Förtroende är en färskvara

Förtroendet för forskare och forskning är fortsatt stort i Sverige. Det visar årliga undersökningen VA-barometerns resultat av allmänhetens syn på forskning, även om det naggats något i kanten av Macchiarini-affären. 

Det är ju såväl hoppingivande som betryggande i tider av faktaresistens eller kanske rent ut av faktaförnekelse.

Sverige har en tradition av samhällsbygge och utveckling som bygger på en stor tilltro till kunskap. En kunskap som gjort att Sverige gått från att vara ett fattigt till ett rikt land.

Om något fel begås inom forskning slår det hårt mot den tilltron och det är viktigt att bära med sig att förtroende liksom motion är en färskvara. Det går inte i längden att göra sig bred på gamla meriter. Det är i mötet mellan forskning, reflektion och kritiskt tänkande som resultaten ska skärskådas för att så småningom göra nytta för samhället.

Men inget kan tas för självklart här utan forskningsvärlden bör värna förtroendet på flera nivåer.

Att på daglig basis stå fast vid att forskning handlar mycket om att problematisera, väga å ena sidan mot å andra sidan, och det faktum att det sällan finns enkla svar på komplicerade problem. Här har vi som forskare, som en viktig del i vårt uppdrag, uppgiften att göra forskningen tillgänglig, synlig och begriplig genom att alla fakta kommer ut och vid behov även vara behjälplig med tolkningen av desamma. På så sätt skapas en grogrund för fortsatt förtroende och misstankar om att saker mörkas eller förvanskas får sannolikt inte fäste. Att sitta i ett forskningens elfenbenstorn och tänka genialiska tankar för inte samhällsutvecklingen framåt.

En av flera aspekter som frågades om i VA-barometern var i vilken utsträckning politiker tar hänsyn till relevant forskning i sitt beslutsfattande. Av de drygt 1000 personer, som svarat i det statistiskt säkerställda urvalet tyckte 46 procent att det gjordes för sällan.

Frågan är om det finns skäl till oro huruvida politiker isolerar sig och väljer populismens väg i stället?

Sannolikt inte. Kanske behöver de bli tydligare med att åberopa eventuell forskning som funnits med som grund i beslutet. Eller handlar det helt enkelt om olika kulturer?

En politik som likt forskningen väger in å ena sidan och å den andra kan kanske uppfattas som alltför handlingsfattig?

Ett sätt att synas till vardags för KTH:s forskare är naturligtvis att bedriva undervisning. Inför studenternas vetgiriga och prövande resonemang blir även forskaren tydlig på köpet.

Kombinationen, att varva undervisning med forskning, är inte minst därför nödvändig på ett lärosäte vars uppdrag är just att utbilda och forska.

Höstterminen går mot sitt slut och efter bara sex veckor som rektor vill jag tacka för såväl förtroendet som för ert goda arbete.

Jag ser med tillförsikt på 2017, KTH:s möjligheter att vara delaktig i samhällsutvecklingen genom vår framgångsrika forskning och synliggörandet av den.