse för teknik, och framför allt it, programmering och grafisk form.

Jag trivdes med allt det som fanns bakom ord som Lemmings, Fairlight, Deluxe Paint, Psygnosis, 512 kb ram. Kaktus & Mahoney (och Noisetracker!), Space Quest och Roger Wilco, Stunt Car Racer, Workbench, Amiga Basic, multitasking, Elite, 16 respektive 32 bitar…

Kompisarna? De fick nöja sig med SID, The Last Ninja och åtta bitar. Jepp, C64:an.

Amigan sålde väldigt bra i Sverige och inspirerade en hel generation tjejer och killar till att söka sig vidare in i datorvärlden. En hel del av dem, idag fyrtio-någonting, återfinns numera på landets lärosäten, däribland KTH.

En av dem är Mårten Björkman – expert inom dator- och robotseende på KTH. Han intervjuas av författaren Jimmy Wilhelmsson i dennes nya bok ”Generation 500: Amiga 500 tog mig dit jag ville”.

Mårten Björkman, universitetslektor vid KTH.

Jag kontaktar Mårten och ber om lite mer kött på benen, både om Amiga-scenen på KTH i allmänhet och boken i synnerhet.

– Jo, det finns en hel del gamla Amiga-människor på KTH. Det finns någon representant inom varje avdelning eller åtminstone ett par per skola, säger han.

Boken innehåller ett antal profiler från diverse områden, som alla hade det gemensamma att de använde Amiga 500.

– Jag hamnar nog i kategorin demo-kodare, som representant av demoscenen i Sverige på den tiden. De fyra sidor som berör mig handlar om hur jag började med datorer och kom in i demovärlden i grupper som North Star, Fairlight och Phenomena. Sedan står det lite kuriosa om effekter jag hittade på. Till sist finns det en sida om hur jag kom i kontakt med SVT och gjorde en del spel åt dem, de första inom sitt slag som visades på svensk TV. Det finns för övrigt ett separat uppslag om hur SVT började använda Amiga.

Vad gör då Mårten Björkman idag på KTH?

– Jag undervisar inom främst datorseende och forskar inom inlärning för robotar. Jag försöker få en robot att genom interaktion med sin omgivning utforska sin egen kropp och hur den kan påverka omgivningen, för att på så sätt låta roboten själv lära sig nya beteenden.

Mårten berättar att i likhet med den motoriska utvecklingen hos ett barn försöker han få roboten att successivt lära sig allt mer komplexa beteenden, utan att låta en mänsklig designer har för stor inverkan.

– Det skiljer sig lite från typisk forskning inom robotik där en designer normalt är den som skapar modeller som roboten sedan använder.

Mm. Vi har otroligt mycket intressant robotforskning på KTH.