Hoppa till innehåll

Några tankar om nytänkande

Tack! Det har jag sagt flera gånger den senaste tiden, men det tål att sägas igen. Tack till alla som på olika sätt bidragit till att vårens stora anpassning till den rådande corona-krisen – trots allt fungerat så bra på KTH.

Den digitala omställningen som vi genomfört och den i högsta grad relevanta covid19-forskning som KTH bidragit med visar vad vi kan åstadkomma under ett pressat läge.

Men jag hoppas att vi inte stannar här och nostalgiskt längtar tillbaka utan snarare ser framåt och odlar förmågan att hitta nya lösningar på kort tid. Kan vi ta med oss detta som en lärdom för framtiden tror jag mycket är vunnet även om priset varit högt. Hur ska KTH och hela dess verksamhet se ut om tio år?

Tanken kan verka nästan stötande med tanke på en vår som tagit så på allas våra krafter på olika sätt. Men jag önskar ändå att vi kan ha den med oss, stärkta av de här månadernas intensiva sökande efter och hittande av lösningar.

Jag ser framför mig – år 2030 – att det vi upplevt nu under pandemin då vi tvingats tänka annorlunda och förhålla på ett nytt sätt till det som varit en självklar vardag – har stärkt KTH:s kompetens och att vår placering på de internationella rankinglistorna stigit ytterligare. Ett KTH som är internationellt och jämställt som står för hållbar utveckling och är ledande i digitalisering.

En viktig fråga att fundera över och diskutera är hur globalisering och hållbar utveckling ser ut i spåren av pandemin. Att skapa internationella lärmiljöer oberoende av var på jorden man lever är en både utmanande och spännande uppgift. Tänk om de digitala verktygen på allvar erbjuder en social känsla i likhet till det som sker i ett klassrum, i en labbgrupp eller i ett ledningsmöte.

De senaste månadernas digitala möten har tröttat ut oss samtidigt som vi är  förtjusta i det. Att de digitala verktygen förmår att fånga och förmedla icke-verbal kommunikation är något att önska. Där är vi ännu inte.

En annan sida av de digitala mötena är att dessa inte fångar det sociala sammanhanget och de fysiska upplevelserna. Vid sidan av det faktiska lärandet upplever till exempel studenterna som lämnar hemmauniversitetet även en ny kultur, en ny geografi och får förmågan att se både hur lika och olika livsbetingelserna är på olika ställen i världen. Det ger ytterligare en dimension i lärandet. Just detta är en spännande utmaning att lösa i digitaliseringens spår.

På vägen mot att spara resurser genom att resa mindre och utvecklingen av digitala verktyg ska KTH erbjuda blandade lärformer. Genom att använda både ett digitalt lärande där det ger bäst resultat och campusbaserat lärande i laborationer och seminarier där det är bäst skapar vi optimala  förutsättningar till ett gott lärande samtidigt som vi sparar resurser som gynnar en hållbar utveckling. Det är dags att tänka nya tankar om framtidens lärande.