Hoppa till innehåll

När fakta förvrids ökar ansvaret

Något som den senaste veckan intensivt diskuterats i alla upptänkliga medier är just frågan om alternativa fakta. Vad är det?
För oss som lägger en stor del av vår tid på att just utbilda och forska utgör fakta själva basen för vår verksamhet – kunskap och forskningsresultat som kan mätas, testas, verifieras, struktureras, analyseras och upprepas.

Universitetens roll blir i en faktasfär som utmärks av grumlighet och godtycke ännu viktigare. Lärosätet som sådant är såväl producent som bärare och spridare av kunskap.

I högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta – står det i högskolelagen.

Högskolans tredje uppgift är inte bara lagstadgad, den är om möjligt ännu viktigare att ta på allvar när desinformation tenderar att bli en del av det dagliga nyhetsintaget.

Men detta ska inte förväxlas med den för forskningen återkommande och nyanserande redogörelsen för olika skeenden som bygger på evidensbaserad fakta. Forskaren hamnar ofta i resonemang av typen i å ena sidan och å andra sidan därför att problem och lösningar till sin beskaffenhet ofta är komplexa. Det i sin tur kan vara ett incitament för en forskare- då vet man att det finns mer att göra. Att ge en så långt möjligt relevant bild är en del av vårt uppdrag.

Om inte vi hjälps åt att fullfölja detta uppdrag riskerar vi att hamna i ett veritabelt gungfly av tyckande, halvsanningar, halvlögner och det mesta däremellan.

I ett starkt förändrat medielandskap, där luften är fri, är det viktigt att diskutera spridning och synlighet av vår forskning. Men det räcker inte med att – vi bör tänka mer i termer av hur. Därför är det extra angeläget att öppna för en diskussion om hur forskning ska kommuniceras till en bredare allmänhet. Medialisering och digitalisering har ju ändrat den kommunikativa spelplanen markant.

Av all den information som vi hanterar nästan dygnet runt på ett eller annat sätt, i en eller annan kanal är det än viktigare än någonsin att genomskåda eventuell brist på vetenskaplighet.

Här har forskarna också en viktig roll i att våga göra berättelsen om sin forskning mer begriplig – självklart utan att göra avkall på ackuratessen. Som inom alla skrå kan det finnas en tendens att gömma sig bakom onödigt snårigt fackspråk vilket kan innebära problem:

– Ingen annan än forskare inom samma gebit förstår vad det handlar om
– Antydningar om att saker döljs är lättare att komma med när innehållet göms bakom ett krångligt språk
– Det kan vara svårare att göra forskningen synlig och visa på dess nytta

Före jul  föreslog en debattör att man borde inrätta en ambulerande professor i populärvetenskap för att högskolans kunskap ska nå ut.  Kanske kan det vara en idé?

Och för att säkra ett innehåll varför inte användas sig av en manual, med tips för hur man blottar florerande myter och förvriden fakta som omnämndes i tidningen Curie i höstas.

Byråkrati hinder för intellektuell rörlighet

Internationalisering är och ska vara en självklarhet inom akademin där kunskap till sin natur är gränsöverskridande. Forskning och utbildning utvecklas, frodas och inspireras genom ide-, kunskap- och erfarenhetsutbyten.  För att orden om internationalisering ska få reell bärighet behövs dock smidiga system som underlättar för detta.

Internationalisering är också avgörande för ett så litet land som Sverige, men även för lärosätena inte minst med tanke rankinglistorna där just andelen internationella studenter är en viktig faktor. Lärosätena lägger ner mycket arbete och resurser på detta och för den enskilda studenten är det en stor satsning för framtiden. På sikt blir ju dessa studenter också ambassadörer för Sverige.

I rapporten Kartläggning av studieavgifter har Universitetskanslerämbetets på regeringens uppdrag tittat på hur systemet med studieavgifter fungerat sedan starten. När studieavgifter infördes för studenter som kommer utanför EU så kallade tredjelandsstudent så var motiveringen att Sverige skulle konkurrera med hög kvalitet i utbildning snarare än att den skulle vara gratis.

Efter att studieavgifterna infördes hösten 2011 minskade antalet studenter från tredje land kraftigt. Men genom ett målmedvetet och uthålligt arbete har antalet ökat igen. För KTH:s del var antalet nya, betalande studenter 136 varav 72 fick sina studier finansierade av stipendier år 2011. Motsvarande siffror för 2016 var 523 betalande studenter totalt varav 88 fick stipendier.

En oroväckande tendens är att ett antal steg på vägen för att påbörja studierna verkar krångla till det för dem som vill studera i Sverige- se artikel i Campi.

Många faller bort redan vid anmälningsavgiften och sedan vid registreringen när studenten väl antagits då betald studieavgift samt upphållstillstånd krävs. Enligt UKÄ:s rapport var det alltså bara 30 procent av de antagna studenterna i höstas som tagit sig igenom den byråkratiska ekluten med långa handläggningstider i väntan på uppehållstillstånd och som registrerade sig och verkligen börjar studera i Sverige.  Motsvarande andel bland de antagna som tillhör den svenska befolkningen låg på 80 procent.

Dessa svårigheter har kraftfullt påpekats från olika lärosäten, men i grunden krävs ju ett agerande från beslutsfattare för att göra systemet smidigare.

Krånglet som drabbat vissa studenter rimmar illa med ord om internationalisering och global utveckling, något som efterfrågas inte minst för att stärka Sveriges konkurrenskraft på världsmarknaden. Det måste till tydliga prioriteringar i hanteringen av visum- och uppehållstillstånd för studenter och gästforskare. Det kan alltså uppstå problem i fråga om att först få visum, men sedan även i nästa steg när visumet ska förlängas.

Det krävs omtag i tanken om betalande studenter, till exempel är vissa länder i världen biståndsländer. Varför inte låta dessa studenter vara befriade från avgifter och låta detta vara del av Sveriges bistånd? Även om det finns stipendier avsedda för dessa studenter räcker det inte på långa vägar. Nu är det läge att tänka nytt i denna fråga.

Men om det byråkratiska krånglet inte undanröjs hjälper det föga att ändra stipendiesystemet. Varken människor som söker sig till Sverige som flyktingar eller de som kommer för att studera och forska är hjälpta av rådande situation.

Nytänkande leder KTH framåt

Nyårslöften tror jag inte på. Däremot tar jag gärna fasta på den air av nya möjligheter som ett nytt år för med sig.

För KTH:s del finns mycket spännande att utveckla och arbeta med där utvecklingsplanen för de kommande fem åren är en grundbult. Arbetet med denna pågår för fullt.

Ett av många områden som jag vill sätta mitt fokus på handlar om KTH:s lärandemiljöer och pedagogiska utveckling och hur dessa kan förändras till att vara mer i takt med tiden.

I dag studerar många på ett annat sätt än tidigare och sättet att ta till sig kunskap förändras också i takt med teknikutvecklingen. Därför var det kanske inte, i alla fall inte med automatik, bättre förr. Metoder som vi i den äldre akademiska generationen fick använda och arbetade efter kan inte bara gå på ”repeat” och ses som måttstock och mall för det goda lärandet. Att hitta nya vägar är av stor vikt – inte minst för att attrahera nya grupper av studenter i ett internationellt lärandelandskap.

Många studenter sitter hemma och kanske grupparbetar med sina kursare via skärmen, eller lär sig allt om Human spaceflight i en av KTH:s moocar via datorn.

Vi bör som lärosäte möta dagens studenter utifrån där de är och odla det som dagens generation tillför – det öppnar för en förnyelse av lärandemiljöer som gagnar såväl näringslivets som samhället utveckling. Som lärosäte har KTH ett ansvar att ge studenterna verktyg och kompetens för att hantera morgondagens samhälle där exempelvis gedigen kunskap inom hållbar utveckling och digitalisering är av stor betydelse. En viktig aspekt är givetvis att våra  studenter blir attraktiva på arbetsmarknaden och hamnar högt i fråga om anställningsbarhet när de lämnat KTH.

En annan för KTH avgörande fråga rör citeringar och ranking. Oavsett hur man ser på dem så är resultaten på världens rankinglistor oerhört viktiga som instrument för vår synlighet i världen. Exempelvis är KTH rankad som tionde bästa tekniska universitetet i Europa. Bakom siffran ryms ett stort antal indikatorer som speglar såväl prestation som kvalitet. Här kan och bör vi ta ytterligare steg. Det kan handla om att sträva efter att publicera mer i högt rankade internationella tidskrifter för att förbättra citeringar. Det är också att än mer kraftfullt arbeta med internationella relationer med akademier och näringsliv.  Ranking ska ses som en del i det långsiktiga arbetet med en strävan efter excellens i utbildning, forskning och samverkan. Det dagliga fokuset på hög kvalitét måste pågå även utan rankinglistor.

En återkommande punkt på årets agenda är synligheten. Forskarna å sin sida har förutom själva forskningen ett stort ansvar att dela med sig av vad de kommer fram till. Tar man inte den platsen och gör sig synlig finns risk för att den äts upp av pseudovetenskap, populism och allmänt tyckande i det offentliga samtalet. Det har varken vi eller kommande generationer råd med.

Förtroende är en färskvara

Förtroendet för forskare och forskning är fortsatt stort i Sverige. Det visar årliga undersökningen VA-barometerns resultat av allmänhetens syn på forskning, även om det naggats något i kanten av Macchiarini-affären. 

Det är ju såväl hoppingivande som betryggande i tider av faktaresistens eller kanske rent ut av faktaförnekelse.

Sverige har en tradition av samhällsbygge och utveckling som bygger på en stor tilltro till kunskap. En kunskap som gjort att Sverige gått från att vara ett fattigt till ett rikt land.

Om något fel begås inom forskning slår det hårt mot den tilltron och det är viktigt att bära med sig att förtroende liksom motion är en färskvara. Det går inte i längden att göra sig bred på gamla meriter. Det är i mötet mellan forskning, reflektion och kritiskt tänkande som resultaten ska skärskådas för att så småningom göra nytta för samhället.

Men inget kan tas för självklart här utan forskningsvärlden bör värna förtroendet på flera nivåer.

Att på daglig basis stå fast vid att forskning handlar mycket om att problematisera, väga å ena sidan mot å andra sidan, och det faktum att det sällan finns enkla svar på komplicerade problem. Här har vi som forskare, som en viktig del i vårt uppdrag, uppgiften att göra forskningen tillgänglig, synlig och begriplig genom att alla fakta kommer ut och vid behov även vara behjälplig med tolkningen av desamma. På så sätt skapas en grogrund för fortsatt förtroende och misstankar om att saker mörkas eller förvanskas får sannolikt inte fäste. Att sitta i ett forskningens elfenbenstorn och tänka genialiska tankar för inte samhällsutvecklingen framåt.

En av flera aspekter som frågades om i VA-barometern var i vilken utsträckning politiker tar hänsyn till relevant forskning i sitt beslutsfattande. Av de drygt 1000 personer, som svarat i det statistiskt säkerställda urvalet tyckte 46 procent att det gjordes för sällan.

Frågan är om det finns skäl till oro huruvida politiker isolerar sig och väljer populismens väg i stället?

Sannolikt inte. Kanske behöver de bli tydligare med att åberopa eventuell forskning som funnits med som grund i beslutet. Eller handlar det helt enkelt om olika kulturer?

En politik som likt forskningen väger in å ena sidan och å den andra kan kanske uppfattas som alltför handlingsfattig?

Ett sätt att synas till vardags för KTH:s forskare är naturligtvis att bedriva undervisning. Inför studenternas vetgiriga och prövande resonemang blir även forskaren tydlig på köpet.

Kombinationen, att varva undervisning med forskning, är inte minst därför nödvändig på ett lärosäte vars uppdrag är just att utbilda och forska.

Höstterminen går mot sitt slut och efter bara sex veckor som rektor vill jag tacka för såväl förtroendet som för ert goda arbete.

Jag ser med tillförsikt på 2017, KTH:s möjligheter att vara delaktig i samhällsutvecklingen genom vår framgångsrika forskning och synliggörandet av den.

Arbetsmiljön avgörande i akademin

Som ett av Nordens främsta tekniska lärosäten ska KTH:s arbete inom utbildning och forskning bygga på internationalisering, jämställdhet och hållbar utveckling som jag tidigare nämnt. Dessa aspekter ska, om det är relevant och så långt möjligt, genomsyra verksamheten och finnas med i allt, från tanke till beslut och handling.

Men för att kunna lyfta KTH till nästa nivå är en bra arbetsmiljö avgörande för studenter, forskare, lärare och administratörer.

I förra veckan skrev Aftonbladet i en artikelserie om hur kommuner och myndigheter spenderar pengar på resor, konferenser och representation. I svepande ordalag klumpas allt ihop till en summa på 44,5 miljoner kronor på ett år. Det kan framstå som om KTH gör av med extremt mycket pengar på dessa saker.

Så är inte fallet för en arbetsplats med cirka 5 200 anställda.

Dock kan en granskning av den här typen vara bra för att få upp ögonen för hur viktigt det är med tydliga, lättillgängliga och begripliga riktlinjer för representation – så att de kan följas. Alla som arbetar på KTH ska veta vad som gäller. Det är tryggt att veta var gränserna går så att så att vi kan lägga fokus på vårt uppdrag.

Här kan man också diskutera eller tänka till om det till exempel är nödvändigt med alkohol på konferenser. Även om det bara är 1-2 glas vin det handlar om enligt riktlinjerna, där det framgår att det ska vara måttligt och i sparsam mängd.

Alkohol är ofta en stor post i sammanhanget. Vi är ju ändå där för att jobba och för dem som har alkoholproblem kan det vara svårt att hantera situationen. Eller vad tycker du? Jag tar gärna emot idéer och tankar kring detta.

När det gäller saker som massage eller skidåkning, för att nämna något, som görs på ledig tid under en konferens, ska man betala själv. Här är det viktigt att man som anställd själv tänker över sina gränser och måttstockar för vad som är rimligt och försvarbart.

Men – och detta är viktigt. Kompetensutveckling är ett måste och alltid av godo både för KTH i stort och för den enskilde. Konferenser är ett viktigt inslag i verksamheten för dem som behöver tänka nytt, utbyta erfarenheter och idéer utanför KTH – såväl inom- som utomlands.

Även viss representation ingår och ska ingå som en naturlig del i vår verksamhet, inte minst när det gäller samverkan med näringsliv och samhälle både regionalt och globalt, men givetvis med måtta. Och detta är allas ansvar, det är aldrig en persons fel när organisationen runt omkring fallerar.

Det är oerhört viktigt att klimatet på en arbetsplats emanerar ur en kultur som är tydlig.

Man brukar säga att saker sitter i väggarna. Det gör det givetvis inte – utan det sitter i människorna. Det betyder bland annat att konflikter inte kan ärvas utan knutar kan lösas upp och är möjliga att förändra.

Inom akademin finns en rad speciella förutsättningar, till exempel den akademiska friheten och dess pendang ansvaret, som har betydelse för arbetsklimatet. https://www.kth.se/blogs/rektor/2016/11/ingen-frihet-utan-ansvar/

Konkurrensen om forskningspengar och publiceringar är en annan aspekt att beakta och diskutera. Då är viktigt att påminna sig om att det finns många framgångsrika forskningsmiljöer med lagkänsla som nått sina resultat byggda på just detta och respekten för varandras kompetens.

En god arbetsmiljö är grunden för ett bra klimat och en sund kultur på jobbet – då kan vi ägna tiden åt att göra det vi är bäst på.