Ingen frihet utan ansvar

Är förtroendet för universitet och högskolor fortfarande stabilt och högt i samhället? I vissa delar av världen ser vi en ökande misstro mot forskning och vetenskapliga resultat. Där presenteras kvasivetenskap som sanning och man förnekar ledande forskargruppers resultat. Samtidigt är det så att ett förtroende inte är något som man bara har för alltid, utan det handlar lika mycket om att visa sig värdig ett förtroende.

Ett kärnvärde för akademin är begreppet akademisk frihet som enkelt uttryckt handlar om att själv välja sin forskningsfråga. I vissa delar av världen handlar den i grunden om de demokratiska fri- och rättigheterna. Det handlar om att fritt kunna uttrycka en åsikt och att fördjupa sig i en viss forskningsfråga utan att riskera repressalier.

Men begreppet akademiskt ansvar är minst lika viktigt och något som man som akademisk ledare bör ta sig tid att reflektera över.

Att vara kritisk och reflekterande i fråga om ny kunskap är en del av det akademiska ansvaret. Men det räcker inte, det är också nödvändigt att ta fram nya svar och lösningar på frågor. Kritik måste grundas på vetenskaplig evidens och vara balanserad. I det akademiska ansvaret ligger att vara en förespråkare för kunskap baserad på vetenskapliga resultat.

Forskaren ses som förebild både inom och utanför sitt lärosäte. Som mentor eller coach till yngre kollegor är man också en förebild. Den kultur och de värderingar man har förs vidare till de yngre kollegor när de utvecklas till självständiga akademiska forskare och lärare.

I det akademiska ansvaret ingår också att ta ett helhetsansvar för lärosätets utveckling i det kollegiala sammanhanget. Det kanske inte alltid gynnar individen, men det bidrar till att det egna lärosätet utvecklas och över tid kan driva utmärkta utbildnings- och forskningsmiljöer.

Att vara tillgänglig som sakkunnig i olika sammanhang internt och externt är ytterligare en beståndsdel i det akademiska ansvaret. Inte alla expertroller innebär ”peer-review” utan det kan handla om att delta i statliga utredningar där syftet är att skapa förändringar i samhället. Det i sig är ett viktigt ansvar för den akademiska ledaren.

Det akademiska ansvaret sträcker sig från forskargruppen och ut i samhället för att på sikt bidra till allas vår utveckling. Vilken roll som var och en av oss kan och vill ha kräver egen eftertanke, men samhället behöver – utan tvekan – fler kritiska röster som också ger förslag på lösningar.

Lästips: Intellectual leadership in higher education. Renewing the role of the university professor, Bruce Macfarlane, 2012.