Hoppa till innehåll

Globala relationer stärker och utvecklar KTH

KTH är ett lokalt, nationellt och inte minst internationellt universitet. KTH konkurrerar på den internationella arenan om att erbjuda den bästa utbildningen och forskningen samt med att vara riktigt bra på nyttiggörande och i spridandet av kunskap. Hur går detta till i praktiken?

Det sker på många olika sätt där inte minst KTH:s alumni verkar i näringsliv och samhälle hemma och utomlands och därigenom sprider KTH:s goda rykte. Internationellt syns vi genom att erbjuda attraktiva utbildningar på avancerad nivå, magister och masterutbildningar samt forskarutbildning men också genom all forskning som presenteras på konferenser och publiceras i tidskrifter med stort genomslag. Att vara närvarande globalt är allt mer viktigt.

Jag valde att ge vicerektor titeln globala relationer av just den anledningen. Att det handlar om att utveckla och vårda relationer runt om i världen. Att inte kalla det för internationalisering är för att jag bedömer att det är ett mer passivt ord som signalerar att vi håller på att internationalisera KTH. Så är det inte: KTH är ett internationellt lärosäte. Nu gäller det att utveckla och inte minst vårda de globala relationerna.

Det finns olika typer av globala relationer; ibland handlar det om att bli inspirerad av och en önskan om att få delta i utbildning och forskning med de allra bästa universiteten. Där har KTH många goda relationer, men vi önskar så klart mer. Ibland handlar det om att vara med från början och bidra till andra länders universitets utveckling i kapacitetsuppbyggnad. KTH gör även detta. Ett gott exempel är Global Development Hub (GDH) med utmaningsdriven utbildning som fokus riktat mot flera universitet i flera länder i Afrika.

För två veckor sedan deltog jag i en delegationsresa med minister för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, en resa som gick till Indonesien och Singapore. Där förenades båda typerna av länder och lärosäten.

 I Indonesien har KTH flera samarbeten inte minst är internationella masterstudenter en del av detta. Men önskan finns om mer av gemensam forskning och lärarutbyte och det uttrycktes tydligt. Jag skrev under ett MoU, Memorandum of Understanding, med University of Indonesia som förhoppningsvis leder till fler samarbeten. Indonesien är ett land på tillväxt, det är ett stort land med många människor som behöver utbildning. Där finns många naturtillgångar och behoven av infrastrukturer var en sak som man lyfte under vår resa.

Resan fortsatte därefter till Singapore, ett land med flera toppuniversitet med vilka KTH har många och djupa samarbeten. Sverige ligger på plats fyra bland singaporianer när de ska välja land för utbyten strax efter USA, Storbritannien och Tyskland). KTH har cirka 100 inresande studenter årligen som kommer från National University of Singapore (NUS),Nanyang Technical University (NTU) Singapore Management University (SMU) och Singapore University of Technology and Design (SUTD).

Sverige och inte minst KTH har mycket goda relationer med universiteten där. Jag finner flera skäl till att inspireras av NTU både med avseende på hur man stärkt sin position i forskning under årens lopp och den konsekventa satsningen på flipped classroom. Den är genomgripande; föreläsningssalar byggs bort och nya kreativa lärmiljöer tillkommer.

På kort tid har NTU klättrat på de internationella rankinglistorna. I Singapore är och har förutsättningarna varit annorlunda att kunna stödja en sådan utveckling än de är i Sverige. På NUS berättade man om en kommande resa till USA:s västkust för att träffa framgångsrika forskare och lärare, med förhoppningen att kunna attrahera några av dem till NUS.

Det finns många saker som KTH kan inspireras av, men allt vi kan och vill göra måste ske i det svenska sammanhanget med de förutsättningar som vi ges av politiken och samhället samt inte minst med vår värdegrund. För min del handlar globala relationer ytterst om att vi har en gemensam internationell värdegrund för hur en akademi ska vara och att vi har gemensamma samhällsutmaningar där lösningarna kommer att se olika ut beroende på i vilken del av världen vi befinner oss.

Därför behöver vi vara bekväma i att än snabbare fortsätta att förändra och utveckla KTH med våra förutsättningar, men med ständig inspiration från omvärlden. KTH är konkurrensutsatt och vår utveckling måste därför ske snabbare. Utbildning och forskning på KTH är mycket bra, men globalt blir andra bättre snabbare än KTH!

Att se bakåt ger perspektiv framåt

Nästa vecka är det dags för vårt 100-års kalas. KTH Campus vid Valhallavägen fyller hundra år och det ska firas rejält.

Förändringen av vårt campus de senaste hundra åren speglar hur vår utbildning och forskning vuxit.

Men det säger också något om hur ingenjörskonsten både breddats och fördjupats de senaste 100 åren i Sverige. KTH:s tre pelare; hållbar utveckling, jämställdhet och internationalisering ingick sannolikt inte i den tidens vision och vokabulär för KTH.

Våra utbildningsprogram är många fler i dag vilket matchar samhällets och näringslivets utveckling. Det kan du som vill vara med och fira verkligen bli varse antingen på någon av våra labbrundor eller genom att lyssna till våra hundra föreläsare som dygnet runt berättar om den spännande forskning som bedrivs på KTH.

Jag har i stort sett på daglig basis sett, hört och upplevt KTH:s förvandling och färd mot ett modernt och högt rankat internationellt lärosäte. Jag snabbspolar till 1977 då jag själv började på kemiteknikprogrammet. Även på 40 år hinner mycket hända – i stort och smått.

Då kallades KTH Teknis i studentmun. Campus omfattade bara KTH och inget annat lärosäte till skillnad mot nu. Längs Drottning Kristinas väg fanns en rad olika institut och laboratorier, men campus som helhet var betydligt glesare och uppe vid det så kallade Kemikvarteret var det väldigt grönt. Nu är det betydligt fler byggnader och en mer genomtänkt planering.

Många av KTH:s föreläsningssalar är de samma som då även om de fräschats upp rejält och sitsarna i bänkarna har bytts ut från trä till vadderade. En inte helt oväsentlig detalj för det intensivt lyssnande auditoriet. Lacket på träsitsarna var något av en arbetsmiljörisk då hela sätet gärna följde med när man skulle gå därifrån.

Studieplatserna har blivit många fler. Då satt jag oftast hemma och pluggade och skrev labbrapporter (med papper och penna). Vi labbade ofta och mycket – vilket lät oss förvandla teorin till praktik direkt. Ofta satt vi till nio på kvällen ett par dagar i veckan. Då var campus tyst och öde när man gick hem.

Numera finns studentbostäder på flera olika ställen och vårt campus är en plats som befolkas dygnet runt.

Infrastrukturen för att labba har med tiden blivit alltmer ekonomiskt ansträngande att vidmakthålla. Det har gjort ingenjörsutbildning mer teoretisk – på gott och ont.

Vissa lärare var fantastiska– andra inte lika bra. Pedagogisk kompetens fanns inte på schemat utan en bra lärare var en naturbegåvning. Eller så var det synen på lärarrollen, det var inget man behövde utbildas i. Det fanns nog i praktiken inte heller något vidare stöd för dem som ville utvecklas i sin lärarroll.

KTH har utvecklats till internationellt lärosäte sedan dess, vilket man inte ens tänker på längre. Det syns och hörs på campus och engelskan blir allt mer självklar såväl i kaffekön som i undervisningen.

Jo just det – en sak till. På kåren serverades stans absolut största chokladbiskvier och vi tävlade om vem som kunde få i sig flest.

Men en KTH-examen var lika eftertraktad då som nu.

Utveckling pockar på förändring

KTH genomgår sedan i början av året en stor omorganisation. Den första sedan 2004, som i korthet innebär att våra tio skolor från och med första januari 2018 ska bli fem. Tanken är att den nya organisationen ska bli mer effektiv, mer tydlig och stärka KTH:s utbildningsmiljö på en rad olika sätt.

Men det är egentligen inte själva omorganisationen denna veckas blogginlägg ska avhandla utan snarare vägen dit och förändringar som sådana. I en organisation, kanske i synnerhet ett lärosäte där den akademiska friheten ibland kan förväxlas med frihet från styrning, med närmare 5 000 anställda är det ett stort steg. Men nödvändigt för att vi ska hävda oss i den globala konkurrensen.

Att vara ett av Europas tio bästa tekniska lärosäten, (enligt THE) är utmärkt och bland de 200 bästa lärosätena i världen är fantastiskt bra, men nu vill vi vidare. För att vara i världsklass behöver både utbildning och forskning vara ledande. Att ha en utmärkt utbildningsmiljö innebär att erbjuda de bästa förutsättningar att lära och det i sin tur leder till att våra studenter blir än mer attraktiva på den globala arbetsmarknaden.

Förändring kostar på. Förändring väcker oro, motstånd och ibland även olust. Första impulsen är givetvis att fråga varför. Den andra att fråga vad innebär det här egentligen för mig, för min avdelning och så vidare – men allt som oftast är det lätt att fastna i hur.

Det vill säga hur själva processen går till. Men det leder sällan någonstans i den pågående processen utan snarare kan det bli en lärdom till nästa. Förändringar pågår ständigt, ibland utan att vi tänker på det. Men då och då är förändringsarbetet av större och mer övergripande karaktär. Det yttersta syftet i den rad av utredningar som många arbetat hårt med sedan mitten av februari är att skapa förutsättningar för ett KTH som är än mer konkurrenskraftigt i utbildning, forskning och därmed sammanhängande samverkan. Det ska synas genom ett KTH som är ledande i ingenjörs-och arkitektutbildningar med begrepp såsom digitalisering, flipped class room samt ett KTH som sätter högskolepedagogik och teknikvetenskapligt lärande i centrum. Men det syns också genom ett KTH som fortsätter att utveckla världsledande forskning som leder till efterfrågan på samverkan.

Jag är så tacksam och imponerad över det arbete många av KTH:s anställda har lagt ner under dessa månader både i fråga om att delta i arbetsgrupper och ta fram planer för framtiden och genom att ifrågasätta eller komma med egna ideér och tankar kring hur KTH kan utvecklas.

Jag är övertygad om att med en sådan kader av kompetens, engagemang och vilja till delaktighet kommer KTH bli ett ännu bättre universitet att studera och forska vid.

 

Brist på studenter eller på examinerade ingenjörer?

Förra veckan presenterade regeringen budgetpropositionen 2018 och inriktningen för de kommande åren avseende högre utbildning och forskning. Vi ser en fortsatt utbyggnad av utbildningsplatser även om debatten handlar om hur många exakt det rör sig om. Arbetsmarknadens behov av professionsutbildade är tydligt närvarande i skrivningarna. Därför är utbyggnaden fokuserad kring ingenjörer, lärare, läkare och vårdutbildningar. Vidare ökar anslagen för forskning och forskarutbildning. Ännu är det för tidigt att analysera om omfördelningar skett eller om det är mer till alla vilket man möjligen anar.

För KTH:s del så handlar det om en ökning med 514 helårsstudenter fram till 2023. Redovisningen i budgetpropositionen 2018 visar detaljer för åren 2018, 2019 och 2020 och sedan fullt utbyggt 2023. Ökningen sker successivt med start med 164 helårsstudenter 2018. Inom kategorin ingenjörer blir det utbyggnad av både civilingenjörer och högskoleingenjörer. Utbyggnad sker också inom kategorin samhällsbygge där efterfrågan är stor på arkitekter och ingenjörer med byggnadsteknik och motsvarande. Därför får KTH platser för civilingenjörer och högskoleingenjörer med rubriken samhällsbygge och inte minst fler platser för arkitektutbildningen. Jag utgår från att detta rör sig om helårsstudenter med designprislapp.

I en allmän utbyggnad som regeringen kallar utbildning för hela landet får KTH 120 helårsstudenter per år fram till 2023. Det är en utbyggnad som kan användas på det sätt som KTH finner lämpligt. En del av dessa utlovades redan 2015 och 2017och rör uppbyggnaden av utbildningar på Campus Södertälje. Det blir viktigt att fundera på var KTH lägger mer utbildning både utifrån kapacitet och inte minst utifrån studenternas möjligheter att vara attraktiva på arbetsmarknaden.  Det finns också en möjlighet att fundera på om utbildning kan riktas mot fler distansutbildningar och kurspaket som kan passa för det livslånga lärandet.

Behövs fler utbildningsplatser för ingenjörer? Frågan ställs av bland annat av Sveriges Ingenjörer (https://www.svd.se/feltankt-med-fler-platser-pa-ingenjorsutbildningar). Jag har i många år ställt just denna fråga till både den förra regeringen och den nuvarande. Och jag har frågat eftersom många lärosäten kommer få svårt att fylla platserna.

När jag pratat med utbildningsdepartementet genom åren har min argumentation också byggt på att vi som ansvarar för ingenjörsutbildningar måste arbeta med att skapa goda förutsättningar för lärandet inom en så pass krävande utbildning som den till ingenjör. KTH kommer att få många nya sökande till de utbyggda ingenjörs- och arkitektutbildningarna, för det är många studenter som vill ha en examen från KTH. Redan idag överpresterar KTH i förhållande till takbeloppet. Däremot är jag säker på att platser kommer gapa tomma på andra håll. Ökar andelen studenter som fullföljer sin ingenjörsutbildning kanske det inte krävs en så stor utbyggnad av platser. Det är min hypotes.

Den så kallade genomströmningen är lägst för ingenjörsutbildningar och så har det varit länge. Däremot betyder låg genomströmning inte låg kvalitet som Sveriges Ingenjörer antyder. En ingenjörsutbildning är mer krävande än andra utbildningar. Därför arbetar KTH nu med begreppet utmärkt utbildningsmiljö där dimensionerna kvalitet, kultur och infrastruktur fördjupas för att skapa de bästa förutsättningarna för utbildning. Det är det som ligger i begreppet breddat deltagande; att skapa förutsättningar för det bästa lärandet till de alltmer blandade studentgrupper vi ser idag.

Ingenjörsroll i förvandling

Under ett besök på vårdcentralen eller kanske ännu tydligare om man har otur att hamna på akuten är det uppenbart vilken avgörande och viktig roll tekniken har i dagens hälso- och sjukvård.

I alltifrån provtagning till livräddande insatser används olika tekniska lösningar. Att det är just teknik är vi så vana vid att man kanske inte ens tänker på det. Det säger också något om hur ingenjörens alltmer gränsöverskridande roll hela tiden utvecklas i takt med samhället.

I förra veckan hölls ett seminarium på KTH om just teknikdriven medicinsk forskning där några av KTH:s många framstående forskare gav publiken ett smakprov på sin forskning. Att se vad man kan göra med dagens teknik i och utanför människokroppen ifråga om målstyrning av olika typer av behandling och en alltmer förfinad bilddiagnostik är såväl hisnande som hoppingivande.

Närmare 20 procent av all forskning som sker på KTH är inom life science och vi har cirka 65 forskargrupper inom området.

När Knut och Alice Wallenbergs stiftelse firade sitt hundra års-jubileum med ett symposium i Aula Magna var det just på temat life science. Talarna målade en bild av möjligheter när det gäller vilken kunskap som finns på området och hur den utvecklas i människans tjänst.

Ett av KTH:s civilingenjörsprogram heter just Medicinsk teknik som visar att vår utbildning är aktuell och i samklang med behoven i det omgivande samhället. Därutöver finns det flera ingenjörsprogram som ger kompetens riktad mot utvecklingen inom life science och hälsa i bred bemärkelse. Inte minst genererar digitaliseringen på bred front mängder av data som behöver hanteras, så till exempel kompetens inom big data och flera angränsande områden är en förutsättning för att utveckla nya medicinska behandlingsmetoder.

Ett annat viktigt område är de program som på olika sätt utvecklar nya material för en lång rad applikationer. Djup kunskap och kompetens i material såväl organiska som oorganiska krävs för att föreslå nya implantat och medicintekniska produkter.

Ingenjörens roll är nära förknippat med svensk industrialisering och framväxande av välfärdssamhället under förra seklet. För att hitta lösningar på de problem och utmaningar som samhället står inför i dagsläget – krävs en mångfald av ingenjörskompetenser. Samhällsutmaningarna kommer kräva tvärvetenskapliga ansatser där ingenjörer arbetar med läkare i hälso- och sjukvård eller med humanister och samhällsvetare.

Våra utbildningar knyter an till en föränderlig omvärld och morgondagens ingenjör har inte bara hela världen som arbetsmarknad – rollen och kompetensen breddas i takt med tiden.