Hoppa till innehåll

Utveckling pockar på förändring

KTH genomgår sedan i början av året en stor omorganisation. Den första sedan 2004, som i korthet innebär att våra tio skolor från och med första januari 2018 ska bli fem. Tanken är att den nya organisationen ska bli mer effektiv, mer tydlig och stärka KTH:s utbildningsmiljö på en rad olika sätt.

Men det är egentligen inte själva omorganisationen denna veckas blogginlägg ska avhandla utan snarare vägen dit och förändringar som sådana. I en organisation, kanske i synnerhet ett lärosäte där den akademiska friheten ibland kan förväxlas med frihet från styrning, med närmare 5 000 anställda är det ett stort steg. Men nödvändigt för att vi ska hävda oss i den globala konkurrensen.

Att vara ett av Europas tio bästa tekniska lärosäten, (enligt THE) är utmärkt och bland de 200 bästa lärosätena i världen är fantastiskt bra, men nu vill vi vidare. För att vara i världsklass behöver både utbildning och forskning vara ledande. Att ha en utmärkt utbildningsmiljö innebär att erbjuda de bästa förutsättningar att lära och det i sin tur leder till att våra studenter blir än mer attraktiva på den globala arbetsmarknaden.

Förändring kostar på. Förändring väcker oro, motstånd och ibland även olust. Första impulsen är givetvis att fråga varför. Den andra att fråga vad innebär det här egentligen för mig, för min avdelning och så vidare – men allt som oftast är det lätt att fastna i hur.

Det vill säga hur själva processen går till. Men det leder sällan någonstans i den pågående processen utan snarare kan det bli en lärdom till nästa. Förändringar pågår ständigt, ibland utan att vi tänker på det. Men då och då är förändringsarbetet av större och mer övergripande karaktär. Det yttersta syftet i den rad av utredningar som många arbetat hårt med sedan mitten av februari är att skapa förutsättningar för ett KTH som är än mer konkurrenskraftigt i utbildning, forskning och därmed sammanhängande samverkan. Det ska synas genom ett KTH som är ledande i ingenjörs-och arkitektutbildningar med begrepp såsom digitalisering, flipped class room samt ett KTH som sätter högskolepedagogik och teknikvetenskapligt lärande i centrum. Men det syns också genom ett KTH som fortsätter att utveckla världsledande forskning som leder till efterfrågan på samverkan.

Jag är så tacksam och imponerad över det arbete många av KTH:s anställda har lagt ner under dessa månader både i fråga om att delta i arbetsgrupper och ta fram planer för framtiden och genom att ifrågasätta eller komma med egna ideér och tankar kring hur KTH kan utvecklas.

Jag är övertygad om att med en sådan kader av kompetens, engagemang och vilja till delaktighet kommer KTH bli ett ännu bättre universitet att studera och forska vid.