USA är och har under lång tid varit världens främsta vetenskapsnation dit forskare sökt sig för att ta del av de goda förutsättningarna att bedriva forskning på den allra högsta nivån. USA är också det land som mottagit flest Nobelpris och vi har vant oss vid att se upp till USA:s forskningsuniversitet som de ledande inom, inte minst, medicin och naturvetenskap.
Det är dramatiskt att följa den nuvarande utvecklingen. På några månader har bilden förändrats i rask takt när federal forskningsfinansiering avbrutits och nya direktiv om icke önskvärd forskning har utfärdats. Tron på att det amerikanska forskningssystemet är robust och orubbligt har visat sig vara felaktig. Tvärtom är det slående hur snabbt förändringarna har gått att genomföra och hur omedelbara konsekvenserna är för universiteten.
Från kollegor och samarbetspartner i USA nås vi av oro och osäkerhet vilket har framkommit under några dagars besök här. Oavsett hur starka och framgångsrika amerikanska universitet är så är det samtidigt uppenbart att det går att påverka universiteten och forskningen direkt och kraftfullt även i världens främsta demokrati.
Det är klart att det ger anledning till oro på bred front. Skyddsmekanismerna för akademisk frihet i Sverige är långt ifrån starka. Tron på en välvillig statsmakt som ser till den högre utbildningens väl och ve och som garanterar forskningens frihet kan inte tas för given. Även om det just nu är USA som står i fokus så finns likartade strömningar i flera andra länder, även i Europa och i Sverige.
Om det någon gång har varit av yttersta vikt att inte bara stå upp för akademisk frihet och institutionell autonomi utan också på allvar fundera över vilka åtgärder som skulle behöva genomföras för att säkra dessa grundläggande värden, så är det nu. Det är en uppgift för forskarsamhället, för lärosätesledningar, forskningsfinansiärer och internationella samarbetsorganisationer. Det är också en uppgift för det politiska systemet att på allvar säkerställa att något liknande inte kan hända i Sverige.