Hoppa till innehåll

Komplex roll kräver tydliga ramar

Forskarstudier innehåller för många ett hårt och inspirerande arbete.  KTH värnar om sina doktorander och att de ska få det mesta och bästa möjliga ut av sina studier – vilket säkerligen sker i de allra flesta fall. Men jag tror att det är viktigt att alltid vara beredd att analysera för att kunna förbättra. 

Före jul kom Doktorandspegeln som gjorts av UKÄ. Den nationella undersökningen är den tredje i raden- de två tidigare kom för 14 respektive nio år sedan. Undersökningen är intressant läsning och visar i enkätform hur Sveriges doktorander ser på sin tillvaro inom en rad olika områden.

De allra flesta, 77 procent av de 4751 doktorander, som svarade på enkäten, var väldigt nöjda med kvaliteten på kurserna. Det är givetvis bra, men inom andra områden framkom att många upplever brister. Det kan till exempel handla om att inte känna sig delaktiga på sin arbetsplats, 30 procent, eller att de inte tycker att handledningen fungerat bra. Var fjärde doktorand angav att deras forskningsresultat används utan att de angetts som författare eller upphovsmän.

En sak att titta lite närmare på är vissa lärosätes-specifika traditioner som spelat ut sin roll. Jag tror att det i många fall är ledarskapet det handlar om eller kanske snarare bristen på ledarskap – när det inte fungerar som det ska.

Tyvärr kan det ibland förekomma en gammaldags och urmodig kultur där doktoranden snarare ses som en labbassistent eller kanske lärling som ska imitera professorn, än som en självständigt tänkande resurs. Som handledare har man inte bara ett arbetsmiljöansvar utan är även pedagogisk ledare.

I det akademiska ledarskapet ingår, som jag ser det, att skapa bra och tydliga ramar för doktoranden.

Det kan gälla allt ifrån rutiner, processer och systematiska möten till att öppna för inflytande i arbetslaget där egna initiativ från doktoranden är en självklar ingrediens. Samtidigt är det viktigt att doktoranden förstår rollen som medarbetare. Allt mer diskuteras medarbetarskap. Det handlar om vilket ansvar man har som medarbetare. Även som doktorand är man medarbetare. Det gäller det fall som doktoranden är anställd då det ställs krav på doktoranden att ha förståelse för att man som doktorand både är student men inte minst medarbetare. Det senare innebär att arbetsgivaren leder och fördelar arbetet. Denna blandning av att som doktorand både vara student och anställd är komplex.

Det dock viktig att bryta mästare-gesäll-tänkandet eftersom den typen av struktur riskerar att återfödas. Många gånger traderas mindre bra kulturer den vägen. Doktoranden blir kanske så småningom i sin tur handledare och bär med sig en i värsta fall såväl diffus som föråldrad bild av hur samarbetet kan se ut.

Kvaliteten på forskarutbildningen är inte bara viktig för doktoranderna själva och deras framtid. Även för kunskaps- och samhällsutvecklingen är det avgörande. Här är ledarskap och medarbetarskap viktiga för att skapa goda arbetsmiljöer.