Hoppa till innehåll

Akademins och allas vårt ansvar

Det som slår mig när de fruktansvärda bilderna från kriget i Ukraina sköljer över oss är lidandet, orättfärdigheten och Davids outröttliga kamp mot Goliat.

Men det är också närheten, vanligheten och samtidigheten. Och teknikens dubbla ansikte.

Det är tekniken som gör att vi kan få nyhetsrapportering i realtid och det är tekniken som gör att vi kan spåra fejkade och långt i förväg gjorda inspelningar. Men det är också tekniken som gör det möjligt att döda på avstånd med hjälp av robotar och samtidigt hålla ett helt folk i okunnighet och i förvanskad och rent förfalskad historieskrivning.

Som människa och rektor för ett av Europas många tekniska universitet, det finns minst tre motsvarigheter också i Ukraina, skrämmer det mig. Å andra sidan är det tekniken som möjliggör sanktioner, motstånd och snabba hjälpsändningar. Det inger hopp.

Hur tekniken används avgörs förstås av mål, syfte och behov bland annat. Men bakom all teknik finns en användare- tillika en människa och med det följer ett ansvar. I knapptryckningens tid har vi alla en skyldighet som jag ser det att rusta oss med kunskap och fakta.

Det framstår i extremt tydlig dager hur viktig den vederlagda och framforskade kunskapen är liksom den fria och till sin karaktär gränslösa forskningen. De riskerar att liksom mat och vatten bli bristvaror vid krig och i diktaturer. Här har akademin en viktig roll i och för det öppna samhället.

Det är allas vårt ansvar att stå upp för dessa värden. När forskare, studenter och medmänniskor i Ukraina inte kan.