Hoppa till innehåll

Fatala följder av hat och hot

Har du avhållit dig från att uttala dig i egenskap av forskare? Eller undvikit att engagera dig i en viss fråga? Eller funderat över att lämna ditt forskningsområde eller akademin över huvudtaget?

Det är några av konsekvenserna för den som känner sig utsatt för hot och hat inom akademin. Med bara några knapptryckningar kan man ta heder och ära av en kollega.
Vad blir  konsekvenserna för den akademiska friheten på sikt – för att inte tala om den usla arbetsmiljö vi riskerar att få på våra lärosäten.

Frågorna och följderna kan ses i enkätrapporten Hot och hat mot forskare och lärare i akademin  som kom i somras. Det är den första i sitt slag och är en av två delrapporter och ger en bild av hur det ser ut i sektorn. Hur många och vilka kategorier som känt sig utsatta är givetvis viktigt, men det var följderna som jag fokuserade på.

Vad kan det leda till? Vad händer med forskningen om självcensur slår till, om rädsla eller att man känner sig obekväm leder till alltför stor försiktighet? Hur blir det med trovärdigheten på sikt?

Just i vår bransch där konkurrensen om såväl resurser som uppmärksamhet (vilka är tätt länkade) är hård är det extra viktigt. Tät och omfattande konkurrens om samma medel ökar risken för att man börjar klättra på, gå lös på och kanske baktala varandra. Vi verkar dessutom i en miljö där öppenhet och delning av resultat och data blir alltmer självklara, Open science.

Visst kan det vara något av en utopi, men vikten av att arbeta tillsammans på ett lärosäte i forskargrupper, i arbetsgrupper och i labbmiljöer kan inte nog understrykas. Det handlar om att kunna skilja på sak, person och hur man beter sig. Ofta när man pratar värdegrund eller etisk policy kan det ibland rendera gäspningar, som om det har föga med verkligheten att göra och bara är ord på ett papper. Jag tycker det är tvärtom. Ett universitet är en arbetsplats precis som alla andra och med det följer ett ansvar att vara delaktig i och bidra till en bra arbetsmiljö.