Försmak av framtiden

I förra veckan gick ansökningstiden ut för dem som tänker sig att läsa till civilingenjör, arkitekt eller kanske lärare på KTH. Att satsa på en högskoleutbildning är ett sätt att investera i kunskap och sig själv. Kanske är det en osedvanligt god idé att göra det just nu.

Inför en höst, som ingen än så länge med någon vidare säkerhet kan sia om, har söktrycket till universitet och högskolor ökat betydligt. Till KTH har antalet anmälningar till våra utbildningsprogram ökat med 18 procent totalt och antalet förstahandssökande till KTH har ökat med drygt tolv procent i jämförelse med motsvarande sökande till höstterminen i fjol.

Enligt regeringens förslag i vårändringsbudgeten är det troligt att KTH får ett ökat utrymme för att möta arbetsmarknadens förändrade behov av fort-och vidareutbildning samt grundutbildning. En dialog som pågår handlar om utökat uppdrag till basår och bastermin det vill säga förberedande kurser för behörighet att söka till en ingenjörsutbildning på KTH.

Vi ser en arbetsmarknad som bytt skepnad efter att hittills omkring 60 000 personer varslats om uppsägning, verksamheter och företag som tvingats stänga igen och många som blivit arbetslösa. Då kan en akademisk grund- eller påbyggnadsutbildning vara en väg framåt. Utan kompetens, som uppdateras löpande under ett arbetsliv för att kunna hantera, bemöta och lösa komplexa frågor, står vi oss slätt.

Den abrupta digitaliseringen som krisen tvingat fram då vi givit såväl undervisning som tentamina på distans att utvecklas vidare, kan sannolikt bli ett solitt och genomarbetat verktyg. Det kan även gynna en breddad rekrytering på sikt. Men den digitala utbildningen ska och kan inte ersätta den fysiska miljön. Att labba tillsammans, att mötas, bolla idéer på campus och i biblioteket kommer även i framtiden att vara en självklar del av KTH:s utbildning.

Till följd av denna påtvingade omställning  kommer vi i framtiden kunna erbjuda blivande studenter den bästa varianten för varje given utbildning.