Det blev extra tydligt för mig vid ett besök på den nationella forskningsinfrastrukturen SciLifeLab – som drivs av KTH, Karolinska institutet, Stockholms universitet och Uppsala universitet tillsammans. Laboratoriet för livsvetenskap har flera viktiga beståndsdelar; hög kompetens, omfattande datainsamling och specifik forskningsinfrastruktur för att ta fram data i stor omfattning inom molekylära biovetenskaper i syfte att hitta och utveckla metoder inom bland annat medicin, hälsa, miljö och klimat, jord och skogsbruk.
Som besökare blir man imponerad av all den samlade kunskap som finns inom Scilifelab och den avancerade tekniska utrustningen. Här finns alltifrån stora avancerade och unika mikroskop till kommersiell utrustning, portabelt testlab för covid att användas i länder där medicinsk utrusning ofta kan saknas, för att bara nämna några delar.
Det är onekligen magiskt att ha kunnat samla all utrustning och de enorma databaser för att exempelvis bygga kunskap och analyser som kan lägga grunden för framtidens medicin. Scilifelab är också en verksamhet som drar till sig uppmärksamhet från hela världen och också en plats till vilken framgångsrika forskare söker sig.
I takt med att nya frågor ställs och letar lösningar ökar behovet av än mer avancerad utrustning och teknikutveckling. I ett envist växelspel stärker och utvecklar forskningen och tekniklösningarna varandra. Teknikutvecklingen är på så sätt både en förutsättning för avancerad forskning men också ett forskningsområde i sig som banar väg för ny kunskap inom livsvetenskaperna.
SciLifeLab kom till efter en medveten satsning på ett så kallat strategiskt forskningsområde och har därefter i olika omgångar tillförts extra finansiering och stora externa anslag, inte minst via Wallenbergstiftelserna, och KTH har hela tiden varit en viktig partner. Det kommer vi att fortsätta vara när SciLifeLab expanderar i Solna såväl som genom flera nationella noder inom ramen för den nationella infrastrukturen för livsvetenskaper.