Hoppa till innehåll

Om vikten av förebilder

Välkomna till ett nytt år och en ny termin. Med vaccinering och vår inom räckhåll arbetar vi för att våra studenter får sin utbildning och därmed en gedigen grund att stå på i det framtida yrkeslivet.

Under ledigheten fick jag tid att fundera över framtiden, men kanske ännu mer över det här med förebilder. Och hur viktiga de är.

Oavsett hur själva rekryteringen (se artikel i Curie) går till eller vad positionen för med sig kan en professor vara en förebild för många i sin omgivning. Men det kan ju givetvis exempelvis en kollega, chef, lärare eller kursare vara. På samma sätt som vi alla är varandras arbetsmiljö kan vi också vara förebilder.

För mig handlar det om att regler, värderingar och verklighet går hand i hand och en slags intellektuell hederlighet.

Kanske är det så att spelutrymmet för en förebild minskat? Ramarna har blivit snävare och allt fler sitter i sina respektive glashus och kastar smågrus i tider av osäkerhet.

Avgörande tror jag är att ha en stabil värdegrund att luta sig mot och att omgående erkänna att man gjort fel, klantat till det eller misslyckats. Det är både mänskligt och ödmjukt.  Det är svårt att vara en förebild om de regler som en organisation ställer upp inte omfattar alla. Att leva som man lär har aldrig varit mer sant.                                                                                                    Efter dessa tankemässiga utsvävningar landade jag i detta med rekrytering till universitet och hur avgörande förebilder kan vara för att inspirera till vidare studier.

När jag själv en gång valde att läsa vidare så var det för att för mig gav högre utbildning många möjligheter. Förebilderna saknades i min familj men de fanns i omvärlden från alla de som jag mötte i en yrkesroll. Vidare spelade framtidstron en stor roll för mig och synen på att det fanns många sätt att bidra på.

I en rapport från UKÄ som kom i höstas beskrivs den sociala snedrekryteringen över tid och trenden är i stort sett genomgående. Den som har föräldrar som är högutbildade desto större sannolikhet att den personen går vidare till högre studier. Mönstret har hållit i sig över tid, men undersökningen som sträcker sig från människor födda 1956-1993 visar glädjande nog ändå en viss förändring bland personer födda på 1980-talet.

Men vad spelar det egentligen för roll vilka som väljer att plugga vidare? Givetvis har det stor betydelse för den enskilde individens möjligheter och utveckling, men inte minst viktigt är att högskolan riskerar att missa en massa talanger med andra perspektiv, som är avgörande i framtidens samhällsbyggande. Vad avgör?

Ja, så var vi där igen. Förebilder helt enkelt. Sådana som gått före och visat att det visst är möjligt. Samt att dessa förebilder i sitt agerande visar att regler, värderingar och intellektuell hederlighet är del i deras framgång.