Det tycks ha blivit en sorts normalisering kring att använda halvlögner och direkta lögner som sanningar och samtidigt bortse från fakta som inte leder fram till den lögnaktiga slutsatsen. För några år sedan kom begreppet ”alternativa fakta” som en beskrivning på en argumentation utifrån en faktabas som inte var baserad på verkliga förhållanden utan på en mer eller mindre påhittad verklighet.
Då var det kanske lite lustigt och något som ändå ersattes av fakta och sanning när lögnen blev påvisad och avslöjad. Nu är det inte så. Lögnen har nästan blivit oproblematisk att använda sig av som ett slagträ i debatten och det spelar ingen roll, för de övertygade, om lögnen blir påkommen eller inte. Förtroendet för den som ljuger står fast.
Det var som en skämtteckning där en förorättad ung man säger: ”det spelar ingen roll om det är sant eller inte, det är förjävligt ändå” efter att ha mött ett påstående om att svenska flaggan bränts i en skola.
Professor Åsa Wikforss som gav en föreläsning på KTH diskuterade hur vi ska förhålla oss i post-sanningens tid och gav en begriplig ram för att förstå vad det är som nu händer i den allmänna debatten och i politiska positioneringar. Att olika politiska riktningar har olika värden som de bygger sin politik på är ingen nyhet – det är viljan att nå vissa samhälleliga värden och mål och vägen dit som är kärnan i den politiska debatten.
Men, när de fakta som är underlag för den riktningen beskriver samma samhällsfenomen på helt olika sätt blir det en alltmer polariserad och konfliktfylld diskussion. Den rskapar underlag för avståndstagande mellan olika åsikter och fakta och mellan olika politiska uppfattningar. Det demokratiska samtalet blir allt svårare att föra.
Universitetens roll är och blir uppenbarligen viktig i allt detta. Vi måste stå för fakta om vad vi vet och om vad vi inte vet. Vi ska inte blanda forskning med politisk aktivism och vi ska delta i debatten utifrån de fakta som forskningen påvisat. Detta gäller ingenjörsvetenskap i lika stor utsträckning som annan vetenskap.
Även om den bild som Åsa Wikforss beskrev i någon mån är dyster så är det tydligt att universiteten behövs mer än någonsin. Vår roll blir allt viktigare när debattklimatet hårdnar och sanning och lögn blir utbytbara.