Jämställdhet tjänar alla på

Som ingenjör kan man jobba med nästan vad som helst. En utbildning från KTH öppnar för en rad karriärvägar och en möjlighet att göra stor nytta inom i stort sett alla samhällssektorer. Att människor oavsett kön eller bakgrund ska ha möjlighet att vara med i byggandet av framtiden borde vara en självklarhet. Hur svårt kan det vara?

Men såväl färska siffror från Kungl Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, som hetsiga mejltrådar genom åren ger en annan bild.

Fortfarande ligger antalet kvinnliga sökande till ingenjörsutbildningar tydligt efter, mellan 25 och 30 procent medan andelen kvinnor som väljer att läsa till exempel läkare, jurist eller civilekonom ligger över 50 procent. Av dem som antagits på KTH är cirka 67 procent män och 33 procent kvinnor. Ju högre upp i den akademiska nomenklaturan desto skevare blir det. Omkring 80 procent av alla professorer är män.

Många av våra utbildningar har en bra balans, medan exempelvis data, IT och elektroteknik fortfarande skevar. Varför är det så viktigt att göra något åt det? Det handlar inte om en slags strävan efter ”rättvisa” eller att meriter inte räknas utan helt enkelt om kvalitet.

Att kvinnor inte ser alla ingenjörsområden som så intressanta att de väljer en utbildning inom det ser jag som en brist för ingenjörsutbildningen och teknikvetenskapen. Jag är helt övertygad om att en bred blandning av människor såväl kvinnor som män bidrar till att områdena utvecklas mer än om bara en grupp är aktiva. Det finns mängder av forskning som visar på att en jämställd grupp presterar bättre än en enkönad. KTH-aktiviteterna syftar till att få flickor och kvinnor att hålla kvar i det teknikintresse som både flickor och pojkar har i unga år, men där äldre flickor tappar intresset i högstadiet och gymnasiet.

Därför kan jag, som när jag följde diskussioner om vad som passar män respektive kvinnor på tidningars debattsidor i somras bli, ordentligt oroad. Diverse ovetenskapliga och som man kanske hade trott utrotade förklaringar tar lätt täten. Begränsande och biologiska definitioner av hur män respektive kvinnor är ter sig som smärre dumförklaringar av oss alla.

KTH har sedan 2015 använt en slogan som lyder ”The future is too important to be left to men” i en kampanj där syftet är att locka fler flickor till data-, IT- och elektroteknikutbildningar. Den har väckt mycket uppmärksamhet och ett antal har reagerat negativt på den och funnit den diskriminerande mot män. Andra har inspirerats av den och köat länge för att få en väska med detta tryck på.

Målgruppen för aktiviteterna är såväl yngre flickor som äldre och handlar om att prova på och träffa studenter som redan går på KTH. Det är populära event och många kan vittna om hur inspirerade de blir av att läsa en utbildning på KTH.

Ett stort arbete görs för att fler kvinnor ska välja teknikutbildningar. Men det är viktigt att se helheten som att arbetslivet möter med attraktiva jobb att matcha de utbildade med när de kommer ut.

Lyckas KTH erbjuda utbildningar som är attraktiva för kvinnor och män kommer näringsliv och offentlig sektor att lyckas få jämställda ingenjörer bland sina anställda. Det har vi alla nytta av.