Det ska vara attraktivt att jobba inom högskolan. Lärarna är otroligt viktiga och en tillgång att satsa på- något tredje gives icke som Ceasar sa- det vill säga det är helt nödvändigt för att ha en internationellt konkurrenskraftig högskola som lockar människor med olika bakgrund och kompetens. Därför är det fortfarande- med risk för att jämföras med en papegoja- så att basanslagen måste höjas. En rörelsefrihet värd namnet måste få kosta. Nålpengar som ska ges i samband med profilområdena förslår inte alls.
Infrastrukturen måste värnas. Dels de stora internationella dels de lokala som gör det möjligt för våra studenter att lära sig hantverket.
Uppdrag som kommer från regeringshåll sträcker sig ofta bara över ett eller två år. Ett exempel bland flera är resurserna till livslångt lärande som tar slut nästa år, eller behörighetsgivande utbildning som redan tagit slut.
Liksom många utlysningar där tiden liksom anslagen är korta. Här behövs framförhållning och modet att låta forskning få ta tid för att generera kanske både omvälvande och användbara resultat.
Forskningsfinansieringen är ett kapitel i sig och inte minst den stress och press det innebär för många forskare att söka pengar och resurser näst intill hela tiden. Även finansieringssystemet i sig bör vara både mer hållbart och uthålligt.
Stimulera till ökad samverkan mellan lärosäten. I det ligger också att låta oss ha differentierade uppdrag där varje universitet eller högskola kan göra det den är bäst på vilket gagnar Sverige såväl nationellt som globalt.
Ökat självstyre är en egen punkt på listan där politikerna fortfarande emellanåt lever kvar i en medeltida föreställning om vad ett universitet är där man hellre tittar bakåt än framåt.
Listan kan givetvis göras längre– men jag stannar här. Det viktiga är att Sveriges största statliga sektor tillika garanten för svenskt välstånd, och en motor i samhällsutvecklingen får politikernas fokus. Inte bara i förbifarten, iklädda vackra formuleringar som en snabb titt i partiprogrammen ger vid handen, utan som något att verkligen värna och låta växa.
Ha en skön och vilsam sommar!