Hoppa till innehåll

Med världen för ögonen

I takt med att världen blir allt mer turbulent och svårnavigerad blir vårt arbete med globala relationer allt viktigare. En del kallar det internationalisering och ingår i stort sett alla lärosätens verktygslåda i en allt mer globaliserad värld. Men jag föredrar globala relationer för i slutändan handlar det om just det – möten mellan människor.

Härom veckan lyssnade jag på ett seminarium om hur svenska lärosäten kan ta sig an framtiden när det gäller just globala relationer, i fråga om viktiga trender, farhågor och möjligheter. Det var Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning, STINT, som bjudit in till diskussion om rapporten Foresight 2030  om vikten av akademins internationaliseringsarbete de kommande tio åren.

Panelen som bestod av ett antal såväl svenska som internationella experter klargjorde omgående att världen blir alltmer komplex, polariserad och oförutsägbar med tanke på bland annat klimatförändringar, pandemi och kriget i Ukraina samtidigt som det är fler länder än någonsin som bedriver forskning och den samlade kunskapsmassan är på så vis större än någonsin. Men frågan är hur det hjälper och hur vi kan dela det?

Det panelen bland annat såg framför sig var fler multinationella lärosäten, fler allianser där universiteten bygger mjuk kraft och forskningen, som lär blir mer specialiserad och diversifierad samtidigt, också är ett sätt att bygga science diplomacy, vetenskapsdiplomati– det vill säga bygga fler samarbeten över gränserna. Detta blir självklart kanske än viktigare när världsläget är osäkert och svårbegripligt. Parat med ansvarsfull internationalisering är detta som jag ser det, vägen fram. Men en ömsesidig förståelse och respekt är andra viktiga ingredienser. Vi ska inte berätta hur saker ska göras utan snarare lyssna och leta lösningar utifrån den lokala situationen i ett land.

Fokus hamnar lätt på forskning, men här är även samarbeten när det gäller utbildning och hur den ska utvecklas för morgondagens studenter på en global marknad av största vikt. Här kan vi säkerligen inspireras av andras tankegångar och lösningar.

Men att fortsätta satsa på forskning är viktigt särskilt just nu när det geopolitiska läget är svårt. Inom ramen för universitetsalliansen Stockholm trio har vi undertecknat ett upprop om att EU inte ska skära i budgeten för Horisont Europa.  Att göra nedskärningar i detta läge när det framstår som än viktigare att kunna utbilda och forska för att möta klimatkris, hållbar utveckling i vid bemärkelse och inte minst att Europa kan använda sig av science diplomacy för att minska hoten från olika håll i världen.

Kunskap är till sin natur gränslös. Vi har alla de komplexa samhällsutmaningarna att hantera utifrån olika utgångspunkter – men vi måste lösa dem tillsammans. Kortsiktigt kan det kännas som en bra idé att skära i utgifterna för högre utbildning, långsiktigt blir det en katastrof.

Jag förskräcks, liksom många andra över hela världen, över bilderna och den verklighet de visar, från universiteten i Iran och protesterna som slås ner. Det är oacceptabelt och inte förenligt med mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rätten att uttrycka sina åsikter. SUHF fördömer i ett uttalande våldet som pågår mot demonstranter vid iranska lärosäten. KTH ställer sig bakom detta.