Etikettarkiv: Stockholms skärgård

Flytande konstmuseum i Stockholm

Elbåten Introboat som delvis är gjord i betong.

Sveriges huvudstad är känd som Nordens Venedig på grund av allt vatten. Inte fullt lika spridd är vetskapen att många av stadens konstmuseum ligger vid just vattnet. Av bland annat dessa anledningar fick ett gäng studenter vid KTH och Konstfack ett uppdrag: Skapa ett sätt att transportera människor mellan de olika museerna på ett hållbart och innovativt sätt. Här är resultaten.

”Stockholm Arts Craft” är det övergripande namnet på studentprojektet som bland annat inbegriper en båt delvis gjord i betong med vakuumhiss ombord, och en annan flytande farkost fullproppad med den senaste augmented reality-tekniken. Gemensamt för de fyra studentdesignade båtarna är de alla är eldrivna.

–Studenternas uppdrag har varit att ta fram färdiga förslag för hur sådana här museibåtar ska kunna se ut och fungera, då med hänsyn tagen till alla de intressenter som finns. Både samhällsmedborgare som ska besöka museum och använda båtarna, som Stockholms läns landsting och Stockholms stad.

Art on boat.

Det säger Anders Rosén, ansvarig KTH-lärare och lektor på institutionen farkost och flyg vid universitetet. Han berättar vidare att farkosterna är tänkta att både kunna användas som sightseeing-båtar och som en aktiv del av Stockholms lokaltrafik.

Vad har då varit det primära syftet med båtarna? Jo, att koppla ihop stadens konstmuseer vattenvägen men också att göra konst tillgänglig för fler människor. Båtarna kan också ge mindre etablerade konstnärer ett utrymme att ställa ut, en plattform som behövs då det råder brist på bra lokaler för ändamålet. Konstbåtarna kan bli lite en förrätt på väg till huvudrätten, som en av studenterna uttrycker det.

En av de mest spännande båtarna är projektet Introboat som delvis är gjord i betong. Tanken med materialvalet, enligt studenterna bakom båten, är att den ska smälta in lika bra i staden med all betong som finns där som bland klipporna i skärgården.

En annan båt, utformad med formspråket från en gammal ångdriven skärgårdsbåt, är Archidome. Ombord finns en uppsjö skärmar, bland annat transparenta, som möjliggör nyttjandet av tekniken augmented reality. Därmed finns det ett gränssnitt mellan besökaren och passagerarna samt skärgården och omgivningen. Att projiceras saker över vyn kan vara konst, förstås.

Många av Stockholms konstmuseum ligger vid vattnet.

– Archidome är en enskrovsbåt och skiljer sig därmed från de andra tre som alla är katamaraner. Förutom Introboat och Archidome har studenterna utvecklat och designat båtarna Artsea och Art on boat. Den senare är tänkt att introducera passagerarna till de museum som för stunden är aktuella värdar. Samtliga båtar har potential att underlätta tillgången till konst för de som normalt sett inte går på konstmuseum.

Anders berättar vidare att samtliga båtar är fullt realistiska. Som de är designade är farkosterna dock väldigt innovativa, och därmed också dyra eftersom huvudfokus inte varit just tillverkningskostnaden.

– Det viktiga har varit att inte styra eller påverka designprocessen, och utan att ge studenterna möjligheten att ta projekten så långt som möjligt samt töja på gränserna. Men skulle båtarna förverkligas i någon form skulle de med lätthet kunna blir ett tips på Tripadvisor. Som en av till exempel fem grejer man måste uppleva om man kommer som turist till Stockholm. Många är de aktörer i samhället som skulle kunna samlas runt de här båtarna.

Idag är båtbranschen mycket konservativ. Kan man säga att sett ur det perspektivet så har dessa studentprojekt en liten men viktig roll för att gjuta liv i en stagnerad bransch?

Archidome ska vara fylld med den senaste AR-tekniken och utformad med formspråket från en gammal ångdriven skärgårdsbåt.

– Det kan man. Det finns flera orsaker till att båtbranschen är konservativ. Ett av skälen är att branschen är väldigt kommersiell, så man utvecklar sällan något inte kunderna tydligt efterfrågat. Sedan styrs branschen av massor av regler, som ofta tillkommit reaktivt. Dessa säkerhetsregler är anpassade för de fartyg som redan är i drift, och inte nyutveckling och att lösa tidigare problem på ett nytt, annat sätt. Sedan bygger man ofta båtar en och en, eller ett fåtal åt gången. Detta till skillnad från flyg, bilar och lastbilar där man har massproduktion och bättre förutsättningar för nytänkande. Så det finns stor potential att bygga något nytt i båtbranschen.

Studentprojekten är resultatet av ett långvarigt samarbete mellan KTH och Konstfack som pågått över ett decennium. Varje år utsätt studenter från de båda lärosätena för nya teman och tvärdisciplinära utmaningar där de ska designa båtar från scratch med hänsyn tagen till miljömässiga, sociala och hållbara aspekter.

Studentprojekten pågår i fem veckor. KTH-studenterna lägger ner 25 procent av sin studietid på arbetet medan de studerande från Konstfack jobbar fulltid. Enligt Anders Rosén är uppgiften enormt svår då de studenterna både ska hinna med att lära känna varandra, ta fram en projektplan utveckla och designa en båt och sedan analysera slutresultat under den korta tiden.

E/S Artsea.

Just det… Bakom alla fantastiska båtar står följande studenter vid Konstfack och KTH:

  • Introboat: Pål Ahlsén, Alice Ekelöf och Hajar Sadequi på Konstfack. Esperança Ruiz Carrió, Nils Tingstam Peterson och Jacob Zeidler på KTH.
  • ArtSea: Lisa Ramel, Elina Portti Helmerius och Jonathan Anderung på Konstfack. Beata Törneman, Filip Wängelin och Misael Goicoechea på KTH.
  • Archidome: Ebba Grahn, Johannes Moser och Sarah Bredby på Konstfack. Martina Reche och Malte Huhnt på KTH.
  • Art on board: Malin Björklund och Victor Modin på Konstfack. Victor Ekström och Fangyu Zhou på KTH.

Båt med eldriven jetmotor i Stockholms skärgård

För ett tag sedan kom det ett mejl till presstjänsten på KTH. En liten notis i en branschtidning hade inspirerat en frilansare att ta reda på mer om ett samarbete mellan studenter på KTH och Konstfack.

”Jag läste precis om en satsning på en ny CO2-fri båt som ett av era KTH-projekt har tagit fram i samarbete med Konstfack-studenter. Jag tror projektet går under namnet ”Gone fishing”. De lär ha gjort en båt med eldrivna jetmotorer som kan användas för turistfiske i skärgården. Jag skulle vilja ha med det i en artikel om miljövänligt fiske som jag håller på och skriver.”

När jag läst färdigt Nicolas Jändels mejl kommer jag snart att tänka på artikeln om vattenbilarna jag skrev för några år sedan, också det ett samarbete mellan studenter vid de båda lärosätena.

Ansvarig för det projektet var Anders Rosén, universitetslektor på institutionen för farkost och flyg vid KTH. Å ja, han har förstås även varit involverad i Gone Fishing.

”Förra året körde vi slututställningen på Konstfack, därav mindre exponering här på KTH. Bifogar rapporterna om fiskekoncepten så kan du se om det är något att skriva om. I år kör vi slututställningen här på KTH. Vi hörs om det framöver!”.

Glädjande. Det ska bli inspirerande att se vad årets studenter designar och kommer fram till!

PS. Bifogar pdf-filer som beskriver två av studenterprojekten, Archipelican och redan omskrivna Gone fishing. DS.

 

Vattenbrist – igen

Bo Olofsson, professor på KTH, kan ämnet vattenbrist.

Rinnande rent vatten ur kranen är något vi i Sverige tagit för givet under många decennier. Denna självklarhet tycks snart vara historia.

I en nyligen publicerad artikel på Dagens Nyheters webbplats varnas läsarna för att stora delar av landet riskerar att drabbas av vattenbrist till sommaren.

Vattensituationen var dålig redan förra året då sydöstra Sverige med Öland och Gotland led av akut vattenbrist efter ett par torra år. Sveriges geologiska undersökning, SGU, varnar nu för att situationen kan bli lika allvarlig i år. Och fler delar av landet kan beröras.

För exakt ett år sedan skrev jag en artikel om vattenbristen i Sverige. Anledningen var att en KTH-professor vid namn Bo Olofsson (tillsammans med kollegan Imran Ali Jamali på avdelningen vid Mark- och vattenteknik) kommit fram till en tänkbar lösning. Eller rättare sagt, var någonstans denna redan kända lösning skulle kunna placeras.

Vi pratar om grundvattendammar, ett sätt att skapa vattenreservoarer.

– Vår idé är att se till att spara undan vatten till dess att det behövs. Man kan skapa depåer i fickor eller svackor i berget på många olika platser. Vi har studerat vilka faktorer som avgör om det är ett bra eller dåligt ställe att skapa en depå, samt granskat och analyserat hur depåerna ska dimensioneras, utomlands så väl som i Sverige. Vi har också tittat på behoven, det vill säga hur mycket man kan vinna på att ha sådana här grundvattendammar på olika platser, berättade Bo Olofsson då.

Att kommande vattenbrist uppmärksammas just nu är för övrigt ingen slump. Det är fram till april som grundvattnet fylls på. Eller ska fyllas på…

Bonusinformation: Visste du att svensken i snitt gör av med 6 000 liter vatten per dygn, allt som allt? Ja, om vi räknar in det vatten som gått åt till produktionen av maten vi äter.

6 kubikmeter vatten. Det är mycket.