Hoppa till innehåll

När lönen speglar mossiga värderingar

Med förvåning och viss uppgivenheten läser jag en rapport som återigen visar löneskillnader mellan manliga och kvinnliga ingenjörer. Men sedan blir jag snarare arg. Det är inte okej någonstans att det ser ut så här i Sverige anno 2021.

KTH arbetar, sedan många år, med att systematiskt intressera både kvinnor och män för ingenjörsutbildningarna och ytterst för ingenjörsrollen. För att välja utbildning så är det förstås utbildningens innehåll och genomförande som är intressant för en blivande student. Men främst ligger nog trots allt möjligheterna efter examen. Och med rätta funderar man som blivande student över lön och löneutveckling.

Redan när våra studenter lämnar KTH för att ge sig ut på arbetsmarknaden börjas det. En nyutexaminerad man värderas enligt en undersökning från Sveriges Ingenjörer  högre redan från första arbetsdagen och snittar på en startlön som ligger 1100 kronor över hans kvinnliga kurskamrat. Visst är det obegripligt? Att hon dessutom kanske har bättre betyg än han gör det ännu märkligare.

Längre fram i karriären ökar skillnaderna vilket delvis kan förklaras med att kvinnliga ingenjörer oftare arbetar inom offentlig sektor och männen i privat som har ett högre löneläge allt som oftast. Medellönen för en manlig civilingenjör 2019 var i genomsnitt drygt 54 300 kronor per månad medan hans kvinnliga kollega tjänade cirka 48 900 kronor.

Det vill säga att kvinnors löner är 90 procent i snitt av männens. Det ska dock sägas att i jämförelse med en motsvarande undersökning för 2013 har gapet krympt då var den kvinnliga ingenjörens lön 86,8 procent av mannens.En annan förklaring till skillnaden är att männen oftare hamnar på högre befattningar och därmed får högre lön.

Skevheten blir rent alarmerande när man tittar på kategorier av ingenjörer där löneskillnaderna är extra stora – inom energi och elektro. Enligt rapporten ligger medellönen här på för kvinnor på 49 700 kronor och 57 900 kronor för män.  Det underlättar inte rekryteringen till just de program som verkligen behöver talanger från alla håll där kvinnorna är i markant minoritet bland studenterna. Om man som kvinna redan innan tvekar inför sitt programval attraherar ju inte en skev lönefördelning i ett framtida arbetsliv.

Föreställningen om att den som är bra på att kräva en högre lön skulle vara mer kompetent är vansklig. Men någon sådan garanterad korrelation har i alla fall jag inte sett i mitt arbete som chef för ett universitet.

Jag skulle nog vilja säga att det åligger varje arbetsgivare att motverka detta. En utveckling som baseras på kön är inte bara bakvänd och gammalmodig – den förlorar vi alla på. I jakten på och behovet av olika talanger och perspektiv i relation till såväl den tekniska som samhällsutvecklingen i stort.