Hoppa till innehåll

Innovationsstödsutredning kan ge minskat svängrum

Härom veckan landade den drygt 360 sidor omfattande innovationsstödsutredningen på Matilda Ernkrans bord. Utredningen ter sig både ambitiös och genomgripande. Men frågan är om inte utredaren Alf Karlsson ibland gapar över för mycket.

Huvudfokus för det uppdrag han fick från regeringen är att se över hur innovationssystemet vid universitet och högskolor kan fungera för att deras forskning ska göra nytta och därmed generera samhällsnytta samt i förlängningen stärka svensk konkurrenskraft.

Sverige har  ett gott rykte när det gäller innovationsförmåga och hamnar ofta bland topp tre när länders innovationskapacitet rankas. Nu senast i World Economic Forums innovationsindex.

Universitet och högskolors huvuduppdrag är utbildning och forskning i vilket samverkan är integrerat. Det är värt att påpeka detta. Den största nyttan som kommer ur universitet och högskolor är genom de utbildade personer som kommer till nytta i samhället. Att det därutöver även genereras idéer från studenter och forskare är förstås utmärkt. Så därför är det trots allt lite förvånande att så omfattande förändringar som utredaren föreslår ska vara lösningen. Även om flera av förslagen i utredningen är bra är det några som oroar och skaver.

Det är bra att resurserna ökas till såväl innovationskontoren som till verifiering av idéer för att utvärdera och spegla dem mot marknaden.

Dock ser jag några orosmoln för KTH:s del.

I stället för att förbättra förutsättningarna för dagens holdingbolag föreslås  ökad styrning, kontroll och uppföljning. Att holdingbolagen tappar sina respektive investeringsuppdrag och i stället ska komma med förslag på bra investeringssatsningar till ett nationellt finansieringsbolag är jag tveksam till. Risken finns att lärosätena som är framgångsrika inom innovation får stå tillbaka för ett bredd-tänkande där alla ska med. En annan risk är att såväl nationell som internationell samverkan försvåras som en följd av holdingbolagens nya tänkta samhällsuppdrag där svängrummet riskerar att minska avsevärt.

Att förändringarna ska bekostas genom att pengarna omfördelas, närmare tre procent, från anslagen för forskning och utbildning ter sig magstarkt. Ovanpå det är jag förvånad över att utredaren föreslår ändringar för nyttiggörande i högskolelagen och högskoleförordningen. Förutom att det redan är självklart med samverkan (nyttiggörande) och redan på ingång i HF och HL enligt STRUT-utredningen så ökar det detaljregleringen. Det är inte bra.