Hoppa till innehåll

Hur ökar vi tillgången på talanger?

Under många år har ett systematiskt arbete ägnats åt att öka andelen kvinnor i KTH:s ingenjörsutbildningar. Vi gör detta för att vi tror att många fler är intresserade av områdena som KTH:s utbildningar omfattar och inte minst vad man kan göra med en KTH-examen.

Årligen mäter vi hur det ser ut och enligt de senaste antagningssiffrorna ligger andelen antagna kvinnor på KTH-nivå på 31,6 procent. Det är en minskning från förra årets 32, 8 procent. Men den totala siffran är trots allt en aning missvisande. Tittar man på de olika programmen växer en annan, mer varierad bild fram.

Till exempel ökar andelen kvinnor bland arkitekturstudenter, bland dem som väljer att läsa en civilingenjörsutbildning kombinerat med lärare eller inom bioteknik där kvinnor är i majoritet.

Programmen datateknik och elektroteknik har dock betydligt färre kvinnor och de utgör omkring en femtedel respektive drygt elva procent av studenterna även om det fluktuerat något de senaste åren. I teknisk kemi utgör de kvinnliga studenterna nästan 60 procent, medan teknisk fysik utgörs av 84 procent manliga studenter. Det är ett gott betyg att ett stort antal av KTH:s utbildningar är attraktiva för både kvinnor och män. Vi vill dock att en stor majoritet av KTH:s utbildningar ska attrahera alla talanger som gillar teknik och naturvetenskap.

Vad beror det på att vissa  av KTH:s utbildningar fortfarande har svårt med balansen och hur ska balansen förbättras så att alla oavsett kön och bakgrund, men med rätta ingångsvärden, ska vilja söka till alla våra program?

Det här är något vi, liksom övriga aktörer inom sektorn, arbetar med hela tiden. Är det kulturen? Är det imagen av att man måste vara mattesnille som avskräcker eller sitter det i väggarna?

Orsakerna är givetvis flera, men Vetenskapsrådet rapport Hur jämställt är det i högskolan?  som kom i mitten av juni visar bland annat hur rekryteringsunderlaget avspeglar sig i vilka som i slutändan blir professorer. Är fördelningen alltför skev mellan könen bland studenterna från början, bibehålls detta på nästa nivå i den akademiska karriären ända till professorsnivå. Men även om andelen kvinnor är högre bland dem som kan rekryteras är det ingen garanti- även då är andelen kvinnor lägre bland professorerna inom teknik och naturvetenskap, enligt rapporten.

Mentorer och möjligheter att meritera sig vetenskapligt kan göra stor skillnad. Ibland tänker jag också på detta med identifikation och förebilder, är något som inte ska underskattas.

Till exempel hoppas jag, som själv är den första i min släkt att läsa vidare på universitetet (kemiteknik på KTH), att jag och många andra öppnat dörrar genom att gå före – som andra gått före oss. Vi är alla förebilder och påverkar val av utbildning.

Därför arbetar KTH nu intensivt med att nå ut bredare så att även de som inte har någon förebild i sin närhet ska upptäcka att en ingenjörsutbildning är såväl spännande som givande särskilt om man vill vara med att bidra till en bättre värld.