Hoppa till innehåll

Viktigt värna vår bredd i forskningen

Under de senaste veckorna har KTH fått nya utbildningsuppdrag, såväl till basår som löfte om resurser för det livslånga lärandet. Det är ett förtroende att få ytterligare resurser, ett förtroende som måste förvaltas väl.

Samtidigt så funderar jag över hur den pågående pandemin och nedstängningen av samhället nationellt och internationellt påverkar forskningen. Vid horisonten ses utlysningar med relevans till olika aspekter av covid-19 men min oro rör främst bredden i svensk forskning.

För KTH:s del handlar det om all annan forskning inom våra områden. Vi ser att en del stiftelser, som bygger sin omfattning av beviljande av bidrag på utdelning från aktier vilket gör att minskad utdelning leder till minskade bidrag.

I media kan vi läsa att när industrin startar upp igen kan samverkan/samproduktionsforskning initialt nedprioriteras. KAW:s huvudmannaråd, bestående av rektorerna för de tolv forskningsintensiva lärosätena mötte igår, 27 maj, ministern för högre utbildning och forskning för att diskutera forskning och risken att forskningen tappar kraft när många utbildningssatsningar görs. Arbetet med forsknings- och innovationspropositionen fortgår och vi kan säkert förvänta oss skrivningar om covid-19 även där.

Min förhoppning är att vi inte får se en undanträngningseffekt. I kölvattnet av att industrin initialt nedprioriterar forskningen funderar många på förutsättningarna för industridoktorander. Kommer vi se en minskning av antalet och är det i så fall en ny tänkbar satsning från regeringen? Forskning och innovation är lika viktiga som utbildningssatsningar för att få samhället på fötter efter krisen. För oss på KTH där cirka 70 procent av det vi gör är forskning är det viktigt att hela bredden i KTH:s forskning kan fortsätta att frodas.