Hoppa till innehåll

Jämställdhet en fråga om kvalitet

Är jämställdhet en viktig fråga för en attraktiv akademisk miljö? Ja. Att skapa och upprätthålla en studie- och arbetsmiljö som ger kvinnor och män lika förutsättningar att på KTH lära, utbilda, forska och samverka är självklart 2017.

I förra veckan (8-9 november) deltog jag i en konferens anordnad av Committee for Gender Balance and Diversity in Research (kif, www.kifinfo.no ). Det är en kommitté inrättad av regeringen i Norge, som har haft sitt uppdrag sedan 2004.

Konferensen, med titeln Creating a competitive edge through diversity leadership for Nordic research excellence towards 2030 pågick under två dagar. Jag var inbjuden för berätta om KTH:s jämställdhetsarbete i allmänhet och ledarskapet i synnerhet bland annat hur ökad jämställdhet behövs för att öka den nordiska forskningsexcellensen. I en panel tillsammans med rektorerna från Oslo Universitetet (University of Oslo), Köpenhamns Handelshögskola (Copenhagen Business School) och Islands Universitet (University of Island) diskuterade vi detta.

Jag insåg under konferensen att KTH:s arbete med jämställdhetsintegrering och ökad jämställdhet uppmärksammas just nu både i och utanför Sverige. Det är arbetet inom ramen för jämställdhetsintegrering med att inrätta av ett ”Equality office” och programmet Genus och förändringsledarskap (GOFL) som särskilt uppmärksammas. Det är professor Anna Wahl, vicerektor med ansvar för jämställdhet och värdegrund, som leder det operativa arbetet på KTH. Anna Wahl är en mycket respekterad forskare inom genus, organisation och ledarskap. Jag har stora förväntningar på att arbetet ska accelerera utvecklingen mot ett jämställt KTH.

Jag hade tillfälle att lyssna på en rad forskare inom området jämställdhet och mångfald vilket alltid är nyttigt. Några saker fastnade speciellt.

Fastän de nordiska länderna är kända för att kommit långt i arbetet med jämställdhet i allmänhet så gäller det inte inom akademin (den så kallade nordiska paradoxen). Där är vi snarare medelbra och inte bättre än flertalet andra länder i Europa. Det tål att tänka på.

Jag är lite oroad över att flera tidningar, som SvD, under den senaste tiden skriver att det är enbart politisk styrning som gör att vi arbetar med jämställdhetsfrågan. Samt att man drar frågan till att autonomin är hotad. För mig är jämställdhet en kvalitetsfråga och något som bör vara självklart för alla lärosäten som har ambitioner att vara nationellt och internationellt framgångsrika. För KTH:s del betyder det att det inte bara är fråga om antalet kvinnor och män, som är nog så viktigt. Rent konkret handlar det mer om att KTH ännu inte lyckats vara tillräckligt attraktivt för talangfulla kvinnor.

KTH har ett stort ansvar som handlar om att såväl kvinnor som män ska finna det attraktivt att läsa till ingenjör, arkitekt eller tekniklärare samt att forska inom områdena. Det blir till exempel svårt för industri och samhälle att ha en balans mellan kvinnor och män på olika positioner om inte KTH, som ändå står för drygt en fjärdedel av alla utexaminerade ingenjörer, lyckas attrahera kvinnor. Själv prioriterar jag just nu frågan om kvinnor och män framför mångfaldsarbetet (https://www.dn.se/debatt/ ) eftersom min möjligen något ovetenskaplig hållning är att arbetet för kvinnors möjligheter också brukar gynna mångfald. Genom att synliggöra och motverka ojämställdhet mellan män och kvinnor, ökar medvetenhet om andra maktobalanser.

Hållbart och systematiskt

Att hållbar utveckling är en av KTH:s tre pelare, de andra är jämställdhet och internationalisering, är väl känt vid det här laget. Dessa ska genomsyra KTH:s verksamhet på alla nivåer.

Därför är det med stor glädje vi härom veckan kunde fira att KTH tog sig mycket väl ut i UKÄ:s tematiska utvärdering av hållbar utveckling i utbildningen.

Genom ett gediget engagemang, systematiskt och hårt arbete har vi kommit en bra bit på väg. Att KTH dessutom har mycket forskning på området har också betydelse. Men det finns för den skull ingen anledning eller egentligen möjlighet att slå sig till ro. Det här är ett arbete som bedrivs varje dag där hållbar utveckling ska finnas med i såväl undervisning som lärande.

Utvärderingen som gjorts på uppdrag av regeringen, utgår ifrån Högskolelagen där det sedan 2006 står att universitet och högskolor i sin verksamhet ska främja en hållbar utveckling. Det innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa.

Att KTH:s studenter har med sig ett hållbart synsätt och en kompetens inom hållbar utveckling oavsett vad de kommer att arbeta med efter examen är oerhört viktigt för framtiden och byggandet av det samhälle som våra barn och barnbarn ska leva. Det är helt enkelt en fråga om kvalitet, som också gör KTH än mer attraktivt för nya studenter och forskare.

Att på ett systematiskt sätt bygga fungerande, hanterbara och begripliga processer där man arbetar med tydliga mål och uppföljandet av desamma är en bra metod. Den visar med önskvärd tydlighet att man tar uppgiften på allvar i stället för att landa enkom i vackra ord och bollande av ansvar som vore det en alltför het potatis.

Det systematiska arbetssättet och engagemanget kan förhoppningsvis överföras till andra områden för att höja kvaliteten även där. Inte minst tror jag att detta arbetssätt kan användas för jämställdhet och värdegrund. Det rimmar väl med FN:s 17 miljömål som även innehåller mål avseende jämlikhet (No 5 Gender equality) som handlar om att  ge kvinnor och flickor inflytande och nå jämlikhet.

Med anledning av metoo-kampanjen de senaste veckorna har vi all anledning att fundera på hur det ser ut på KTH i denna fråga. I en artikel i Nature påtalas att den akademiska världen inte kan svära sig fri från den typen av maktmissbruk gentemot kvinnor.

Detta är ytterligare ett exempel på ett område, som rör både jämställdhet och arbetsmiljö, där det är otroligt viktigt att arbeta såväl systematiskt som i vardagen.

 

 

Utbildning som räcker länge

Arbetsmarknaden traktar efter ingenjörer som har en aktuell och världstillvänd utbildning med sig i bagaget. En sådan utbildning tillhandahåller KTH. Men resan som börjar under studietiden pågår sedan under hela yrkeslivet. Det krävs täta utbyten och samarbeten med näringslivet och såväl privata som offentliga arbetsgivare för att studenterna ska vara i takt med arbetsmarknadens behov av innovativ kompetens.

Utbyten sker glädjande nog hela tiden på flera olika nivåer. Men kan öka ytterligare, tror jag. En tät dialog är viktig för att vi tillsammans ska bygga en så relevant, hållbar och aktuell utbildning som möjligt. Den tekniska utvecklingen inom produktion och industri går i en rasande fart, inte minst i goda tider, och därför är det kanske viktigare än någonsin att kompetensutveckling blir ett självklart inslag bland dem som arbetat som ingenjörer ett tag. Detta är inget nytt, men med tanke på resultatet från Sveriges Ingenjörers enkätundersökning bland ingenjörstäta svenska företag, tål det att påtalas igen.

Att få påfyllning med aktuell och uppdaterad kunskap som matchar verkligheten på företagsgolvet är nödvändigt – inte bara för den enskilde individens utveckling utan även för den svenska konkurrenskraftens på den globala marknaden. Ingenjörskonst och företags- och industriutveckling har en lång och stark tradition i Sverige.

Som jag tidigare skrivit måste lärosäten och näringsliv hjälpas åt och politikerna ge bra förutsättningar i fråga om resurstilldelning för just kompetensutveckling. https://www.svd.se/atgarder-behovs-for-att-klara-livslanga-larandet

Sveriges Ingenjörers rapport som kom härom veckan är uppfordrande läsning. I korta ordalag visar den att trots högkonjunktur har 57 procent av de tillfrågade företagen vikt pengar och budgeterat för att kompetensutveckla sin personal. Endast cirka 30 procent har långsiktiga planer för kompetensutveckling. Detta kan tyckas vara något av en paradox- borde det inte satsas än mer  i goda tider för att hjulen ska fortsätta snurra?

Det livslånga lärandet måste bli mer än ord.

Öppenhet kontra säkerhet

Under de senaste åren har forskarsamhället genomgått stora förändringar. En, som kommer att få allt större betydelse för framtiden, är den om att göra forskningsresultat och vetenskapliga publiceringar öppna- så kallad open access eller open science.

Det gör att forskningen sprids lättare till fler, nya och fler samarbeten kommer till stånd , och därmed gagnar såväl allmänhet som andra forskare.

Parallellt med detta och i takt med den digitala utvecklingen pågår en annan trend. Nämligen larmen om bristande säkerhet och IT-läckage – på myndigheter och företag.

Balansgången mellan det öppna forskarsamhället och läckandet av värdefulla forskningsresultat är vansklig. Förutom att icke offentliga uppgifter kan spridas kan det  i värsta fall komma att handla om systematiska intrång av främmande makt.

Med informationstekniken finns en fantastisk möjlighet till snabb spridning av data och överföring av information, men det ställer också krav på varsamhet så att exempelvis personuppgifter inte hamnar i fel händer.

För att kunna hitta rätt mellan olika synsätt i värderandet av sina forskningsresultat – från godtrogenhet till gedigen paranoia – är det  viktigt att vi diskuterar de här frågorna och inte slår oss till ro utifrån hur synen på säkerhet varit tidigare. Det är ett ständigt pågående arbete – att hålla sig a jour med hur säkerhet och skyddande av personuppgifter bäst fungerar.

I Vetenskapsrådets rapport från 2014 belyses denna tillgänglighet utifrån en rad olika aspekter.

Även när det gäller  tillgänglighet och säkerhet blir det tydligt hur nära sammanflätad forskningen är i ett internationellt perspektiv. I EU:s ramprogram Horizon 2020 har det varit open access som gällt för vetenskapliga publiceringar som är resultat av forskning som finansierats därifrån.

Vi inom akademin talar om akademisk frihet som ett sätt att förena olika delar av världen och därigenom motverka intolerans och fördomar. Att fritt debattera olika åsikter och att träna kritiskt tänkande är en delmängd av detta. Jag tror att detta är än viktigare fram över. Att stå emot förutfattade meningar och bevisa det genom vetenskapliga landvinningar är det som skapar störst förutsättningar för välstånd och ett gott liv.

Samtidigt bör vi på KTH förstå att de upptäckter och eventuella innovationer vi gör är värdefulla på så många olika plan. Att låta andra på ett enkelt sätt komma åt detta utan att ge vederbörlig erkänsla är inte rätt.

Det är en sund livsinställning att tro andra människor om gott, men vi får inte var naiva. Därför är det absolut nödvändigt att tänka säkerhet och att skydda sina upptäckter. För min del innebär det också att vi tillsammans ger KTH förutsättningar att fortsätta att vara ett framstående utbildnings- och forskningsuniversitet.

Globala relationer stärker och utvecklar KTH

KTH är ett lokalt, nationellt och inte minst internationellt universitet. KTH konkurrerar på den internationella arenan om att erbjuda den bästa utbildningen och forskningen samt med att vara riktigt bra på nyttiggörande och i spridandet av kunskap. Hur går detta till i praktiken?

Det sker på många olika sätt där inte minst KTH:s alumni verkar i näringsliv och samhälle hemma och utomlands och därigenom sprider KTH:s goda rykte. Internationellt syns vi genom att erbjuda attraktiva utbildningar på avancerad nivå, magister och masterutbildningar samt forskarutbildning men också genom all forskning som presenteras på konferenser och publiceras i tidskrifter med stort genomslag. Att vara närvarande globalt är allt mer viktigt.

Jag valde att ge vicerektor titeln globala relationer av just den anledningen. Att det handlar om att utveckla och vårda relationer runt om i världen. Att inte kalla det för internationalisering är för att jag bedömer att det är ett mer passivt ord som signalerar att vi håller på att internationalisera KTH. Så är det inte: KTH är ett internationellt lärosäte. Nu gäller det att utveckla och inte minst vårda de globala relationerna.

Det finns olika typer av globala relationer; ibland handlar det om att bli inspirerad av och en önskan om att få delta i utbildning och forskning med de allra bästa universiteten. Där har KTH många goda relationer, men vi önskar så klart mer. Ibland handlar det om att vara med från början och bidra till andra länders universitets utveckling i kapacitetsuppbyggnad. KTH gör även detta. Ett gott exempel är Global Development Hub (GDH) med utmaningsdriven utbildning som fokus riktat mot flera universitet i flera länder i Afrika.

För två veckor sedan deltog jag i en delegationsresa med minister för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, en resa som gick till Indonesien och Singapore. Där förenades båda typerna av länder och lärosäten.

 I Indonesien har KTH flera samarbeten inte minst är internationella masterstudenter en del av detta. Men önskan finns om mer av gemensam forskning och lärarutbyte och det uttrycktes tydligt. Jag skrev under ett MoU, Memorandum of Understanding, med University of Indonesia som förhoppningsvis leder till fler samarbeten. Indonesien är ett land på tillväxt, det är ett stort land med många människor som behöver utbildning. Där finns många naturtillgångar och behoven av infrastrukturer var en sak som man lyfte under vår resa.

Resan fortsatte därefter till Singapore, ett land med flera toppuniversitet med vilka KTH har många och djupa samarbeten. Sverige ligger på plats fyra bland singaporianer när de ska välja land för utbyten strax efter USA, Storbritannien och Tyskland). KTH har cirka 100 inresande studenter årligen som kommer från National University of Singapore (NUS),Nanyang Technical University (NTU) Singapore Management University (SMU) och Singapore University of Technology and Design (SUTD).

Sverige och inte minst KTH har mycket goda relationer med universiteten där. Jag finner flera skäl till att inspireras av NTU både med avseende på hur man stärkt sin position i forskning under årens lopp och den konsekventa satsningen på flipped classroom. Den är genomgripande; föreläsningssalar byggs bort och nya kreativa lärmiljöer tillkommer.

På kort tid har NTU klättrat på de internationella rankinglistorna. I Singapore är och har förutsättningarna varit annorlunda att kunna stödja en sådan utveckling än de är i Sverige. På NUS berättade man om en kommande resa till USA:s västkust för att träffa framgångsrika forskare och lärare, med förhoppningen att kunna attrahera några av dem till NUS.

Det finns många saker som KTH kan inspireras av, men allt vi kan och vill göra måste ske i det svenska sammanhanget med de förutsättningar som vi ges av politiken och samhället samt inte minst med vår värdegrund. För min del handlar globala relationer ytterst om att vi har en gemensam internationell värdegrund för hur en akademi ska vara och att vi har gemensamma samhällsutmaningar där lösningarna kommer att se olika ut beroende på i vilken del av världen vi befinner oss.

Därför behöver vi vara bekväma i att än snabbare fortsätta att förändra och utveckla KTH med våra förutsättningar, men med ständig inspiration från omvärlden. KTH är konkurrensutsatt och vår utveckling måste därför ske snabbare. Utbildning och forskning på KTH är mycket bra, men globalt blir andra bättre snabbare än KTH!