Etikettarkiv: Robotar

KTH:s alla labb

Fotografen Marc Feminia plåtar kungaparet som besökte campus på tisdagen. På fotografiet (från vänster) syns även KTH:s rektor Sigbritt Karlsson, samt forskarna Göran Cars och Karolina Keyzer. Foto: Peter Ardell.

I och med att KTH:s centrala campusområde denna vecka fyller hundra jämt så arrangerar vi ett gäng så kallade labbrundor. Det vill säga rundvandringar i några av alla laboratorier som finns på KTH:s campus vid Valhallavägen i Stockholm.

… å eftersom KTH är Skandinaviens största tekniska universitet så finns det ett par stycken. Här är några:

  • Nuclear Power Safety.
  • Högspänningslabbet.
  • Sollabbet.
  • BIM-labbet.
  • Visualiseringslabbet / VIC.
  • Elkraftlabbet.
  • PDC Center / Parallelldatorcentrum.
  • Smart Mobility Lab.
  • Odqvistlaboratoriet.
  • Robotlabbet.
  • XPRES Lab.

… och så vidare. Detta är som skrivet förstås bara ett litet axplock.

Vad är det då för typ av labb som listas ovan? Här följer en kortare beskrivning:

Nuclear Power Safety

– Avdelningen för kärnkraftssäkerhet på KTH forskar om termohydraulik och olycksförlopp i kärnreaktorer. I labbet jobbar forskarna med att lösa de säkerhetsfrågor som är viktiga i kärnkraftverk, exempelvis problem som ångexplosion och koriumkylning, som är av största vikt för säkerheten i alla kärnreaktorer.

Högspänningslabbet

– I högspänningslabbet bedriver man forskning med fokus på högspänning, isolationsmaterial och komponenter i elkraftssystem. I labbet finns utrustning för blixturladdningar, trådlös kraftöverföring och elektrostatiska experiment.

Sollabbet

Sollabbet är en del av kraft- och värmetekniks stora experimenthall. Labbet har flera tillämpningsområden: CSP (concentrated solar power, koncentrerad solkraft), solvärme (varmt vatten eller ånga), koncentrerad PV, solreaktorer (produktion av väte) samt kombinerad solkraft och värme. Kraft-och värmetekniks infrastruktur består även av stora vindtunnlar för gasturbiner och ångturbiner samt bioförgasning, stirlingmotor, mikroturbin samt vattenrening genom membrandestillering.

BIM-labbet

– Här är labbet som gör det möjligt att visualisera i storformat och visa ritningar, bilder och videor ur flera olika perspektiv samtidigt. Labbet liknar en 3D-biograf med tre stora projektordukar som kan täcka in större delen av synfältet.

Visualiseringslabbet / VIC

– Visualiseringsstudion (som labbet också kallas) har många olika typer av teknik för att hantera och interagera med stora mängder data och information, bland andra haptik, ögonspårning, multitouch och diverse stereoskopiska system. Det är en forskningsmiljö med högmodern teknik för visualisering och interaktion.

Elkraftlabbet

– Inom labbet bedrivs forskning och utbildning inom ämnet elkraftteknik. Det innebär allt från prototyputveckling till test av kraftelektronik, elmaskiner och drivsystem.

PDC Center / Parallelldatorcentrum

– Här återfinns nordens mest kraftfulla superdator. När man besöker PDC brukar Erwin eller Gert berätta om hur stordatorn är uppbyggd och hur den används i forskningen.

Smart Mobility Lab

– I detta labb arbetar forskarna med utveckling och tester av lösningar för intelligenta transportsystem med hjälp av simulering och modeller. Det handlar både om självkörande fordon och lastbilar som ingår i så kallad kolonnkörning.

Odqvistlaboratoriet

– Här finns det riktigt fräcka faciliteter. som ekofritt rum, ett efterklangsrum, ett stöt-, vibrations- och materialtestrum och ett halv-ekofritt rum. Har man varit här minns man det för evigt. Odqvistlabbet samlar laboratorieresurser för avdelningarna för Farkost och flyg, hållfasthetslära och mekanik.

Robotlabbet

– Här finns det… robotar. Mycket av forskningen går ut på att arbeta med robotar som manipulerar och greppar objekt (robothänder), robotsyn, Artificiell intelligens, samarbete robotar emellan och liknande. Samt hur robotar ska fungera i miljöer gjorda för människan.

XPRES Lab

– Ett gemensamt initiativ mellan KTH, Mälardalens högskola (MDH) och Swerea som håller på med produktionsforskning. Med hjälp av labbets visualiseringsbord kan man, om man sitter rätt placerad, se en 3D-bild som är vändbar i alla vinklar (ett hologram). Detta gör att man till exempel kan se hur en produkt kommer att se ut, utan att först behöva tillverka en modell.

För övrigt passade TV4 på att titta in i Smart Mobility Lab imorse. Spana in besöket här!

Föreläsningsfest när KTH:s campus fyller jämt

Allt du vill veta om KTH:s forskning och forskare, och väldigt mycket mer därtill, kommer att lyftas under ett seminariemaraton som varar över två dygn. Det är i vecka 42 som KTH firar att det centrala campuset på Östermalm i Stockholm fyller ett sekel, och det med kunskapsspridning i världsklass.

100 år, 100 talare, 50 timmar. Där har du ramarna för föreläsningsfesten som startar klockan 12:00 tisdagen den 17 oktober. Firandet startar dock redan dagen innan, den 16 oktober.

Under seminariemaratonet kommer forskare, professorer, lektorer och alumner från KTH att gjuta liv i spännande berättelser från KTH:s historia, men också nutida och framtida forskning. Varje talare får 20 minuter på sig, sedan är det dags att kliva av scenen för att ge plats åt nästa forskare. Och så håller det på, dygnet runt, fram till torsdagen den 19 oktober klockan 14:00.

Seminariemaratonet riktar sig till alla och är uppdelat i nio olika teman. Dessa är urbanisering, livsvetenskap, rymden, mobilitet, energi, samhällsutveckling, utbildning och lärande, kommunikation samt miljö.

Publiken har många trevliga höjdpunkter att se fram emot. Professorn Hjalmar Brismar kommer att leverera en hyllning till mikroskopet, en kärleksrelation mellan människa och apparat som varat i 400 år. Lektor Sabine Höhlers berättelse om jorden som ett rymdskepp kommer också att vara fängslande. ”Spaceship Earth” är ett sätt att betrakta vårt jordklot som en rymdfärja med ändliga resurser där vi måste ta hand om vår miljö. En analogi som inte minst idag, med potentiella konflikthärdar som till exempel Nordkorea, befinner sig närmare verkligheten än någonsin tidigare.

Dan Zenkert, professor i ämnet lättviktskonstruktioner, håller i ett föredrag om att använda delar av en bilkaross, till exempel fordonstaket, som ett batteri. Man kan både spara vikt och ha plats för mer batterikapacitet. Även forskarna Anna Pernestål Brenden och Peter Georén kommer att hålla ett tal om bilar då de berättar en framtidsvision om hur staden kommer att se ut år 2050. Garanterat tankeväckande och inspirerande. Vägen dit, som rullar via självkörande bilar, kommer också att förklaras.

Universitetslektor Joakim Lilliesköld tar ett annorlunda grepp om utbildning och lärande. Hans berättelse handlar om hur studenter ska förberedas inför framtidens arbetsmarknad genom att lära sig att bygga usla robotar, ”shitty robots”.

Inom ramarna för ämnena robotar, perception, lärande och artificiell intelligens kommer Hedvig Kjellström, professor i datavetenskap, också att röra sig. Hon ska berätta om hur man bygger maskiner som kan tolka ditt och mitt kroppsspråk.

Så där fortsätter det. I femtio timmar. Vill du veta mer om rymdteleskopet som utvecklades i en källare på KTH eller hur det uppkopplade samhället ser ut om 50 år, kom till KTH den 17 oktober.

Förutom seminariemaratonet kommer även en hel del utställningar, labbrundor och annat trevligt att äga rum under vecka 42. Hela programmet återfinns här.

Ja, just det: Stockholmskrögaren Erik Lallerstedt kommer och lagar mat under jubileumsveckan. Hans farfar, som också hette Erik Lallerstedt, var arkitekt och en av de som var med och ritade husen på campusområdet.

För den som vill lära sig mer om KTH:s centrala campus finns det mer att läsa här, här, här och här.

Vi som växte upp med Amiga

Jag gjorde det. Kanske du också?

Amigan formade i alla fall mitt liv, och är en stor anledning till att jag idag arbetar på KTH. Den väckte ett intresse för teknik, och framför allt it, programmering och grafisk form.

Jag trivdes med allt det som fanns bakom ord som Lemmings, Fairlight, Deluxe Paint, Psygnosis, 512 kb ram. Kaktus & Mahoney (och Noisetracker!), Space Quest och Roger Wilco, Stunt Car Racer, Workbench, Amiga Basic, multitasking, Elite, 16 respektive 32 bitar…

Kompisarna? De fick nöja sig med SID, The Last Ninja och åtta bitar. Jepp, C64:an.

Amigan sålde väldigt bra i Sverige och inspirerade en hel generation tjejer och killar till att söka sig vidare in i datorvärlden. En hel del av dem, idag fyrtio-någonting, återfinns numera på landets lärosäten, däribland KTH.

En av dem är Mårten Björkman – expert inom dator- och robotseende på KTH. Han intervjuas av författaren Jimmy Wilhelmsson i dennes nya bok ”Generation 500: Amiga 500 tog mig dit jag ville”.

Mårten Björkman, universitetslektor vid KTH.

Jag kontaktar Mårten och ber om lite mer kött på benen, både om Amiga-scenen på KTH i allmänhet och boken i synnerhet.

– Jo, det finns en hel del gamla Amiga-människor på KTH. Det finns någon representant inom varje avdelning eller åtminstone ett par per skola, säger han.

Boken innehåller ett antal profiler från diverse områden, som alla hade det gemensamma att de använde Amiga 500.

– Jag hamnar nog i kategorin demo-kodare, som representant av demoscenen i Sverige på den tiden. De fyra sidor som berör mig handlar om hur jag började med datorer och kom in i demovärlden i grupper som North Star, Fairlight och Phenomena. Sedan står det lite kuriosa om effekter jag hittade på. Till sist finns det en sida om hur jag kom i kontakt med SVT och gjorde en del spel åt dem, de första inom sitt slag som visades på svensk TV. Det finns för övrigt ett separat uppslag om hur SVT började använda Amiga.

Vad gör då Mårten Björkman idag på KTH?

– Jag undervisar inom främst datorseende och forskar inom inlärning för robotar. Jag försöker få en robot att genom interaktion med sin omgivning utforska sin egen kropp och hur den kan påverka omgivningen, för att på så sätt låta roboten själv lära sig nya beteenden.

Mårten berättar att i likhet med den motoriska utvecklingen hos ett barn försöker han få roboten att successivt lära sig allt mer komplexa beteenden, utan att låta en mänsklig designer har för stor inverkan.

– Det skiljer sig lite från typisk forskning inom robotik där en designer normalt är den som skapar modeller som roboten sedan använder.

Mm. Vi har otroligt mycket intressant robotforskning på KTH.

KTH bland robotar och replikanter

Danica Kragić Jensfelt, professor i robotik vid KTH.

När en robot ser ut som en robot kan vi människor tycka att den ser exempelvis mysig, rolig, trevlig eller gullig ut. När roboten ser ut precis som vi så tänker vi nog inte ens på den som en maskin.

Men… när roboten ser ut nästan som en människa… då… finner vi den duktig läskig.

Fenomenet kallas Uncanny valley (den kusliga dalen på svenska) och utforskas i kulturprogrammet Kobra i SVT. KTH:s egen robotprofessor Danica Kragić Jensfelt medverkar förstås, och så här står det att läsa på webben om programmet som kan ses redan nu.

Var går gränsen mellan robot och människa?

Kobra träffar personer som utforskat gränslandet mellan robot och människa. Konstnären Tove Kjellmark flår mekaniska mjukdjur för att utmana vår verklighetsuppfattning och det Oscarsnominerade maskörparet Eva von Bahr och Love Larsson gör om Kobras programledare till en hubot.  Vi möter också hologrammet Hatsune Miku, en helt artificiell superstjärna, och hennes fans på en spelning i Beijing samt den svenska robotforskaren Danica Kragić Jensfelt. Hur långt har tekniken för mänskliga robotar egentligen kommit?”

Den som går igång på gammal hederlig tablå-TV slår på SVT1 ikväll tisdag klockan 22:00.

PS. När jag i vintras såg Polarexpressen tillsammans med mina döttrar, en film som tas upp i programmet, så reflekterade jag över just fenomenet Uncanny Valley. Karaktärerna i den animerade rullen är förhållandevis verkliga, fast på ett störande och odefinierbart sätt. Hur mina döttrar reagerade? Inte alls. DS.

Skatt på självkörande bilar och robotar

Gunnar Karlsson, professor och chef för avdelningen för kommunikationsnät på KTH.

På EU-nivå förekommer just nu en diskussion om det är dags att införa skatt på robotar och automation.

Faktum är att självaste Bill Gates precis förordat detta.

I och med digitaliseringens framfart i samhället är idén tänkvärd.

Ta bara detta med självkörande bilar. Det fjärde vanligaste jobbet bland män idag är lastbilschaffis. Vad händer när de självkörande lastbilarna gör entré på marknaden? Och då har vi inte tagit med två andra vanliga yrken, det vill säga buss- och taxichaufförer, i ekvationen.

Det ekonomiska bortfallet i form av minskade skatteintäkter lär påverka samhället.

I en nyligen publicerad artikel på Computer Swedens webbplats tas detta ämne upp. Det tycks som om åsikterna om skatten går isär. Pontus Braunerhjelm professor i nationalekonomi vid KTH, tror inte på robotbeskattning.

Det gör ej heller Gunnar Karlsson, professor på KTH, som på senare år varit aktiv i debatter runt tv-licenser, robotar och automation och globala nätuniversitet.

– Robotskatt är bara trams. Dels är gränsdragningsproblemen omöjliga, dels omfattar skatten inte den automatisering som görs av tjänster där det inte behövs någon form av robot. Vidare riskerar en robotskatt att bidra till att inte ens de jobb som uppstår för att sköta om robotparken blir kvar i landet.

Gunnar Karlsson berättar att Sverige har ett bra läge för framtiden: välordnat samhälle med bra utbildning, god tillgång till el och ett bra transportnät för tillverkade produkter.

– För tjänster spelar inte ens vårt läge i utkanten av EU någon roll. Med rätt planering kan vi alltså ha gott om arbeten kvar. Men det kräver utbildning och goda förutsättningar regel- och skattemässigt för att verksamheten ska bedrivas här och inte i annat jämförbart land.

Istället för robotskatt slår Gunnar Karlsson ett slag för andra lösningar.

– Det skattebortfall som kan uppstå får i första hand hanteras med digitalisering av offentligfinansierade tjänster. Vi kan radikalt minska de offentliga kostnaderna för att få skatteintäkterna att räcka. Sedan måste vi växla från inkomstskatt till konsumtionsskatter så att vi inte straffar ut arbete. Vidare kan bolagsskatten baseras på vinst per anställd för att ge lättnad åt personalintensiv verksamhet.

Han tillägger att det säker finns fler idéer som går utveckla. Han kan dock konstatera att automatisering och digitalisering innebär stora förändringar för hur välfärdsstaten kommer att finansieras och drivas.

När jag talar med KTH-forskaren Daniel Pargman, som tidigare skrivit debattartiklar och forskningsartiklar om detta, anser han att ämnet är komplext.

– Jag har sett några olika förslag. Beskatta robotar på samma sätt som vi beskattar arbete/inkomst inklusive arbetsgivaravgifter etc. Beskatta kapital istället för arbete – för att få en ny skattebas. Inför medborgarlön så att den potentiella vinsten kan spridas ut. Jag tror att vissa
även har föreslagit lokala valutor, men jag vet inte riktigt hur det skulle fungera.

Daniel Pargman antar att hotet är att vi går mot det två-tredjedelssamhälle som man oroade sig för på 1980-talet. Eller kanske till och med ett en-tredjedelssamhälle.

Hur som helst ska det bli spännande att se hur tekniken kommer att rita om samhället under de närmaste 50 åren. Kanske sitter KTH-forskarna Eva Alfredsson och Mikael Malmaeus inne med en delmängd av svaret på frågan hur vi kommer att leva och verka framöver. Deras forskningsprojekt ”Bortom BNP-tillväxt” skvallrar om det.