Hoppa till innehåll

Kampen om tiden

Är det ett kall eller en livsstil att vara lärare på universitetet? Enligt en färsk rapport från Sveriges universitetslärare och forskare, SULF, kan det framstå som det. Alltför många jobbar alltför mycket mer än det är tänkt.

Rapporten Nu får det vara nog bygger på en enkät som skickades ut till medlemmarna i våras om hur mycket man arbetat under 2020.

Även om pandemin och omställningen den medförde innebar en ökad arbetsbörda för de flesta lärare är tendensen känd sedan länge. De som undervisar på universitet och högskola slits mellan viljan att ge studenterna bästa möjliga undervisning och utbildning och att få tiden att räcka till.

Frågan om hur man skapar en balans mellan detta stora engagemang och den övriga tillvaron är en arbetsmiljöfråga som har diskuterats i olika omgångar och fortfarande har vi inte kommit tillrätta med det.

Undersökningen, med en svarsfrekvens på knappt 23 procent, besvarades av drygt 4000 medlemmar. Mer än hälften av dessa jobbade mer än sin ordinarie arbetstid – framför allt bland professorer, lektorer och adjunkter.

Det är ju för bedrövligt. Och var ligger ansvaret? Jag skulle säga självklart hos chefen, men också hos individen. Att bli varse och uppmärksamma en kultur som inte alltid är sund- och uppmuntra medarbetare att gå hem i tid- vilket givetvis inte lät sig göras under pandemin då arbetet i många fall skedde online.

Kanske är det dags att en gång för alla göra upp med myten att enda vägen, inte minst inom akademin, att nå framgång är att jobba jämt.

Risken är annars stor att vi på sikt tappar duktiga människor som slits ut och väljer att lämna.