Etikettarkiv: Självkörande fordon

KTH:s alla labb

Fotografen Marc Feminia plåtar kungaparet som besökte campus på tisdagen. På fotografiet (från vänster) syns även KTH:s rektor Sigbritt Karlsson, samt forskarna Göran Cars och Karolina Keyzer. Foto: Peter Ardell.

I och med att KTH:s centrala campusområde denna vecka fyller hundra jämt så arrangerar vi ett gäng så kallade labbrundor. Det vill säga rundvandringar i några av alla laboratorier som finns på KTH:s campus vid Valhallavägen i Stockholm.

… å eftersom KTH är Skandinaviens största tekniska universitet så finns det ett par stycken. Här är några:

  • Nuclear Power Safety.
  • Högspänningslabbet.
  • Sollabbet.
  • BIM-labbet.
  • Visualiseringslabbet / VIC.
  • Elkraftlabbet.
  • PDC Center / Parallelldatorcentrum.
  • Smart Mobility Lab.
  • Odqvistlaboratoriet.
  • Robotlabbet.
  • XPRES Lab.

… och så vidare. Detta är som skrivet förstås bara ett litet axplock.

Vad är det då för typ av labb som listas ovan? Här följer en kortare beskrivning:

Nuclear Power Safety

– Avdelningen för kärnkraftssäkerhet på KTH forskar om termohydraulik och olycksförlopp i kärnreaktorer. I labbet jobbar forskarna med att lösa de säkerhetsfrågor som är viktiga i kärnkraftverk, exempelvis problem som ångexplosion och koriumkylning, som är av största vikt för säkerheten i alla kärnreaktorer.

Högspänningslabbet

– I högspänningslabbet bedriver man forskning med fokus på högspänning, isolationsmaterial och komponenter i elkraftssystem. I labbet finns utrustning för blixturladdningar, trådlös kraftöverföring och elektrostatiska experiment.

Sollabbet

Sollabbet är en del av kraft- och värmetekniks stora experimenthall. Labbet har flera tillämpningsområden: CSP (concentrated solar power, koncentrerad solkraft), solvärme (varmt vatten eller ånga), koncentrerad PV, solreaktorer (produktion av väte) samt kombinerad solkraft och värme. Kraft-och värmetekniks infrastruktur består även av stora vindtunnlar för gasturbiner och ångturbiner samt bioförgasning, stirlingmotor, mikroturbin samt vattenrening genom membrandestillering.

BIM-labbet

– Här är labbet som gör det möjligt att visualisera i storformat och visa ritningar, bilder och videor ur flera olika perspektiv samtidigt. Labbet liknar en 3D-biograf med tre stora projektordukar som kan täcka in större delen av synfältet.

Visualiseringslabbet / VIC

– Visualiseringsstudion (som labbet också kallas) har många olika typer av teknik för att hantera och interagera med stora mängder data och information, bland andra haptik, ögonspårning, multitouch och diverse stereoskopiska system. Det är en forskningsmiljö med högmodern teknik för visualisering och interaktion.

Elkraftlabbet

– Inom labbet bedrivs forskning och utbildning inom ämnet elkraftteknik. Det innebär allt från prototyputveckling till test av kraftelektronik, elmaskiner och drivsystem.

PDC Center / Parallelldatorcentrum

– Här återfinns nordens mest kraftfulla superdator. När man besöker PDC brukar Erwin eller Gert berätta om hur stordatorn är uppbyggd och hur den används i forskningen.

Smart Mobility Lab

– I detta labb arbetar forskarna med utveckling och tester av lösningar för intelligenta transportsystem med hjälp av simulering och modeller. Det handlar både om självkörande fordon och lastbilar som ingår i så kallad kolonnkörning.

Odqvistlaboratoriet

– Här finns det riktigt fräcka faciliteter. som ekofritt rum, ett efterklangsrum, ett stöt-, vibrations- och materialtestrum och ett halv-ekofritt rum. Har man varit här minns man det för evigt. Odqvistlabbet samlar laboratorieresurser för avdelningarna för Farkost och flyg, hållfasthetslära och mekanik.

Robotlabbet

– Här finns det… robotar. Mycket av forskningen går ut på att arbeta med robotar som manipulerar och greppar objekt (robothänder), robotsyn, Artificiell intelligens, samarbete robotar emellan och liknande. Samt hur robotar ska fungera i miljöer gjorda för människan.

XPRES Lab

– Ett gemensamt initiativ mellan KTH, Mälardalens högskola (MDH) och Swerea som håller på med produktionsforskning. Med hjälp av labbets visualiseringsbord kan man, om man sitter rätt placerad, se en 3D-bild som är vändbar i alla vinklar (ett hologram). Detta gör att man till exempel kan se hur en produkt kommer att se ut, utan att först behöva tillverka en modell.

För övrigt passade TV4 på att titta in i Smart Mobility Lab imorse. Spana in besöket här!

Föreläsningsfest när KTH:s campus fyller jämt

Allt du vill veta om KTH:s forskning och forskare, och väldigt mycket mer därtill, kommer att lyftas under ett seminariemaraton som varar över två dygn. Det är i vecka 42 som KTH firar att det centrala campuset på Östermalm i Stockholm fyller ett sekel, och det med kunskapsspridning i världsklass.

100 år, 100 talare, 50 timmar. Där har du ramarna för föreläsningsfesten som startar klockan 12:00 tisdagen den 17 oktober. Firandet startar dock redan dagen innan, den 16 oktober.

Under seminariemaratonet kommer forskare, professorer, lektorer och alumner från KTH att gjuta liv i spännande berättelser från KTH:s historia, men också nutida och framtida forskning. Varje talare får 20 minuter på sig, sedan är det dags att kliva av scenen för att ge plats åt nästa forskare. Och så håller det på, dygnet runt, fram till torsdagen den 19 oktober klockan 14:00.

Seminariemaratonet riktar sig till alla och är uppdelat i nio olika teman. Dessa är urbanisering, livsvetenskap, rymden, mobilitet, energi, samhällsutveckling, utbildning och lärande, kommunikation samt miljö.

Publiken har många trevliga höjdpunkter att se fram emot. Professorn Hjalmar Brismar kommer att leverera en hyllning till mikroskopet, en kärleksrelation mellan människa och apparat som varat i 400 år. Lektor Sabine Höhlers berättelse om jorden som ett rymdskepp kommer också att vara fängslande. ”Spaceship Earth” är ett sätt att betrakta vårt jordklot som en rymdfärja med ändliga resurser där vi måste ta hand om vår miljö. En analogi som inte minst idag, med potentiella konflikthärdar som till exempel Nordkorea, befinner sig närmare verkligheten än någonsin tidigare.

Dan Zenkert, professor i ämnet lättviktskonstruktioner, håller i ett föredrag om att använda delar av en bilkaross, till exempel fordonstaket, som ett batteri. Man kan både spara vikt och ha plats för mer batterikapacitet. Även forskarna Anna Pernestål Brenden och Peter Georén kommer att hålla ett tal om bilar då de berättar en framtidsvision om hur staden kommer att se ut år 2050. Garanterat tankeväckande och inspirerande. Vägen dit, som rullar via självkörande bilar, kommer också att förklaras.

Universitetslektor Joakim Lilliesköld tar ett annorlunda grepp om utbildning och lärande. Hans berättelse handlar om hur studenter ska förberedas inför framtidens arbetsmarknad genom att lära sig att bygga usla robotar, ”shitty robots”.

Inom ramarna för ämnena robotar, perception, lärande och artificiell intelligens kommer Hedvig Kjellström, professor i datavetenskap, också att röra sig. Hon ska berätta om hur man bygger maskiner som kan tolka ditt och mitt kroppsspråk.

Så där fortsätter det. I femtio timmar. Vill du veta mer om rymdteleskopet som utvecklades i en källare på KTH eller hur det uppkopplade samhället ser ut om 50 år, kom till KTH den 17 oktober.

Förutom seminariemaratonet kommer även en hel del utställningar, labbrundor och annat trevligt att äga rum under vecka 42. Hela programmet återfinns här.

Ja, just det: Stockholmskrögaren Erik Lallerstedt kommer och lagar mat under jubileumsveckan. Hans farfar, som också hette Erik Lallerstedt, var arkitekt och en av de som var med och ritade husen på campusområdet.

För den som vill lära sig mer om KTH:s centrala campus finns det mer att läsa här, här, här och här.

Experter på morgondagens transporter gästar KTH

Illustrationen kommer från forskningsprojektet Post Car(d) Urbanism som stadsbyggnadsforskaren Alexander Ståhle på KTH varit involverad i.

Nu på fredag den sjätte oktober (9-12) äger ett seminarium rum på KTH (biblioteket, Osquars Backe 31, rum ”Salongen”) som du inte vill missa om du är seriöst intresserad av fordons- och transportbranschen.

Då kommer det nämligen ett gäng akademiska experter till lärosätet för att berätta om hur de ser på framtidens transporter och hur dessa förhåller sig till så väl barn, delningstjänster som Uber, självkörande bilar och digitaliseringen.

Ta en titt på schemat här så ser du att experterna kommer från när och fjärran; University of California/Berkeley, Oxford och Universitetet i Linköping är tre av lärosätena som representeras.

Anledningen till att seminarierna ges vid KTH är för att vi är engagerade i Mistra SAMS (Sustainable Accessibility and Mobility Services). Mistra SAMS är ett forskningsprogram som undersöker hur nya tjänster för tillgänglighet och mobilitet kan bidra till att hållbarhetsmål,
inte minst klimatmålen, kan uppnås.

Ja, vi ser idag i samhället en snabb utveckling nya innovativa tjänster för tillgänglighet och mobilitet. Uber, som kommer att tas upp av flera av experterna, är bara ett exempel. Det rör sig bland annat om så kallade ”co-working hubs”, virtuella mötesformer, delade fordon, lätta elfordon och autonoma fordon.

De lärda talar om ”Mobility and Accessibility as a Service”. Det vill säga ”mobilitet som tjänst” på ren svenska, ett framtidsscenario där det enskilda bilägandet förmodligen inte kommer att befinna sig högt upp på familjernas agendor.

Digitala plattformar kan användas för detta, för att erbjuda kombinationer av tjänster och smidigt kanalisera olika incitament, exempelvis dynamiskt prissättning för att optimera utnyttjandet av infrastruktur och fordon.

Kanske ger detta läge inte kortare och färre bilköer då fler, även de utan körkort, kan resa med bil betydligt mer. Men det kan ge ett mer hållbart och jämställt samhälle, och åtminstone effektiva bilköer.

Kontaktperson för seminariet är förresten Tobias Abrahamsson som kan nås på tobias.abrahamsson@abe.kth.se eller 070 – 087 70 03.

Spana in Mistra SAMS här förresten. Mycket intressant som pågår där.

De förarlösa fordonens utmaningar

Volvo samarbetar med Uber runt självkörande bilar.

Ett av de absolut hetaste forskningsområdena just nu är självkörande fordon. Volvo pysslar med dem, tillsammans med Uber. Google har hållit på ett längre tag, liksom lastbilstillverkaren Scania.

Daimler och Bosch har ett samarbete och förutspår 100 procent självkörande bilar på våra vägar inom fem år. Å så där fortsätter det. Oavsett om det handlar om Tesla, BMW eller Mercedes. Eller något annat fordonsmärke.

Det som gör autonoma bilar så intressanta och heta är förstås att de kombinerar ämnen och företeelser som digitaliseringen, robotar, AI, transportsektorn och en rad andra områden på en och samma gång. Det faktum att till exempel lastbilschaffisar är det fjärde vanligaste yrket bland män i Sverige är en krydda, liksom att det finns cirka 14 500 taxibilar bara i vårt land.

På KTH arbetar Martin Törngren. Han är professor i inbyggda styrsystem, och extremt kunnig när det kommer till mekatronik, cyberfysiska system och många av de komponenter som tillsammans bildar det som är ett självkörande fordon.

Martin Törngren, professor i inbyggda styrsystem på KTH.

Några gånger per år brukar han bli intervjuad i ämnet, oftast när det skett någon form av olycka (t.ex. Volvo / Uber nyligen). Journalister borde dock kontakta Martin Törngren något oftare. Gärna innan olyckor sker. Han kan så mycket om ämnet, och blev redan 2015 intervjuad om just självkörande bilar.

Jag bad Martin Törngren att lista några av de utmaningar som självkörande bilarna nu står inför. Hur mycket människor än skakar på huvudet så kommer de självkörande fordonen, oavsett om vi vill eller ej. Några av anledningarna är förstås hållbarhetsaspekten (ett antal självkörande bilar ger mindre bränsleförbrukning då de i regel/generellt kör mer förnuftigt än människor och hanterar bilköer bättre) och kostnadsperspektivet (den största utgiften för företag är oftast personal, som taxi- och lastbilschaffisar).

1) Dagens bilar är en av de mest komplexa konsumentprodukterna som finns, och nästan alla har tillgång till dem. Dessutom kommer den intelligens man stoppar in i framtiden att innehålla artificiell intelligens (AI) i någon form. En modern bil idag har ungefär 100 miljoner rader kod fördelat på 100 styrdatorer om bilen är normalutrustad Det är mer mjukvarukod än ett flygplan. Till och med en modern industriell skruvdragare från till exempel Atlas Copco har bortåt 500 000 rader kod.

Frågan är hur denna komplexitet ska hanteras och hur bilen ska bli så personsäker som möjligt. Hur ska vi säkerställa dessa avancerade system? Hur ser vi till att hackare inte gör om bilarna till mordredskap? Kan vi undvika framtida scenarier där bilarna kanske accelererar i stället för att bromsa?

2) Vad ställer vi för säkerhetskrav? Bryskt frågat: Hur många liv per år får en självkörande bil ta? Vad är acceptabelt? Samtidigt ska man notera att enligt National Safety Council (NSC) dog cirka 40 000 människor i trafiken i USA 2016. Samtidigt fick sorgligt nog ett par hundra människor i Sverige sätta livet till. Med helt manuellt framförda bilar. I snitt för hela världen är detta ett dödsfall per 160 miljoner körda mil. För att ett litet perspektiv ska det tilläggas att NSC:s statistik visar att den typiske föraren är involverad i en krock i snitt var 25 700 mil, eller vart tolfte år (om föraren kör c:a 2 000 mil/år i snitt).

3) Bilarna framförs i en stor, öppen och okontrollerad miljö, och därtill på olika sätt. Detta är en utmaning, inte minst då det idag är ljusår mellan befintliga säkerhetsstandarder och det position där högpresterande AI-system är (och kommer att befinna sig). De standarder som finns idag är till för system som är avgränsade både i tid och rum. Förarna är också gränslösa, det vill säga att de kör runt i en oreglerad så kallad domän både fysiskt och juridiskt. Många andra industrier är redan hårt reglerade, som de som tillverkar flygplan, mediciner, kärnkraftsreaktorer och röntgenutrustning, och det finns myndigheter som kan stänga ner en industri.

Samtidigt är förarlösa fordon en helt oreglerad bransch, och det finns inget egentligt incitament för branschen att ändra på detta. Hårt reglerade branschen kan tvingas lägga upp till 50 procent av budgeten på att följa lagar och regler.

4) Det finns flera övergångsfaser att ta hänsyn till. En av dem är antalet autonoma fordon i trafiken där den mest komplexa situationen är när 50 procent är förarlösa, 50 procent inte är det. Men det finns också övergångsfaser mellan olika automationsnivåer (SAE J3016). Dessa är sex, från ingen automation (nivå 0) till full automation (nivå 5). Nivå 3 ses som den mest komplexa, och den nivå en del tillverkare, bland annat Volvo, hoppar över.

5) De förarlösa fordonen utvecklas idag baserat på ett nerifrån-och-upp-perspektiv. Det finns exempelvis mycket pengar att tjäna på robottaxi, något en aktör som Uber förstått. Det är inte samhället som driver på hållbarhetsaspekten med stöd av tydligt regelverk från ett uppifrån-och-ner-perspektiv. Detta påverkar förstås utvecklingen generellt sett, och till exempel finns det en risk att antalet bilar i trafiken inte minskar bara för att de blir förarlösa.