Om förebilder och kvalitet

När jag tillträdde som rektor för 1,5 år sedan fästes stor uppmärksamhet vid att jag var KTH:s första kvinnliga rektor någonsin och vad just det skulle kunna tänkas få för följder. Jag svarade då som nu att skapa förutsättningar för kvinnor inom den akademiska sfären att på lika villkor och utefter lika kompetens studera, forska och göra karriär är en fråga om kvalitet. Vi har inte råd att rata, försvåra för och i värsta fall gå miste om den kompetensen. Det är bara dumt.

Men jag sade också att jämställdhet handlar om allas arbete i vardagen. KTH arbetar på en rad olika sätt med dessa frågor för att jämställdhet ska genomsyra vår verksamhet inom såväl utbildning som forskning (liksom hållbar utveckling och internationalisering). Att utveckla, förbättra och stärka dessa tre områden är avgörande för vår förmåga att hävda oss på den internationella arenan.

Jag har hela tiden blivit påmind om, ibland nästan dagligen, vilket signalvärde det har att vara kvinnlig rektor och hur viktigt det är med förebilder att kunna identifiera sig med. Jag har också blivit påmind om vilka krav som lätt kan läggas just på en kvinnlig ledare där jag anar att kravbild och måttstock inte ser likadana ut för en man på samma position. Det är intressant att studera, notera och lämna därhän.

Däremot är det oroväckande att hälften så många flickor som pojkar kunde tänka sig en framtid som forskare i den senaste VA-barometern som kom före jul. Endast 22 procent av flickorna och kvinnorna kunde tänka sig det, medan motsvarande siffra för pojkarna och männen var 44 procent. Ytterligare en siffra att följa genom åren är den om förtroendet för forskning som generellt är fortsatt högt. Men mätningen visade att 89 procent av männen hade stort eller mycket stort förtroende för forskare vid universitet och högskolor medan motsvarande siffra för kvinnor sjunkit till 76 procent från 91 procent året innan. Vilka orsakerna är och hur detta ska tolkas är inte gott att veta. Men jag tror att det är en påminnelse om vikten av förebilder och att möjligheten att identifiera sig ökar i alla fall rent subjektivt trovärdigheten.

Samtidigt ökar andelen kvinnor som söker sig till högre utbildning visar statistik från UHR för våren 2018.  Men som forskare ser kvinnor sig alltså inte; eller beror det på att bilden som förmedlas är att det är en man?

Att knappt 20 procent av de biografiska beskrivningarna på Wikipedia handlar om kvinnor är ju också ganska talande. För skojs skull kan man göra sitt egna lilla hustest. Sök på några manliga respektive kvinnliga forskare du högaktar och du ska sannolikt bli varse skevheten.

På torsdag den 8 mars kan den som vill vara med och minska obalansen. KTH är med och arrangerar en skrivarstuga på biblioteket på KTH Campus inom ramen för den globala kampanjen WikiGap. Studenter kommer att skriva, uppdatera och publicera artiklar om framstående kvinnor inom teknik.

Som sagt – det handlar om kvalitet.

 

 

 

 

 

 

Kvinnors förtroende för forskare sjunker

 

https://www.kth.se/aktuellt/kalender/valkommen-till-wikigap-pa-kth-1.800510?date=2018-03-08&orgdate=2018-03-02&length=1&orglength=0