Mina sabbatsår: År 2

Jag ville till Storbritannien! Efter ett år på advokatbyrån var jag helt säker, jag ville tillbaka till det landet som jag blivit kär i. Under gymnasiet hade jag tillbringat en termin på Canterbury Collage och då fastnat för pubhänget, den utbredda sarkasmen/ironin, testunderna och artigheten (etc.). Nu hade det gått två år sedan Canterbury och jag hade känt Englandsabstinensen länge. Jag sökte en engelskakurs via ett svenskt universitet som skulle hållas på University of Sussex i Brighton. Innan jag hann känna efter för mycket satt jag på ett flyg på väg till England men en resväska som enda sällskap.

Jag har aldrig varit så rädd som under min första tid i Brighton. Jag var ensam i en helt ny stad i ett land som egentligen inte visste så jättemycket om. Under gymnasiet hade jag bott hos en värdfamilj och mitt gymnasium hade guidade oss kring allt det praktiska. Nu skulle jag fixa allt själv. Hur tar man sig till universitetet? Vad gör jag om jag blir sjuk? Tänk om jag inte hittar någon att hänga med? 

Det tog en lite stund för oron att försvinna helt, men redan första dagen förstod jag att jag hade missuppfattat en sak. Jag behövde inte fixa allt själv, mina kursare var minst lika förvirrade som jag men vi kunde klura ut allt tillsammans. Vi lärde oss vilka biljetter man skulle köpa när man åkte till London, hur man briljerar på universitets pubquizar, var man åt den bästa Sunday roasten, var universitetets klättringsklubb håller hus och vilken som var den bästa strandplatsen.

Det var i Brighton som jag till slut bestämde mig för att jag ville läsa till civilingenjör inom industriell ekonomi på KTH. För mig var det en utdragen och ångestfylld process att välja utbildning. Jag fundera mycket över vad jag hade saknat hittills under mina sabbats år. Jag kom fram till det lite luddiga svaret att jag hade saknat problemlösning. Tove på Women Engineer skriver ”att vara ingenjör är som att vara en pusselmästare” och det var mycket det jag fastnade för – att få använda tekniska och ekonomiska pusselbitar för att lösa problem. 

Efter lite mer googlande var jag tillslut säker, det skulle på CINEK på KTH (läs mer om varför här och här). Det fanns bara en sak att gör – jag behövde läsa ett tekniskt basår.

//Malin

2 reaktioner till “Mina sabbatsår: År 2”

Kommentarer inaktiverade.