Etikettarkiv: Lastbilar

KTH:s alla labb

Fotografen Marc Feminia plåtar kungaparet som besökte campus på tisdagen. På fotografiet (från vänster) syns även KTH:s rektor Sigbritt Karlsson, samt forskarna Göran Cars och Karolina Keyzer. Foto: Peter Ardell.

I och med att KTH:s centrala campusområde denna vecka fyller hundra jämt så arrangerar vi ett gäng så kallade labbrundor. Det vill säga rundvandringar i några av alla laboratorier som finns på KTH:s campus vid Valhallavägen i Stockholm.

… å eftersom KTH är Skandinaviens största tekniska universitet så finns det ett par stycken. Här är några:

  • Nuclear Power Safety.
  • Högspänningslabbet.
  • Sollabbet.
  • BIM-labbet.
  • Visualiseringslabbet / VIC.
  • Elkraftlabbet.
  • PDC Center / Parallelldatorcentrum.
  • Smart Mobility Lab.
  • Odqvistlaboratoriet.
  • Robotlabbet.
  • XPRES Lab.

… och så vidare. Detta är som skrivet förstås bara ett litet axplock.

Vad är det då för typ av labb som listas ovan? Här följer en kortare beskrivning:

Nuclear Power Safety

– Avdelningen för kärnkraftssäkerhet på KTH forskar om termohydraulik och olycksförlopp i kärnreaktorer. I labbet jobbar forskarna med att lösa de säkerhetsfrågor som är viktiga i kärnkraftverk, exempelvis problem som ångexplosion och koriumkylning, som är av största vikt för säkerheten i alla kärnreaktorer.

Högspänningslabbet

– I högspänningslabbet bedriver man forskning med fokus på högspänning, isolationsmaterial och komponenter i elkraftssystem. I labbet finns utrustning för blixturladdningar, trådlös kraftöverföring och elektrostatiska experiment.

Sollabbet

Sollabbet är en del av kraft- och värmetekniks stora experimenthall. Labbet har flera tillämpningsområden: CSP (concentrated solar power, koncentrerad solkraft), solvärme (varmt vatten eller ånga), koncentrerad PV, solreaktorer (produktion av väte) samt kombinerad solkraft och värme. Kraft-och värmetekniks infrastruktur består även av stora vindtunnlar för gasturbiner och ångturbiner samt bioförgasning, stirlingmotor, mikroturbin samt vattenrening genom membrandestillering.

BIM-labbet

– Här är labbet som gör det möjligt att visualisera i storformat och visa ritningar, bilder och videor ur flera olika perspektiv samtidigt. Labbet liknar en 3D-biograf med tre stora projektordukar som kan täcka in större delen av synfältet.

Visualiseringslabbet / VIC

– Visualiseringsstudion (som labbet också kallas) har många olika typer av teknik för att hantera och interagera med stora mängder data och information, bland andra haptik, ögonspårning, multitouch och diverse stereoskopiska system. Det är en forskningsmiljö med högmodern teknik för visualisering och interaktion.

Elkraftlabbet

– Inom labbet bedrivs forskning och utbildning inom ämnet elkraftteknik. Det innebär allt från prototyputveckling till test av kraftelektronik, elmaskiner och drivsystem.

PDC Center / Parallelldatorcentrum

– Här återfinns nordens mest kraftfulla superdator. När man besöker PDC brukar Erwin eller Gert berätta om hur stordatorn är uppbyggd och hur den används i forskningen.

Smart Mobility Lab

– I detta labb arbetar forskarna med utveckling och tester av lösningar för intelligenta transportsystem med hjälp av simulering och modeller. Det handlar både om självkörande fordon och lastbilar som ingår i så kallad kolonnkörning.

Odqvistlaboratoriet

– Här finns det riktigt fräcka faciliteter. som ekofritt rum, ett efterklangsrum, ett stöt-, vibrations- och materialtestrum och ett halv-ekofritt rum. Har man varit här minns man det för evigt. Odqvistlabbet samlar laboratorieresurser för avdelningarna för Farkost och flyg, hållfasthetslära och mekanik.

Robotlabbet

– Här finns det… robotar. Mycket av forskningen går ut på att arbeta med robotar som manipulerar och greppar objekt (robothänder), robotsyn, Artificiell intelligens, samarbete robotar emellan och liknande. Samt hur robotar ska fungera i miljöer gjorda för människan.

XPRES Lab

– Ett gemensamt initiativ mellan KTH, Mälardalens högskola (MDH) och Swerea som håller på med produktionsforskning. Med hjälp av labbets visualiseringsbord kan man, om man sitter rätt placerad, se en 3D-bild som är vändbar i alla vinklar (ett hologram). Detta gör att man till exempel kan se hur en produkt kommer att se ut, utan att först behöva tillverka en modell.

För övrigt passade TV4 på att titta in i Smart Mobility Lab imorse. Spana in besöket här!

Självkörande bilar och 5G

För någon veckor sedan läste jag ett blogginlägg signerat Daimlers styrelseordförande Dieter Zetsche. Han slog fast att 3D-kartor är en mycket central bit i pusslet ”Framtidens självkörande bilar”.

Han passade på att illustrera detta med följande videoklipp.

Anledningen är att 3D-kartor helt enkelt ger de självkörande bilarna möjligheten att ”se” runt hörn, och inte vara lika beroende av sensor och kameror som bara registrerar vad som händer i det absoluta nuet.

Idén bygger på att alla bilar som kör runt hela tiden samlar in information, data som sedan delas, eller kan delas, med alla andra bilar.

Det här får var och en att fundera över vilka krav som finns på morgondagens mobilnät när det kommer till att skicka och ta emot data. Att det kanske krävs något mer än en halvskakig 2G-uppkoppling för bästa möjliga kommunikation självkörande bilar emellan.

Plötsligt står det klart att 5G, med all den kapacitet som nästa generations mobilnät erbjuder, förstås ger bra möjlighet till dataöverföring. För det är en hel del information som ska skyfflas fram och tillbaka. Ja, 5G är en central del i historien om framtidens självkörande bilar.

Jag skickar ett mejl till Karl Henrik (Kalle) Johansson, professor i reglerteknik på KTH och högst involverat i ett flertal forskningsprojekt som rör självkörande fordon som bilar och lastbilar. Han befinner sig för närvarande på det prestigefulla UC Berkeley (Kalle är på så kallad sabbatical leave) och berättar att det finns två ganska olika angreppssätt för att bygga effektivare och säkrare fordon, och som är relaterat till hur jag tänker och resonerar.

– Det ena är vad vi kan kalla ”Google-metoden”, som innebär precis vad du såg i videoklippet, nämligen att man försöker scanna världen så noggrant som möjligt och sedan autonomt navigerar i denna värld. Det andra angreppssättet är sammankopplade fordon, det vill säga genom att utbyta information mellan fordon, och mellan fordon och infrastruktur som exempelvis 5G, så kan man styra bilarna säkrare och effektivare.

Detta är till exempel vad Kalle gör med KTH och Scanias konvojkörande lastbilar, som stöds både av kommunikation mellan lastbilarna och genom att de kommunicerar med operatörer.

– Det är dock inte bara KTH som kör lastbilar i konvojer. Igår var jag ute med ett gäng här i Berkeley och åkte fordonståg på motorvägen. Lite lurigt med all trafik men tekniken fungerar ganska bra, berättar Kalle.

Karl Henrik Johansson (till höger), professor i reglerteknik på KTH.

Sparar 60 miljoner liter lastbilsbränsle

Mysigt med lite glödande plasma i fronten på lastbilen, eller hur.

Idag går det ut ett pressmeddelande från oss om forskning där KTH tillsammans med Scania tar hjälp av plasmateknik för att sänka bränsleförbrukningen hos lastbilar med upp till fem procent.

Extremt kortfattat har forskarna använt plasmatekniken för att skapa turbulens i lastbilens front, närmare bestämt i karosshörnen längst fram i färdriktningen. Man skapar roterande elektriska vindar som tar udden av de virvlar (turbulens) som vinden skapar när lastbilen i högre hastigheter rör sig framåt.

Fight wind with wind, liksom.

Någonstans mellan två till fem procent går gränsen för om tekniken ska vara lönsam att implementera på lastbilar, som jag förstått det.

Så här säger i alla fall Per Elofsson, teknologie doktor och aerodynamisk specialist på Scania och högst delaktig i forskningsprojektet, om bränslebesparingen. På en mer övergripande nivå.

– Eftersom de flesta aerodynamik-åtgärder i första hand är riktade mot fordon för fjärrtransport har jag tagit fram ett exempel. Typisk förbrukning vid fjärrtransporter är cirka tre liter/milen. Typisk årlig körsträcka är 20 000 mil (fjärrtransport). Antag att en tredjedel av de inregistrerade fordonen i Sverige används för fjärrtransporter, det vill säga cirka 20 000 fordon. Årlig bränslebesparing blir i så fall 60 000 000 liter bränsle.

Uppgifterna är av teoretisk karaktär och inte vetenskapligt utredda i detalj, men siffrorna från Scania ger helt klart en fingervisning om hur mycket bränsle det går att spara med plasmatekniken från KTH. För att inte tala om utsläpp och pengar. Bara i Sverige…