Hoppa till innehåll

Att bli eller inte bli en stiftelse- det är frågan

I den strax före jul lämnade forsknings- och innovationspolitiska propositionen finns en skrivning som säger ”Under de senaste åren har det återkommande förts samtal kring svenska lärosätens associationsform. Regeringen avser därför tillsätta en utredning för att analysera ändamålsenligheten i dagens myndighetsform för statliga universitet och högskolor.” Två meningar som kan medföra en smärre revolution i högskolesektorn gör att nyfikenhet väcks om vilka spännande tider som väntar nu…

I början på 1990-talet togs löntagarfondspengar till hjälp när två lärosäten, Högskolan i Jönköping och Chalmers tekniska högskola, ombildades till stiftelser. Sedan utreddes frågan som en del i alliansregeringens reformagenda runt 2010. Efter en i huvudsak negativ remissomgång blev det inget av de förslag som då lades fram om att skapa en särskild myndighetsform för lärosäten. I mitten av 2010-talet var det dags igen, men då kom förslagen om stiftelseomvandling inte ens ut på remiss utan skrotades efter en intern utredning på departementet.

Nu läser vi 2025 och regeringen, även denna gång med en liberal utbildningsminister, lanserar återigen en utredning på temat lärosätenas myndighetsform. Det framgår inte riktigt vilken riktning som regeringen tänkt sig och inte heller om det finns några särskilda utmaningar eller problem som utredningen denna gång ska ha som särskilda utgångspunkter. Men, utredningen är viktig. Vi behöver komma ur den ibland alltför trånga klädedräkt som vi nu är satta i. Det kan gälla regelverk för statliga myndigheter som binder oss på sätt som inte är ändamålsenliga och svårigheter att agera fullt ut i akademiska samarbeten, nationellt och internationellt. Därför tänkte jag ta mig friheten att ge några tänkbara riktningar för den kommande utredningen.

En viktig utgångspunkt kan vara att inte alla lärosäten behöver omvandlas på samma sätt samtidigt. Låt oss säga att regeringen tar detta tillfälle i akt att tydligt formulera olika lärosätens olika roller och uppgifter i högskolelandskapet som skulle kunna kräva olika associationsformer. Det viktigaste är att inte automatiskt anta att ”one size fits all” utan att seriöst försöka koppla associationsform till roll i högskolelandskapet och för Sverige.

Det bör också finnas pengar med i bilden. Om stiftelseformen är aktuell så behöver det vara stiftelser som ges ordentliga ekonomiska muskler och som via sådana medel kan ges en riktig och mer autonom ställning i förhållande till statsmakten. Det handlar om betydligt mer än någon enstaka miljard. Det är dock från statens sida inte en kostnad utan en investering i stiftelsens balansräkning som lärosätet ska förvalta med bibehållen köpkraft.

Inspiration kan måhända hämtas i Finland där lärosätena fick så kallade matching funds i sina stiftelser. För varje euro som lärosätet fick in i donationsmedel tillförde staten några euro till lärosätets stiftelsekapital. En ny myndighetsform kan också vara ett sätt att lösa upp vår modell för lokalförsörjning genom att till exempel föra över fastighetsbeståndet i stiftelser eller bolag som kontrolleras av lärosätet.

Avslutningsvis hoppas jag utredningen bedrivs i samspel och kanske i samarbete med både lärosäten och politiska företrädare. Om goda idéer kommer fram vore det bra om de diskuteras brett och intensivt längs vägen snarare än att en remissrunda effektivt tar död på alla ambitioner till förändring. För förändring behöver vi.