Hoppa till innehåll

Modern maskinpark ett måste

För lite drygt 15 år sedan ansökte och fick jag och några professorskollegor pengar till en masspektrometer. Den gjorde stor nytta – just i det här fallet inom polymera material. Det är vad bra forskningsinfrastruktur handlar. Att såväl stimulera till som generera nya och användbara forskningsresultat.

MALDI:n, Matrix Assisted Laser Desorption Ionization, har nu några år på nacken, men liksom annan äldre och i det här fallet lokal infrastruktur kan den fortfarande användas i forskningen och ge värdefulla resultat. Men för ett universitet som KTH med experimentell och högkvalitativ forskning och utbildning är också en modern maskinpark och tillgång till det senaste inom infrastruktur livsnödvändiga. Den snabba teknik- och kunskapsutvecklingen gör att det hastar.

Att ha en modern forskningsinfrastruktur innebär en öka attraktivitet för att söka sig just till KTH både för lärare och forskare. Dessutom ökar det de nationella och internationella studenters vilja att välja KTH eftersom de vet att här bedrivs  forskning i framkant. Det är därutöver viktigt att öka prislappen för naturvetenskap och teknik, det är ytterst en kvalitetsfråga för att studenterna på KTH ska kunna ha goda experimentella färdigheter när de lämnar oss. Det är just i GRU-ersättningen (NT-prislappen) som garanten för utbildningens infrastruktur finns.

För Sveriges konkurrenskraft och innovationsförmåga i stort är det givetvis ett måste med en medveten och kanske i vissa fall även modig satsning på infrastruktur.

Det här har länge varit en omstridd fråga- inte minst just den om finansieringen alltifrån inköp, underhåll och avveckling – som bollats mellan olika händer där lärosätena förväntats ta större ekonomiskt ansvar. Även om en nationell infrastruktur kan inbringa hyrespengar när den används av andra forskare runt om i landet och världen – exempelvis vårt parallelldatorcentrum, PDC, -så har basanslagen urholkats och möjligheten till externfinansiering minskat.

Att det nu snart blir möjligt att ta ut dessa avgifter för användning av KTH:s forskningsinstrument ger ökade möjligheter att hålla instrumenten uppdaterade och i gott skick samtidigt som det ger nya möjligheter till samverkan i utbildning och forskning.

Jag ser därför fram emot utredaren Tobias Krantz förslag till regeringen som ska komma senast i slutet av maj nästa år. Han ska titta närmare på organisation, styrning och finansiering av den nationella infrastrukturen.

Som vanligt är tydlighet i vad som gäller grunden för en såväl stabil som innovativ verksamhet. Så jag hoppas på en modell för nationell infrastruktur där kompetens, behov och excellens är avgörande. Det tjänar vi alla på.