Etikettarkiv: transportforskning

Dödsolycka med självkörande bil väcker frågor

För några dagar sedan nåddes vi av den tragiska nyheten att en kvinna mist livet efter att blivit påkörd av en självkörande bil.

Detta var den andra olyckan i ordningen, och väcker förstås en diskussion om hur vi ska förhålla oss till tekniken.

Vem ska bära ansvaret för olyckor i framtiden? Hur förhindrar vi bäst att sådant här händer? Är det egentligen någon skillnad på olyckor där bilar framförs av datorer och när människor kör dem? Får denna olycka några konsekvenser för utveckling och införande av självkörande fordon i samhället?

Anna Pernestål Brenden, forskare på KTH.

Anna Pernestål Brenden, föreståndare på Integrated Transport Research Lab (ITRL) vid KTH, jobbar med hållbara transportsystem och djupt kunnig när det kommer till autonoma fordon. I ett mejl funderar hon över frågorna ovan.

”Hej,

Jag har tänkt en del på detta, och har läst det som finns att läsa (vilket ännu inte är så mycket). Polischefen i området där olyckan skedde har sagt till tidningen San Francisco Chronicle att händelsen var sådan att den hade varit svår att undvika oavsett om bilen varit självkörande eller manuellt styrd. Självklart är det svårt att säga något mer om detta specifika fall eftersom vi inte vet vad som hände.

Några av mina reflektioner är:

1. Det är nödvändigt att göra tester i verkligheten, det finns massor fall som vi aldrig någonsin skulle kunna lista ut i laboratorium eller simuleringar. Detta har vi lärt oss i pilotprojektet som nu pågår i Kista, även om det inte handlat om säkerhetskritiska saker. Samtidigt är det viktigt att när man inte är helt säker på hur fordonen beter sig så ska hastigheten vara låg. Bilen i Arizona körde enligt uppgift 38 mph, det vill säga drygt 60 km/h. Detta på en väg med hastighetsbegränsning 35 mph. Kör man långsamt finns större möjligheter att stanna, och skulle man ändå råka ut för en olycka blir konsekvenserna mycket mindre. Det är därför bussarna i forskningsprojektet Autopiloten i Kista kör så långsamt.

2. Detta väcker många frågor och visar att självkörande fordon ännu är långt ifrån färdigutvecklade, och att det finns mer forskning som behöver göras:

a. Forskning om fordonen, och hur de ska framföras både i nominellt tillstånd och när något oväntat sker (görs på KTH och ITRL).

b. Forskning kring hur man kan använda infrastruktur (digital och fysisk) för att hjälpa fordonen och för att skilja självkörande fordon och människor åt, åtminstone till att börja med och där hastigheterna är högre.

c. Forskning kring kommunikations-gränssnitt mellan fordonen och andra trafikanter. Här finns exempelvis vårt SAV2P-koncept som vi tagit fram på ITRL, som vi testat i virtuell verklighet (VR) och som vi förhoppningsvis också kommer testa på riktigt under året.

d. Slutligen är det intressant i sig att fordonet körde (lite) för fort… Är det ok? Bilen har själv koll på hur fort den kör. Är det då ok att vara säg tio procent över fartgränsen? Då kan man ju ändra fartgränsen? Ska självkörande fordon bete sig som manuellt körda bilar för att passa in? Eller ska vi istället ge dem ett ”optimalt” beteende? Forskning kring sådana frågor behöver också studeras.

Jag hoppas innerligt att data från händelsen i Arizona görs publik, så att vi alla kan lära oss av den!

Ansvarsfrågan är svår, men jag tror att vi är på rätt spår i Sverige med ansvar hos operatören.

Testa på riktiga gator är nödvändigt, men säkerheten först (till exempel genom att köra långsamt)!

PS. Missa inte KTH-professorn Martin Törngrens blogg. Han forskar också om självkörande fordon och tar även han upp detta ämne. DS.

Experter på morgondagens transporter gästar KTH

Illustrationen kommer från forskningsprojektet Post Car(d) Urbanism som stadsbyggnadsforskaren Alexander Ståhle på KTH varit involverad i.

Nu på fredag den sjätte oktober (9-12) äger ett seminarium rum på KTH (biblioteket, Osquars Backe 31, rum ”Salongen”) som du inte vill missa om du är seriöst intresserad av fordons- och transportbranschen.

Då kommer det nämligen ett gäng akademiska experter till lärosätet för att berätta om hur de ser på framtidens transporter och hur dessa förhåller sig till så väl barn, delningstjänster som Uber, självkörande bilar och digitaliseringen.

Ta en titt på schemat här så ser du att experterna kommer från när och fjärran; University of California/Berkeley, Oxford och Universitetet i Linköping är tre av lärosätena som representeras.

Anledningen till att seminarierna ges vid KTH är för att vi är engagerade i Mistra SAMS (Sustainable Accessibility and Mobility Services). Mistra SAMS är ett forskningsprogram som undersöker hur nya tjänster för tillgänglighet och mobilitet kan bidra till att hållbarhetsmål,
inte minst klimatmålen, kan uppnås.

Ja, vi ser idag i samhället en snabb utveckling nya innovativa tjänster för tillgänglighet och mobilitet. Uber, som kommer att tas upp av flera av experterna, är bara ett exempel. Det rör sig bland annat om så kallade ”co-working hubs”, virtuella mötesformer, delade fordon, lätta elfordon och autonoma fordon.

De lärda talar om ”Mobility and Accessibility as a Service”. Det vill säga ”mobilitet som tjänst” på ren svenska, ett framtidsscenario där det enskilda bilägandet förmodligen inte kommer att befinna sig högt upp på familjernas agendor.

Digitala plattformar kan användas för detta, för att erbjuda kombinationer av tjänster och smidigt kanalisera olika incitament, exempelvis dynamiskt prissättning för att optimera utnyttjandet av infrastruktur och fordon.

Kanske ger detta läge inte kortare och färre bilköer då fler, även de utan körkort, kan resa med bil betydligt mer. Men det kan ge ett mer hållbart och jämställt samhälle, och åtminstone effektiva bilköer.

Kontaktperson för seminariet är förresten Tobias Abrahamsson som kan nås på tobias.abrahamsson@abe.kth.se eller 070 – 087 70 03.

Spana in Mistra SAMS här förresten. Mycket intressant som pågår där.

Mobilitet som tjänst…

Här är en detalj om KTH:s forskningsplattform (RCV) för förarlösa bilar.

… och andra glödheta termer som har med självkörande bilar att göra avhandlades igår när Vetenskapens värld i SVT sände ett inslag om autonoma fordon.

Att SVT vänder sig till KTH är fullt logiskt. Vi har en rackarns massa bra forskning om just självkörande bilar. Fattas bara annat då tekniken förutspås slå igenom på bred front inom en väldigt snar framtid.

Att utvecklingen drivs framåt i ett raskt tempo har flera orsaker. Först och främst sker detta på grund av den miljösparande åtgärd om mobilitet faktiskt är om den kan säljas som en tjänst snarare än att vi äger bilarna själva. Men framför allt vill fordonsindustrin hoppa på tåget. Bilen är en väldigt färdigutvecklad produkt som funnits i 100 år. Plötsligt uppstår en gigantisk chans att vara med och bidra till ett generationsskifte som kommer inbringa mycket pengar om man som företag är med i matchen.

Transportforskningslabbet som nämns i Vetenskapens värld är för övrigt ITRL, och mer information om detta labb och vad man forskar om finner du här och här.

 

Första datoranimationen gjord på KTH

För inte så länge sedan damp det ner ett mejl i presslådan (press@kth.se). Det lyder som följer:

Hi there,

I’m a freelance writer based in Brooklyn, NY. Right now, I’m working on a unit for a children’s educational website on ”Computer History” and I’m wondering if perhaps you can help me.

As I understand it, the very first computer animation was created by the Swedish Royal Institute of Technology on a BESK computer and broadcast on November 9, 1961. It was called ”Rendering of a planned highway” in its English translation.

I have so far been unable to find a high-quality version of this animation online, but imagine that if anyone would have access to one, you would. I would like to find a hi-res version of it for inclusion in our website.

I apologize if in reaching out to the press office, I have the wrong party. If so, if would would be kind enough to direct me to the right person/party to discuss this matter, I would greatly appreciate it.

Sincerely, Thomas

Kan det vara så att världens första datoranimation är gjord på KTH?! På BESK, eller Binär Elektronisk SekvensKalkylator som är datornamnet som gömmer sig bakom akronymen.

Jag börjar luska lite och tämligen omgående hittar jag datoranimationen på Tekniska museets Youtube-kanal, och en Wikipedia-sida i ämnet är förstås upprättad.

Ett samtal senare, en pratstund med Björn ThuressonKTH:s visualiseringslabb VIC, och jag har fått kontaktuppgifter till Yngve Sundblad. Han är professor emeritus vid KTH och avdelningen för Medieteknik och Interaktionsdesign (MID). Han jobbade med BESK en gång i tiden men kan tyvärr inte exakt besvara frågorna om detta är A) Den första datoranimationen, alternativt en av de första eller B) om den är gjord på just BESK.

Han ber om att få återkomma efter att han samtalat lite grand med några forskarvänner som var med på den tiden det begav sig.

BESK

Innan vi lägger på berättar emellertid Yngve Sundblad en annan rolig grej: Sveriges första datorspel, i alla fall vad han vet, tillverkades på KTH på 70-talet.

Det var Viggo Kann (numera professor i datalogi på avdelningen Teoretisk datalogi vid KTH) som redan som 13-åring fick följa med sina föräldrar (KTH-lärare) till jobbet. Väl där satte sig Viggo tillsammans med en kompis för att genomföra en portning av Stanford-utvecklade spelet Adventure. Stuga fick spelet heta på svenska, och det var ett textbaserat äventyrsspel skrivet i lågnivåspråket DEC assembler.

Tillbaka till ämnet för inlägget: världens första datoranimation. Känner möjligtvis du till hur det ligger till? Var KTH först ut, eller en av de första att skapa en datoranimation? Vilken fjäder i hatten för universitetet det i så fall vore. Det här är sjukt spännande, och jag hoppas verkligen att jag får anledning att återkomma.

PS. Är det bara jag som kommer att tänka på det tyska bandet Kraftwerk när jag ser animationen? Den handlar trots allt om en bilfärd på en virtuell motorväg i Tyskland (mellan Wurstburg och Nurnberg) vid en hastighet om 110 km/h… DS.

Fartdårar får betala extra

untitled-2

Peter Händel och hans app Movelo.

E-Prize är en tävling som bland annat tidningen Veckans Affärer är med och arrangerar. Som ett resultat av att KTH-professorn Lina Bertling Tjernberg sitter med i juryn dök följande artikel upp i nyhetsflödet häromdagen:

Betala efter hur smart du kör

Det här får mig att tänka på forskning som KTH-forskare gjort, bland annat professor Peter Händel och hans ypperliga app Movelo.

”Ingen vill betala för andras riskbeteende”

De båda tjänsterna liknar varandra tämligen väl: Ju försiktigare du kör, desto lägre blir försäkringspremien. Dessutom finns ett spelmoment i så väl Greater Than som Movelo.

I övrigt är det väldigt intressant hur våra liv blir allt mer kartlagda på grund av digitaliseringen. Även detta något som KTH-forskare och då i synnerhet professor Gerald Q. ”Chip” Maguire Jr tittat närmare på (hans forskningsresultat gömmer sig bakom länken nedan).

Så kartläggs du i din vardag på internet