Hoppa till innehåll

Forskning kräver sitt fokus

Att i nyhetsflödet läsa rubriker som ”Regnvatten kan bli viktigare i framtiden”, eller ”Sverige blir första kontantlösa landet i Europa” eller ”Ny metod kan bryta ner mikroplast” gör mig stolt.

Det är forskning som kommer från KTH och är bara några exempel som på ett uppenbart sätt visar KTH:s roll i samhällsutvecklingen och hur vi kan möta några av de utmaningar dagens samhälle står inför – där klimatet, urbaniseringen och människors hälsa är några av de mest aktuella just nu. Det visar också hur vår forskning har konkret betydelse för livet i vardagen.

Därför blir det än viktigare att forskare får ägna sig åt det som de är bäst på och där de sannolikt har sitt hjärta – nämligen att forska.

Att ständigt söka nya anslag, vända sig ut och in för att anpassa sig till krav från olika utlysningar är inte alltid riskfritt. Att garantera sig egen framtida lön kan tära på kreativiteten, men också orsaka stress.

Det sägs att konkurrensutsatta forskningsmedel ökar kvalitén i forskningen, men är det säkert? Utlysningar styrda mot på förhand givna områden ökar risken för mer av samma forskning. Samtidigt försvåras möjligheten att prova helt nya forskningsfrågor. Hur kan man då göra i stället utan att gör avkall på kvaliteten eller tulla på kvalitetskraven?

En höjning av basanslagen kan vara ett sätt där en större del av forskarens lön kommer från det egna lärosätet. Den hårda konkurrensen som är fallet i forskningsrådens utlysningar skulle kanske minska eftersom universitet därmed kan få lättare att prioritera och skapa framförhållning – kanske till och med bli mer riskbenägna i fråga om vilken forskning som ska satsas på.

I ett internationellt perspektiv får vi i en bild av hur vår forskning presterar och av möjliga vägar framåt. Enligt Vetenskapsrådets Forskningsbarometern 2017 som kom på försommaren placerar sig Sverige väl när det gäller hur mycket pengar som satsas på forskning och utveckling per capita i jämförelse med andra OECD-länder. Rapporten visar också att Sverige hävdar sig väl när det gäller antalet vetenskapliga publikationer per 1000 invånare.

Vill vi bli än mer konkurrenskraftiga behöver vi skapa bättre förutsättningar för att forskarna ska få göra sitt. Där kan en ökad andel forskning i respektive lärosätes regi vara en viktig pusselbit.

KTH på den globala arenan

Forskarvärlden är till sin natur gränslös och samarbeten pågår ständigt där teorier och tankar stöts och blöts på olika ställen i världen. Den globala arenan och forskarsamfundet är mycket mer än rankingsiffror och placeringar – även om dessa självklart är viktiga värdemätare.

I senaste Shanghai-rankingen avancerade KTH inom flera ämnen, som då hamnade bland de 50 bästa i världen.

Det gäller dock att förutom i rankingsammanhang ytterligare placera Sverige och KTH på kartan eller kanske snarare förtydliga deras plats i världen. Det är ett arbete som pågår varje dag på KTH på en rad olika nivåer. KTH som universitet ska ständigt arbeta med att skapa de mest gynnsamma förutsättningar för kompetens och kunskapsutväxling, det är avgörande för fortsatt utveckling såväl nationellt som internationellt.

Utbyten både när det gäller studenter och lärare samt forskare är avgörande där det personliga mötet med en kultur eller akademisk struktur kan vara väldigt givande och stimulerande. Däri finns en rad frågor att lösa som till exempel bostadssituationen för såväl inhemska som utländska studenter, liksom att avancerad forskningsinfrastruktur, till exempel SciLifeLab, ska ha förutsättningar att nyttjas av forskare världen över.

Avancerad forskningsinfrastruktur är kostsam, men en konkurrensfördel för Sverige. Det tål återigen att påpekas att kostnaderna för den typen av infrastruktur inte kan läggas på lärosätenas befintliga budgetar – vilket föreslogs i forskningspropositionen som kom för snart ett år sedan  där lärosäten förväntas ta ett större ansvar för forskningsinfrastrukturen. Här förordar jag ånyo höjda basanslag om detta ens ska vara möjligt.

Projekten på global och europeisk nivå är många och omfattande där spännande utbyten avlöser varandra. För KTH:s del utvecklas till exempel just nu samarbetet med några av Afrikas länder genom KTH Global Development Hub. Detta nav för innovation kommer att ge våra och de medverkande partneruniversitetens studenter, doktorander och lärare kompetens och erfarenhet som passar väl in på i framtidens ingenjörsprofil för den globala arbetsmarkanden. Ingenjörer har av tradition nära koppling till svensk industri och då naturligt även industrins utveckling på en alltmer global marknad. Detta samarbete är en lika viktig som självklar del av KTH:s internationaliseringsarbete, vilket blir särskilt tydligt i arbetet med KTH:s strategiska partner.

Andra insatser som bäddat för KTH:s höga grad av internationalisering och gränsöverskridande verksamhet är bland annat arbetet med prioriterade regioner och partneruniversitet runt om i världen. Att det slagit väl ut märks inte bara genom STINT:s index exempelvis, som tidigare nämnts, utan även på antalet internationella sökande till KTH:s masterutbildningar som visar en klar ökning.

Snart börjar nedräkningen till höstens stora fest 16-19 oktober. KTH Campus fyller 100 år och det ska firas rejält  – med forskning och andra festligheter i fokus.

Bredden som skapar spetsen

De första veckorna på terminen är alltid lika härliga. Redan vid tunnelbanan vid Tekniska högskolan känner man farten och kraften. Gamla studenter välkomnar de nya med sång, dans och kaffe iklädda overaller och mössor som signalerar vilka program de läser på.

Att veta att dessa studenter har en god arbetsmarknad som väntar och att de kommer att vara delaktiga i att forma den framtida samhällsutvecklingen genom sina på KTH förvärvade kunskaper är fantastiskt.

Parallellt med mottagandet har ett förslag till ändring i högskolelagen debatterats livligt i medierna.  Enligt den nuvarande formuleringen ”ska högskolorna aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan” bland annat för att motverka den sociala snedrekryteringen som är fortsatt skev enligt UKÄ.

Från och med första juli nästa år föreslås att lagtexten istället ska lyda: ”Högskolorna ska också aktivt främja ett brett deltagande i utbildningen.” Av formuleringen framgår att det bland annat innebär såväl rekryteringsfrämjande åtgärder som att främja att de som antagits exempelvis får ett bra mottagande och stöd under hela utbildningen för att ta examen.

Vissa debattörer anser att detta ska tolkas som att kraven kommer sänkas bland annat för att öka genomströmningen. Att utläsa detta ur promemorian är, kan jag tycka, att ta i.

Men här vill jag påpeka några saker och redan från början slå fast:

Att sänka kraven för att öka genomströmningen eller för att så att säga ”hjälpa” studenterna genom utbildningen för att skapa ett breddat deltagande är inte aktuellt för KTH:s del och inte rätt väg att gå. Att tulla på kvaliteten blir i förlängningen bara en hjälp till självstjälp och slår tillbaka mot i nämnd ordning student, lärosäte och svensk konkurrenskraft och samhällsbyggnad.

I stället handlar breddat deltagande om att ett lärosäte skapar optimala förutsättningar för att studenter på bästa sätt ska kunna ta sig an lärandet. Genom de bästa förutsättningarna för lärande kan studenten genomföra sin utbildning och ta sin examen på avsedd tid. För att det ska vara möjligt krävs naturligtvis att studenterna alltid tar aktivt ansvar för det egna lärandet. En utbildning på KTH kräver i högsta grad mycket tid, god planering och struktur samt hårt arbete. Att tro något annat är att lura sig själv.

KTH:s mottagande av nya studenter har mångåriga traditioner. Vi blandar traditioner med nytänkande där vi arbetar löpande med att göra helheten, nyttan och pedagogiken i våra program överskådliga och begripliga för alla typer av studenter med olika bakgrund och förutsättningar.

KTH:s mottagande av nya studenter är noga organiserat och bygger på ett aktivt samarbete med Tekniska Högskolans Studentkår (THS). THS med sina sektioner har en hög ambition och lägger ned ett gediget arbete på att de nya studenterna ska känna sig välkomna och att skapa ett gott socialt klimat att ta sig an studierna. Det är jag glad och tacksam för.

Att sträva efter att rekrytera, välkomna och tillvarata alla olika typer av studenter är kvalitetsmässigt viktigt och här arbetar KTH ständigt på att förbättra det breddade deltagandet. Det är inget nytt för oss! Ju fler olika studenter desto fler aspekter på vår utbildning och på sikt desto mer mångfacetterad forskning. Det bidrar till ett KTH som fortsätter att utvecklas.

Från ord till handling

”Medelmåttor eller spetskompetens?” Det var rubriken på ett av de seminarier där jag deltog i panelen i årets upplaga av Almedalen.

En annan var: ” Sverige skriker efter ingenjörer – vad kan Sverige göra?”

Som alltid var det intressant och givande att med olika aktörer inom sektorn diskutera den framtida kompetensförsörjningen och de utmaningar och möjligheter som högskolor och universiteten står inför – inte minst för att bättre gå i takt med arbetsmarknadens behov och fylla sin roll som motor i samhällsutvecklingen. Här kommer givetvis det livslånga lärandet in och behovet av att vidareutvecklas och få påfyllning av kunskap även för dem som redan arbetar. Men ytterligare en viktig aspekt i andra änden av utbildningstrappan, och som debatterats den senaste veckan, nämligen det tekniska basåret, som regeringen föreslagit förändringar av.

I stället för att ändra reglerna för detta högskoleförberedande år med fysik, matematik och kemi, som är en bra väg in till KTH, vore det bättre att ändra finansieringen. Basåret har visat sig vara en utmärkt ingång till ingenjörsstudier. Det är viktigt eftersom behörigheten till teknikutbildningar på intet sätt garanteras av en mångfald av gymnasieutbildningar. Snarare krävs många aktiva val av till exempel fler kurser i matematik, för att vara behörig. Här ger basåret en god andra möjlighet för dem som efter avslutade gymnasiestudier inte är behöriga till någon av KTH:s utbildningar.

En avslutad ingenjörsutbildning ger möjligheter till en karriär inom teknik till exempel inom områden som Data och IT eller utbildningar och kurser som ger digital kompetens i allmänhet. Det är en stor brist på kompetens inom detta område; både inom näringslivet och offentlig sektor. Även inom områden som rör hållbar utveckling krävs många ingenjörer och arkitekter för att bidra till att lösa samhällsutmaningarna. Det är några av många områden där kunskaper erbjuds genom en ingenjörs- eller arkitektutbildning och där basåret på ett påtagligt sätt breddar rekryteringen.

 De universitet och högskolor som erbjuder tekniskt basår bör få betalt för detta utanför det ordinarie utbildningsanslaget. Basåret är ett viktig och väl fungerande utbildning där också högskola och industri samverkar. Det visar sig att basåret även bidrar till ingenjörsyrket blir ett naturligt val för kvinnor likväl som för män . KTH har mångårig god erfarenhet av basåret och det är viktigt att det behålls i sin nuvarande form. Läs mer i Campi.

 Studentboende eller snarare bristen på detsamma, samverkan, stadsbyggnad och social snedrekrytering var några av många andra ämnen som ventilerades i paneldebatter och samtal som jag deltog i under Almedalsveckan.

Att mötas och debattera och diskutera är viktigt, men när man fått sitt lystmäte på seminarier är det lätt att tänka. Vad blir resultatet? Hur hittar vi nya och/eller genomförbara lösningar på gamla problem?

Slutsatsen eller handlingen som följer därpå är avgörande för att åstadkomma långsiktig, gynnsam och varaktig förändring inom utbildningssektorn. Där har KTH, liksom andra aktörer inom akademi och industri ett ansvar att omsätta orden och idéerna till en verklighet för dagens och morgondagens studenter och forskare.

 Välkomna till en ny termin och spännande höst!

 

Stor tilltro till ingenjörskonsten

Innovativ och intelligent. Det är egenskaper som förknippas med ingenjörer – kreativ är ett annat. Det är givetvis både smickrande och sporrande. Men kanske ännu viktigare är tilltron till att vi med teknikens hjälp ska kunna möta de stora samhällsutmaningar vi står inför.

Det är några av slutsatserna i den SIFO-undersökning som Sveriges Ingenjörer låtit göra och som presenterades för några veckor sedan.

Av de 1000 18-79-åringar som blivit intervjuade i undersökningen är det över 80 procent som ser ingenjörsbanan som ett framtidsyrke. Tilltron till att ingenjörer med hjälp av ny teknik kan hitta lösningar är stor. Till exempel när det gäller att rena avloppsvatten, skapa hållbar energi och hållbara städer. Ny teknik kan ge oss sådant som rent dricksvatten och god sjukvård bland annat.

Knappt 85 procent av de tillfrågade anser också att den tekniska utvecklingen är avgörande för Sveriges konkurrenskraft.

Den svenska ingenjörskonsten har alltid varit tätt sammanflätad med näringslivets och välfärdssamhällets utveckling. Innovationer och industrialisering har gått hand i hand. Detta samspel blir om möjligt än viktigare på en alltmer globaliserad marknad. Det gäller både person- och erfarenhetsutbyten på alla nivåer där kunskap och kompetens hela tiden behöver matchas mot såväl verklighet som arbetsmarknad.

De attityder som speglas i undersökningen talar sitt tydliga språk och visar hur viktig KTH:s roll som tekniskt lärosäte är. Här finns ett stort förtroende att värna och leva upp till. Den här terminen har många tagit sin examen vid KTH och det är alltid lika spännande att följa dem på den globala arbetsmarknaden.

Genom att välja en utbildning i teknik öppnas många möjligheter att följa sitt intresse från artificiell intelligens i Silicon Valley till att bidra till teknikutveckling för jordbruk i Afrika.

Efter att ha varit rektor i drygt ett halvår för ett av Europas främsta tekniska lärosäten känns det fantastiskt att se den gedigna forskning och utbildning som bedrivs och den enorma potential som finns i vår organisation. Jag ser fram emot att ta nästa steg i höst.

Men först önskar jag alla som bidragit – forskare, lärare, studenter och administrativ personal – till att varje dag göra KTH ännu lite bättre – en riktigt skön sommar.

 

Bloggen är tillbaka i mitten av augusti igen.