Inspel som gör skillnad

För Sveriges utveckling som kunskapsnation är det centralt att förstärka de universitet  som har ledande positioner internationellt. Läs gärna  meningen en gång till. Den inleder KTH:s  inspel till den kommande forskningspropositionen 2020 och det är just detta som krävs för att utveckla inte bara de mest framgångsrika universiteten utan även höja nivån generellt.

Att några går i bräschen, som KTH, är avgörande för kvaliteten inom högre utbildning och forskning samt för Sveriges konkurrenskraft. Att i ett utslag av allmän välmening låtsas som att skillnader inte finns lurar ingen och en slags akademins Jantelag gagnar inte något lärosäte.

Att olika lärosäten har och tillåts ha olika uppdrag bör enligt mitt sätt att se det vara en fördel för samtliga inblandade. Dagens situation, där alla lärosäten i princip har samma uppdrag men olika förutsättningar att driva och hålla hög kvalitet i är olyckligt. Det är dags att se över detta i likhet med vad övriga Norden redan gjort. Kanske något för FoU-proppen?

Några av många viktiga punkter i inspelet tänkte jag belysa här. Den gamla vanliga käpphästen om höjda basanslag är om möjligt ännu viktigare i dag. Genom att en tredjedel av KTH:s forskning betalas av basanslag och två tredjedelar kommer från externa anslag där samfinansiering är ett allt mer förekommande krav äts allt mer av basanslagen upp. Följden blir att det strategiska svängrummet och rörelsefriheten för KTH minskar. Pengarna binds upp och räcker till färre projekt och den akademiska friheten att välja forskningsfråga riskerar att stryka på foten. I en nyligen utkommen rapport diskuteras bland annat just detta och frågan om hur svensk forskning trots goda förutsättningar inte är bättre.

Minskade krav på samfinansiering– i alla fall från de statliga forskningsfinansiärerna skulle göra stor skillnad eller om proportionerna ändras i stället för dagens öga för öga – tand för tand. Samverkan med industrin och i samarbetsprojekt är det ju självklart att vi ska göra gemensam sak, men när det gäller övriga finansiärer bollas pengarna mellan olika statliga myndigheter och jag begriper inte riktigt vitsen med det. Med reservation för att jag ju inte är någon ekonom.

En väl fungerande, tydligt reglerad och finansierad forskningsinfrastruktur är absolut nödvändig för att vi ska kunna hävda oss i den globala konkurrensen och utveckla vår spets – inte minst inom AI. Infrastrukturen är viktig inte bara för samspelet med det omgivande samhället, kvaliteten i forskningen utan också för våra studenter som får omsätta teori i praktisk verklighet.

Cybersäkerhet och fusionsforskning är exempel på nya forskningsområden som kräver särskilda satsningar och tydlighet om Sverige ska kunna hävda sig. KTH är redo att ta ett större nationellt ansvar.

Att göra om de strategiska forskningsområdena (SFO)från strategiska satsningar till permanenta som särskild del av basanslaget är ytterligare ett av förslagen i vårt inspel. I dag ansvarar KTH för fem SFO och med långsiktighet och regelbundna utvärderingar kan forskningsexcellensen utvecklas ytterligare.

För att samhället ska kunna ställa om, möta de globala hållbarhetsmålen och redan nu våga se bortom 2030 kan KTH göra stor nytta, men fler och fortsatta riktade satsningar på forskning inom hållbar utveckling är nödvändiga. Det finns mängder av forskning inom KTH där fördjupning kan ske när det kommer nya resurser.