Hoppa till innehåll

Forskningens frihet måste värnas varje dag

Från tid till annan kommer rapporter om att viss forskning kritiseras inte bara till sitt innehåll utan också utifrån sin ämnesmässiga relevans. När kritiken kommer från politiska företrädare eller vissa särintressen i samhället kan detta vara tecken på allvarliga försök att inskränka den akademiska friheten. När så händer behöver vi stå upp för forskningens och forskarens rätt att fritt definiera forskningsproblem och också fritt publicera och sprida resultaten av forskningen.

I kölvattnet av en ny administration i Vita Huset så har också oron ökat över att forskning som av någon anledning upplevs som kontroversiell av det politiska ledarskapet skulle kunna komma att ifrågasättas. Genom den federala statsapparaten finansieras cirka en femtedel av universitetens forskning även om siffran varierar mellan olika delstater och olika typer av lärosäten. Det finns med andra ord utrymme att direkt påverka amerikanska forskningsuniversitet via den federala budgeten.

Vad som skulle kunna upplevas som kontroversiellt är allt från gender-forskning till klimatrelaterade forskningsfrågor. Sådant som kan uppfattas som vänsterorienterade forskningsfrågor eller forskning som utgår från specifika samhällsfrågor där administrationen har en tydlig åsikt som den inte vill ha ifrågasatt. Att ens försöka sig på att lista forskningsområden som den politiska ledningen kan vilja stoppa är märkligt. Det indikerar att hoten mot den akademiska friheten inte på något sätt begränsar sig till teoretiska spekulationer utan är en reell verklighet.

I Sverige är det än så länge inte riktigt samma hotbild mot universitetens forskning som nu målas upp av amerikanska debattörer. Men, tendenser finns. Flera fall när forskare utsatts för vad som ibland kallas cancellering finns. Kritik mot vissa forskningsinriktningar artikuleras från tid till annan i allmän debatt, också av ledande företrädare för vissa partier.

Även om jag tog Trump-administrationen som exempel ovan så är det inte så enkelt att alla hot kommer från samma sida av den politiska höger-vänster-skalan. Det är nog snarare så att det med tiden har blivit alltmer legitimt att ifrågasätta forskning och forskare, och i förlängningen lärosäten, från olika politiska utgångspunkter. Risken är att forskare tystnar och att forskningen söker sig till allt mer icke-kontroversiella områden. En annan risk är att forskarna censurerar sig själva för att undvika kritik eller, i värsta fall, olika typer av förföljelser.

Att regeringen i forskningspropositionen har aviserat en utredning för att föreslå åtgärder som kan skydda och stärka den akademiska friheten är angeläget. Men vi har vi alla ett ansvar att stå för den fria forskningens rätt och för den akademiska friheten i praktiken.