Forskningspropositionen bra – men inte tillräcklig

Den nya forskningspropositionen presenterades i förra veckan (http://www.regeringen.se/rattsdokument/proposition/2016/11/prop.-20161750/). Redan i titeln anläggs tonen att kunskap erövras i samverkan. Det är bra; flera av samhällsutmaningarna är till sin natur sådana att flera angreppssätt behövs. Samtidigt säger propositionen att man ska värna den fria forskningen.

Detta kan bli utmanande att klara med alla prioriteringar som är nämnda: klimat och miljö, hälsa och ökad digitalisering är tre sådana. Propositionen beskriver hur de nya 2,8 miljarder kronorna ska användas för att stärka Sveriges konkurrenskraft i forskning och innovation.

I propositionen forsätter fördelningen av pengar till olika forskningsråd (VR, Formas, Vinnova med flera). Jag önskar mer djärvhet än så. Att fortsätta att stärka de externa finansiärernas inflytande över forskningen i akademin är inte bra för svensk forskning. Varför inte redan nu prova modellen att ge ännu mer rejäla ökningar av anslag till forskning. Utvecklingen mot forskarhotell har pågått under många år. Grunden för att detta kunnat pågå är att många universitets medel till forskning till stor del finns hos de externa statliga forskningsfinansiärerna. När en majoritet av resurserna till forskning ”ägs” av läraren/forskaren är rektor och universitetsledning i det närmaste bakbundna när det gäller strategisk planering av forskning.

Svensk forskning står sig väl i jämförelse med internationell. Däremot ligger den svenska forskningens impact och citering i princip kvar på samma (höga) nivå när andra delar av världen ökar takten. Det är detta regeringen nu vill förändra.

2,8 miljarder kronor sägs vara nya och ska läggas till de 38 miljarder kronor som redan finns i anslaget till forskarutbildning och forskning. Det är positivt att kvalitet och jämställdhet går som en röd tråd i propositionen. Oroande är dock att lärosätena förväntas ta ett större ansvar för forskningsinfrastruktur. Det kan gå ut över behoven att göra strategiska planeringar.

En ny resurstilldelningsutredning avseende utbildning på grundnivå och avancerad nivå är aviserad att starta under våren 2017. Den kommer påverka tilldelningen tidigast i budgetpropositionen 2020. I en sådan utredning måste man beakta olika utbildningsområdens behov, till exempel att teknikutbildningarnas kvalitet är beroende av resurser för att upprätthålla en god infrastruktur.

Det är tydligt att regeringen förväntar sig att förutsättningarna för lärosätenas strategiska planering stärks genom ökande basanslag. Dock nämns inte hur fördelningen av de stärkta basanslagen ska ske. I budgetpropositionerna från 2017-2020 fördelas 1,3 miljarder till anslag för forskning och forskarutbildning. Det beräknas bli 500 MSEK för 2018, 250 MSEK för 2019 och 550 MSEK för 2020. För att attrahera internationella talanger till svenska utbildnings- och forskningsmiljöer behövs attraktiva villkor. Ett steg i rätt riktning är skrivningarna om unga forskares villkor. Men nu består ju inte den akademiska styrkan på ett lärosäte bara av så kallade ”unga forskare”. Det finns en kraft att erbjuda goda villkor också för dem som lämnat den första tiden efter disputationen bakom sig. Tyvärr svänger pendeln vilt; ibland ska de mest seniora forskare prioriteras vilket gör förnyelsen av fakulteten svårare och ibland som nu nämns särskilt unga forskare.

Det finns kunskap att tillgå för hur man skapar och vidmakthåller en excellent utbildnings- och forskningsmiljö (https://www.bc.edu/content/dam/files/research_sites/cihe/pubs/Altbach_Salmi_2011_The_Road_to_Academic_Excellence.pdf  ). En förutsättning är förmågan att rekrytera och utveckla duktiga lärare/forskare. Det i sin tur är intimt kopplat med att kunna erbjuda goda villkor. Framgångsrika universitet i Asien är framgångrika just för att de har resurser att satsa. God tillgång på pengar gör det möjligt att ha en god balans mellan unga och mer etablerade forskare samt att kunna upprätta topplaboratorier med den bästa utrustningen. Mycket resurser gör att rektor och ledning kan göra en kraftfull strategisk planering samt erbjuda talanger från Sverige och världen goda villkor.  Jag skulle önska att även forskningspropositioner sneglar på vetenskaplig evidens för hur excellenta utbildnings- och forskningsmiljöer byggs.

Då kan svensk forskning ta mer plats i världen.