Kommer jag känna mig äldre än mina kursare?

Första dagen på KTH inleddes med att vi alla samlades i en av föreläsningssalarna för upprop. Många av oss var nervösa när vi försökte bekanta oss med varandra genom lite småprat i pauserna. Vi frågade varandra om vad vi hittat på innan vi hamnat på KTH. Jag fick en fråga som snabbt fick mig att inse att mina tre sabbatsår visst särskilde mig från vissa av mina kursare. En kursare frågade mig ”Vad gjorde du för gymnasiearbete?”.

Jag hade inte tänkt på det där gymnasiearbete på tre år, jag blev ställd. Tre år är verkligen inte så lång tid, och åldersskillnad mellan mig och mina kursare var inte så stor men det handlade egentligen aldrig det. Istället handlar det om de erfarenheterna jag hade hunnit ha – jag hade flyttat hemifrån, jag hade hunnit få distans till den hets jag upplevde i gymnasiet och jag hade till och med testat på att plugga på universitet tidigare. Det innebar att jag ibland kände att jag klickade sämre med vissa av de kursarna och istället drog mig till kursare med lite liknande erfarenheter som jag. För även om många kom direkt från gymnasiet så fanns det de som liksom jag tagit ett eller fler sabbatsår. 

Idag består min umgängeskrets på KTH nästan mest av personer som faktiskt kom direkt från gymnasiet. Under de fem år som vi tillbringat på KTH har vi på ett sätt vuxit upp tillsammans och jag känner mig inte längre äldre än mina kursare. Ibland kan jag känna att vissa av mina KTH-kompisar hunnit skaffa fler vuxenpoäng än mig men de kommer jag aldrig erkänna för dem. Jag lever ändå på att jag är äldst och därför såklart mest vuxen/klokast/visast i mitt KTH-kompisgäng.

//Malin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.