Hoppa till innehåll

Byråkrati hinder för intellektuell rörlighet

Internationalisering är och ska vara en självklarhet inom akademin där kunskap till sin natur är gränsöverskridande. Forskning och utbildning utvecklas, frodas och inspireras genom ide-, kunskap- och erfarenhetsutbyten.  För att orden om internationalisering ska få reell bärighet behövs dock smidiga system som underlättar för detta.

Internationalisering är också avgörande för ett så litet land som Sverige, men även för lärosätena inte minst med tanke rankinglistorna där just andelen internationella studenter är en viktig faktor. Lärosätena lägger ner mycket arbete och resurser på detta och för den enskilda studenten är det en stor satsning för framtiden. På sikt blir ju dessa studenter också ambassadörer för Sverige.

I rapporten Kartläggning av studieavgifter har Universitetskanslerämbetets på regeringens uppdrag tittat på hur systemet med studieavgifter fungerat sedan starten. När studieavgifter infördes för studenter som kommer utanför EU så kallade tredjelandsstudent så var motiveringen att Sverige skulle konkurrera med hög kvalitet i utbildning snarare än att den skulle vara gratis.

Efter att studieavgifterna infördes hösten 2011 minskade antalet studenter från tredje land kraftigt. Men genom ett målmedvetet och uthålligt arbete har antalet ökat igen. För KTH:s del var antalet nya, betalande studenter 136 varav 72 fick sina studier finansierade av stipendier år 2011. Motsvarande siffror för 2016 var 523 betalande studenter totalt varav 88 fick stipendier.

En oroväckande tendens är att ett antal steg på vägen för att påbörja studierna verkar krångla till det för dem som vill studera i Sverige- se artikel i Campi.

Många faller bort redan vid anmälningsavgiften och sedan vid registreringen när studenten väl antagits då betald studieavgift samt upphållstillstånd krävs. Enligt UKÄ:s rapport var det alltså bara 30 procent av de antagna studenterna i höstas som tagit sig igenom den byråkratiska ekluten med långa handläggningstider i väntan på uppehållstillstånd och som registrerade sig och verkligen börjar studera i Sverige.  Motsvarande andel bland de antagna som tillhör den svenska befolkningen låg på 80 procent.

Dessa svårigheter har kraftfullt påpekats från olika lärosäten, men i grunden krävs ju ett agerande från beslutsfattare för att göra systemet smidigare.

Krånglet som drabbat vissa studenter rimmar illa med ord om internationalisering och global utveckling, något som efterfrågas inte minst för att stärka Sveriges konkurrenskraft på världsmarknaden. Det måste till tydliga prioriteringar i hanteringen av visum- och uppehållstillstånd för studenter och gästforskare. Det kan alltså uppstå problem i fråga om att först få visum, men sedan även i nästa steg när visumet ska förlängas.

Det krävs omtag i tanken om betalande studenter, till exempel är vissa länder i världen biståndsländer. Varför inte låta dessa studenter vara befriade från avgifter och låta detta vara del av Sveriges bistånd? Även om det finns stipendier avsedda för dessa studenter räcker det inte på långa vägar. Nu är det läge att tänka nytt i denna fråga.

Men om det byråkratiska krånglet inte undanröjs hjälper det föga att ändra stipendiesystemet. Varken människor som söker sig till Sverige som flyktingar eller de som kommer för att studera och forska är hjälpta av rådande situation.