Hoppa till innehåll

Doktorand i gränsland?

För KTH är de forskarstuderande viktiga. De ingår i forskarteamen med uppgifter som för forskningen framåt, men de är även framtida kollegor på KTH eller någon annanstans i världen. Men vad är egentligen en doktorand? Student, forskare och anställd – alltihop eller något mittemellan?

Den 5 maj, arrangerade Sveriges Universitets- och högskoleförbund (SUHF) Universitetskanslerämbetet (UKÄ) och Sveriges Förenade Studentkårer (SFS), en konferens med fokus just på forskarutbildning under rubriken Forskarutbildning i gränslandet. Den hade två teman och belyste dels hur doktoranderna mår bland annat utifrån en rapport från fackförbundet ST och SFS  som i siffror speglar deras arbetsmiljö, dels hur doktorandernas ställning och villkor ser ut.

Detta är frågor som engagerar många och konferensen hade som syfte att ge tankar och stöd i hur forskarutbildningen kan bli än mer attraktiv genom att dela goda exempel och belysa svårigheter, som till exempel  Mittuniversitetets synpunkter .

Forskarutbildningen är en del av KTH:s utbildningsuppdrag och är sedan cirka tio år tillbaka organiserad i doktorsprogram med en programansvarig. Syftet är att skapa tydliga mål för utbildningen liksom forma en kritisk massa av studenter och få en viss enhetlighet i val av kurser. Det börjar falla på plats men det finns fortfarande saker kvar att förbättra.

Att vara doktorand innebär både att ha en individuell forskningsuppgift och att ingå i en större eller mindre forskarmiljö. Som all utbildning är det naturligtvis krävande och ibland stressande. För KTH är de forskarstuderande viktiga. I det akademiska medborgarskapet ingår att träna nästa generations forskare och det är just det som forskarutbildningen gör, du utbildar dig under handledning till att bli forskare.

Doktoranden är inte i första hand en laboratorieassistent som ska bistå sin handledare att meritera sig utan en individ som självständigt löser en forskningsuppgift och som gör det under handledning. På KTH ska handledare ha gått KTH:s handledarutbildning eller någon motsvarande utbildning på annat lärosäte.

Det finns mål för forskarutbildningen på samma sätt som det finns mål för till exempel civilingenjörsexamen. När målen är uppnådda är doktoranden färdig för disputation. Ibland finns en fokusering på tiden, om det har eller inte har gått fyra år (fem med institutionstjänstgöring). Det är inte det som är det viktiga utan det är måluppfyllelsen i sig som är central.

En utmaning i forskarutbildningen på KTH handlar om finansieringen som till stor del är extern. I normalfallet erhålls finansieringen för tre år. Det betyder också att en handledare eller handledargrupp har formulerat ett forskningsprojekt inom vilket doktoranden ska arbeta.

Ibland upplevs detta som mer styrande, det vill säga graden av självständighet för doktoranden kan utmanas. På det hela taget fungerar nog detta väl. Men det är en stor skillnad mellan forskarutbildning inom teknik (liksom i naturvetenskap och medicin) och utbildningen i humaniora eller samhällsvetenskap. Inom de sistnämnda områdena finns normalt ett större utrymme för doktoranden att formulera egna frågeställningar. Men även där kan det vara relaterat till graden av externfinansiering eftersom det inte är doktoranden som söker finansieringen.

KTH arbetar med att fortsätta att utveckla doktorsprogrammen och de individuella studieplanerna (ISP) under ledning av vicerektor för utbildning. ISP bör bli mer av ett pedagogiskt stöd än en punktlista för uppföljning, det har såväl doktorand som handledare nytta av.

Oavsett hur doktoranden kategoriseras i det akademiska landskapet är den en självklar tillgång och absolut nödvändig för återväxten av kompetens och framtidens forskning.