Hoppa till innehåll

Från forskarhyfs till fake science

De senaste månaderna har många forskare gjort sina röster hörda i debatten. Det välkomnar jag verkligen. Men det räcker inte att hänvisa till en studie utan att ta ansvar för vad resultatet innebär i praktiken och redovisa metoden för den tolkning som gjorts.

Hela idén med såväl forskning som debatt är att åsikter i det ena fallet och forskningsresultat och idéer bryts mot varandra. Det är i den skärningspunkten och i mötet som relevant och viktig kunskap växer fram.

Att bara sitta i varsin ringhörna och hänvisa till fakta leder inte framåt. Särskilt under en kris, som den under en pandemi, är behovet av svar och lösningar självklart extremt stort. Men suget efter exakta svar får inte och ska inte överskugga det kritiska tänkandet och ifrågasättandet. Eller mötet för den delen som på allvar leder forskningen framåt.

Är det här rimligt? Vad blir följden av den här uträkningen? Det är några av alla de frågor som bör ingå i en forskares arsenal, ansvar och anständighet. Liksom att redovisa såväl metod – så att någon annan kan göra om experimentet och komma till samma resultat förhoppningsvis – som urvalsprinciper. Att sätta forskningen i ett relevant sammanhang, se till att andra forskare inom samma område granskat den innan man släpper resultaten lösa hör också till ren forskarhyfs.

Kanske är detta självklarheter för de flesta av oss, men jag vill ändå mana till varsamhet. Att se hur olika forskningsstudier nu på allvar når ut i media är välkommet. Däremot att banka olika studier i huvudet på varandra leder sällan framåt utan riskerar att på sikt devalvera och underminera forskningen. Samt skapar en förvirring hos en bred allmänhet. Om dessutom för samhället viktiga beslut fattas på grundval av inkomplett forskning är vi illa ute.