Touch Down

DSC02293Med en 75-liters ryggsäck på ryggen, en rullväska släpandes efter mig och en något mindre ryggsäck på magen lämnar jag den internationella zonen på flygplatsen bakom mig och vandrar ut i Buenos Aires. Väskorna är tunga men mina steg är lätta.

 

Luften är sval och krispig, himlen är klarblå och jag är trött. Efter att ha rest i över 25 timmar är jag äntligen framme.

 

Innan jag kan vila måste jag ta mig till mitt hostel i centrala Buenos Aires. Baserat på google maps borde det vara ungefär en halvtimme bort från flygplatsen.

 

Jag väljer buss framför taxi och hoppar in i flygbussen som, om jag förstått det rätt, ska ta mig till ett huvudkontor varifrån jag ska få skjuts till hostelet. Upplägget känns inte superstandard. Jag börjar sakta ifrågasätta min översättning av biljettförsäljarens förklaring.

 

Efter 30 minuter stannar bussen men ingen hoppar av. Jag har ingen aning om var vi är och väljer att sitta kvar. Vid nästa stopp reser sig uppskattningsvis 60% av passagerarna och jag följer med majoriteten. Jag är glad över att se en byggnad som ser ut som jag tror att ett huvudkontor i Argentina ser ut.

 

När jag går av bussen får jag två A4-papper av en man med mustasch och kostym. Det står mycket men Jag förstår lite. Han pekar mot en vänthall och säger ”Espera alla”, vänta här. Jag lyder, ställer mig i ett hörn och väntar. Jag vet inte exakt vad jag väntar på, men förhoppningsvis skjuts till mitt hostel.

 

Ibland annonseras något via en högtalare. Det är omöjligt att höra vad. Efter att ha hört fem annonseringar är min bästa gissning att det är en eller flera siffror som kommuniceras i dom uråldriga högtalarna. Jag undersöker mina papper men hittar inga siffror någonstans. Jag går fram till mustaschmannen igen. Jag frågar på svag spanska om han vet hur lång tid jag ska vänta. Han håller upp fem fingrar och vänder sig snabbt om igen. Nittio minuter senare vinkar han till mig att komma fram.

 

Snart sitter jag i baksätet. Palmer och gula taxibilar blixtrar förbi och jag känner hur jag börjar slappna av.

 

Läs nästa inlägg här.

Profilbild
Jag inleder mitt fjärde år på industriell ekonomi med en utbytestermin i Buenos Aires, världscentrum för tango, vin och långa köer. Universitetet heter Pontificia Universidad Católica Argentina. Det är en katolsk skola som, enligt informationsbladet, har ett imponerande utbud av nunnor, präster och datorsalar. Läs min blogg om ni gillar kött, spanska, vin, tango eller programmering.