Hoppa till innehåll

Skolans huvudentré

blogg16

Mannen bakom disken bär uniform och har en pistol i hölstret. Det är inget litet vapen, utan det ser ut som någonting Clint Eastwood skulle bära med stolthet. Han ser barsk ut och bär upp den gröna uniformen med värdighet, men så är han också den ordinarie ordningsvakten på Spaniens bästa tekniska privatskola. För att passera in genom den enda entrén i universitetets huvudbyggnad måste man antingen ha ett fungerande passerkort, eller ta sig förbi uniformen med revolvern. Vi utbytesstudenter får inga fungerande passerkort förrän vi har registrerat oss på de kurser vi vill läsa. Jag har inte registrerat mig än.

För ett par dagar sen lyckades jag kika närmare på vapnet. Det snidade trähandtaget ser nött ut, men mekanismen blänker och är förmodligen adekvat inoljad. Ordningsvakten är i femtioårsåldern, och jobbar på ett Katolskt universitet i en region som för inte alltför länge sedan präglades av terrorattentat från den Baskiska socialistiska separatiströrelsen ETA. När jag noterade revolverns nötta trähandtag började fundera på vad mannen med uniformen kan ha varit med om. Vad jobbade han med för tjugofem år sedan? Hur såg hotbilden ut mot religiösa institutioner? Varför har han ett stort ärr över sin vänstra handrygg och varför är pistolhandtaget nött egentligen? Det var med dessa funderingar jag tankspridd gick rakt in i den metalliska entréspärren med ett högt KLONK som följd. Jag tittar upp och möter den barska blicken hos mannen med uniformen. ”Perdone señor, puedo pasar por aqui?” frågar jag så vänligt jag kan. Det glimmar till i uniformens ögon. Nu uppstår en sekunds tystnad. Två sekunder. Mitt hjärta dunkar snabbare. Efter tre sekunder spricker uniformen upp i ett leende och trycker på knappen. ”Bienvenido” skrockar han, men jag kan hålla mig för skratt.

Jag går in i skolan och min puls sjunker snart till det normala. Det är verkligen inte så att jag missunnar honom ett gott skratt, men det är någonting med hans leende som lämnar en bitter eftersmak. Jag kränger på mig ryggsäcken igen och skyndar vidare. På väg uppför trapporna till Aula dos och dagens första lektion kommer jag på vad som inte stämde med den tungt beväpnade mannens leende, men som stämmer väldigt väl överens med den nötta revolvern i hans hölster. Mannen med revolvern hade en guldtand.