Att vara i ett förhållande under utlandsstudier

Jag har sagt, och tänkt länge, att jag ska skriva ett inlägg om hur det är att vara i ett förhållande under utbytesstudier. Det är rätt intressant och ständigt aktuellt eftersom många nog stannar hemma för att de inte vill åka ifrån sin partner. Jag är även inspirerad av detta inlägg som en tidigare bloggare från KTH skrev. Okej! Mina tankar om att åka på utbytesstudier när man är i ett förhållande:

  • Ett av mina favoritcitat är: ”Kärleken är som en fågel. Håller man den för hårt dör den, men håller man den för löst flyger den iväg”. Kanske larvigt men jag älskar quotes och tycker denna kan appliceras på mycket!! Man ska aldrig stoppa, eller låta sig stoppas, av sin partner. I slutändan tror jag det kan leda till irritation om den ena stoppade den andra från att göra det den ville. Det leder mig vidare till:
  • Det är ett grymt förhållande-test. Det var min kompis Elin som sa det någon vecka innan vi skulle åka iväg, hon till Malaysia och jag hit till Lyon. Båda var lite ledsna över att åka ifrån våra partners. Hennes kompis hade kommit på att det är ett bra test: Om det håller mellan er kommer ni vara starkare efter den utmaningen ni klarade, håller det inte, ja vad jobbade ni då för.
  • När du väl bestämt dig för att åka, ta hänsyn till att du är den som åker till något nytt och spännande, och din partner (antagligen) bara är kvar hemma.
  • Du kommer få så otroligt mycket mer tid över vilket kan vara bra för din självbild. Ibland låter man sig ätas upp av ett förhållande och det kan vara sunt med en paus. Som jag sagt förut får du perspektiv.
  • Det värsta man kan göra i ett förhållande är enligt hobbypsykologen i mig som inte ens läst Psykologi A att ta varandra för givet. Det får inte hända och det kommer ni definitivt inte göra på ett bra tag efter en termin/ ett år ifrån varandra!
  • Okej jag åker hur gör vi nu? Ni tackar skaparna av Skype och Whatsapp för det kommer ni använda mycket. Kom tillsammans fram till hur ofta ni vill prata. Vi skriver lite på Whatsapp varje dag och skypar varje eller varannan dag, i vanliga fall. Vi har tur också som är i samma tidszon! Man får känna av, ibland har jag känt att jag mer vill fokusera på mitt liv här och inte höras jättemycket. När jag var på utbyte under gymnasiet snackade de hela tiden om att man inte kan ”ha en fot i Sverige och en i det nya landet”, utan att man liksom måste hänge sig åt ens nya liv.
  • Det här sa min kompis Ebba som också är på utbyte i år: ”Helt ärligt, att vara i långdistansförhållande är verkligen jobbigt. Men jag tror också att det kanske är det bästa jag har gjort också. Dels som du säger det är bra att sakna varandra. Sen tror jag, och det här är ju individuellt, att jag har blivit så mycket mer självständig vilket har varit så bra för min självkänsla och därmed också för vårt förhållande









. Jag känner mig som en mycket mycket mer självständig och stark människa som är en del i ett förhållande men att förhållandet inte är jag, om du förstår. 


Dessutom har det ibland kunnat vara en tröst att ha Erik hemma, att han är där och väntar och att jag får testa vingarna”.
  • Det är jobbigast i början, sedan vänjer man sig. Pirret när ni sen väl ses!!!!
  • Skaffade Pinterest igår, kolla det för massa jättecheesy quotes ”love distance” typ. Också idéer på gulliga saker ni kan göra för varandra, eller vad ni kan prata om på Skype om ni får slut på grejer att prata om, haha.

Vill inte trampa på några tår, detta är väldigt individuellt och man befinner sig i olika stadier i livet. Det här är som sagt vad jag tycker och tänker. Kommentera gärna om du har andra tankar, eller tips om långdistansförhållanden!

Skärmavbild 2015-11-21 kl. 23.28.58
Senaste skypen!
Profilbild
Josefin läser tredje året på civilingenjör i maskinteknik med fransk inriktning, där man i tvåan läser franska och i trean åker till ett fransktalande land, där hittills Frankrike finns. Hon läser höstterminen i Lyon. Målet är att bli säkrare i franska och få ett miljöombyte.

En kommentar till “Att vara i ett förhållande under utlandsstudier”

  1. Många bra punkter! Minst tre saker av det du tog upp lär de känna igen sig i som varit i ett långdistansförhållande, helt klart. Det är tufft och man måste verkligen prata för att det ska funka. Våga säga ifrån om man har mycket och behöver mer tid för sig själv utan kontakt osv. Även som du sa, när man väl ses efter ett tag ifrån varandra. Den känslan kan inte beskrivas utan behöver upplevas. Den kan bannemej vara värd så jobbigt det bara kan bli. En annan grej man kan ta till sig kan också vara att efterlämna något som påminner sin partner om en som tex en tröja med ens doft som man kan ta fram om man saknar lite extra eller har det lite extra jobbigt 🙂
    Gillar bloggen

Kommentarer inaktiverade.